Ett av årets stora glädjeämnen för den finlandssvenska socialdemokratin var Johan Kvarnströms oväntade inval i vårens riksdagsval. Åtta händelserika månader senare börjar han vara varm i kostymen. ABL har träffat honom för en intervju om det omvälvande året, det vardagliga arbetet i riksdagen och kommande utmaningar. 

April 2019. Valdagen har redan övergått i valnatt och på Karis järnvägsstation håller Johan Kvarnström valvaka tillsammans med några tappra anhängare och valarbetare. Kvällen har varit lång: rösträkningen i Nyland har varit trög och vid ett-tiden på natten är resultatet ännu vidöppet för Kvarnström, som inledde kvällen på några tiotal förhandsröster.  

Då seglar han plötsligt, i elfte timmen, upp på riksdagsplats. Där stannar han medan de sista rösterna trillar in och efter en spänd väntan på kontrollräkningen några dagar senare stannar röstetalet slutligen på 4219 röster. Det är endast 36 röster fler än Lojobon och partikamraten Joona Räsänen på suppleantplats, men det räcker: FSD:s mandat i riksdagen är säkrat. 

Åtta månader senare sitter vi på Kvarnströms rum i riksdagen. Jag visar honom Yles video från valkvällens avgörande stund. Han ler och har genast efteråt svårt att hitta orden.  

– Den där videon är alltid en hjärtevärmande stämningshöjare. Det var en episk kväll. 

Vägen hit, från Jägarbacken i Ekenäs till Arkadiabacken i Helsingfors som han själv uttryckt det, har i vissa avseenden varit lång – i andra exceptionellt kort. Kvarnströms politiska bana fick sin start så sent som 2017, då han efterträdde Siv Åstrand som chefredaktör för Arbetarbladet. I bagaget hade han redan då ett turbulent årtionde som journalist, med erfarenhet av bland annat arbetslöshet, sjukdom i familjen och livet som småbarnsförälder. 

Anställningen på ABL ledde till en kandidatur i kommunalvalet samma år, som i sin tur resulterade i en fullmäktigeplats i hemkommunen Raseborg. Efter ett drygt år som lokalpolitiker blev det efter många om och men även en nationell kandidatur i årets riksdagsval.

Johan Kvarnström på sitt arbetsrum i riksdagens Lilla parlament. På skärmen i bakgrunden kan ledamöterna följa med diskussionerna i plenisalen medan de arbetar.

Ursprungligen var Kvarnström tänkt som en utfyllnadskandidat till FSD:s och Västnylands långvariga riksdagsledamot, röstdrottningen Maarit Feldt-Ranta. Efter Feldt-Rantas sjukdomsbesked i januari förändrades däremot förutsättningarna fullständigt. Mitt i chocken och sorgen över vännens sjukdomsbesked fick Kvarnström plötsligt anpassa sig till en verklighet som FSD:s toppkandidat i Västnyland.

Han berättar att kampanjen redan då var seriös, men dittills hade haft ett större fokus på framtiden och ett eventuellt senare inval. Trots de förändrade omständigheterna beslutade man sig ändå tidigt för att så långt som möjligt fortsätta som tänkt. 

– Vi hade kampanjmöte i Ekenäs samma dag som Maarits besked hade kommit. Redan då bestämde vi oss för att inte ändra kampanjen – kärnan skulle vara densamma. 

Det är ändå givet att “Maarit-effekten” bidrog till det momentum som byggdes upp under kampanjen och slutligen bar hela vägen. Kvarnström minns med värme det stöd han fick av Maarit och hennes gamla väljare. 

Att endast Maarit-effekten hade räckt tror han ändå inte. Kampanjen var stor och ambitiös, med målet  att träffa så många människor som möjligt – både ansikte mot ansikte och över sociala medier. Under veckorna inför valet gav sig Kvarnström ut på “Västnyland runt” – en turné med målet att besöka byar och mindre orter i hela Västnyland. 

Ett inval vågade ändå ingen räkna med. Både Kvarnström och kampanjchef Camilla Grundström hade höga mål men ingen hade trott på över 4000 röster.

– Vi visste ändå att vi hade rätt förutsättningar att göra ett bra val och att det kunde kasta mycket. Därför var vi ocksp tvungna att göra vårt yttersta. 

– Det var som ett maratonlopp: vi funderade inte på tiden eller att komma i mål, bara på att springa så långt vi orkade.

Dåligt debattklimat i salen

Det räckte. Nu, åtta månader efter invalet, navigerar han vant och självsäkert genom riksdagens labyrint av korridorer, underjordiska gångar och hissar.

– Huset är ett helhetskonstverk, ett självständighetsmonument. Det förstärker känslan och ger arbetet värdighet, säger Kvarnström. 

I dessa korridorerna spenderar ledamöterna och de anställda mycket tid. Vi passerar kanslier, grupp- och utskottsrum som utgör skådeplats för en stor del av det vardagliga arbetet i huset. 

– En stod del av arbeten kretsar nog kring utskotten, konstaterar Kvarnström som själv är ordinarie medlem i kommunikations- och miljöutskottet samt suppleant i kulturutskottet. 

– Den största delen av tiden ägnas åt att lyssna på experter. Behandlingen av frågor är mycket ingående, inget slarvas bort.

Det verkar vara ett genomgående tema i riksdagsarbetet. Kvarnström berömmer servicen i huset, som underlättar smidigheten i arbetet enormt. 

– Själv har jag stor hjälp av och förtroende för Jacob Storbjörk som min assistent och informatör. 

Snabba ryck i riksdagen. Medlen för att snabbt ta sig från en plats till en annan varierar.

Även i övrigt löper det vardagliga samarbetet på bra och diskussionklimatet är i allmänhet gott.  

– I korridorerna och utskottsrummen är stämningen god. Dessutom blir det ofta bra diskussioner i restaurangen, där man oftast slumpmässigt sätter sig ner där det är ledigt. Där kan det till och med bli fina diskussioner med sannfinländska ledamöter. 

I plenisalen är det däremot tragiskt hur dåligt debattklimatet har blivit, säger Kvarnström. 

– Det är ett ställningskrig som inte ändras. Argument skjuts ständigt ner hårt och osakligt, säger han utan att nämna vilka partier det handlar om. 

– Jag förstår att oppositionen måste kritisera, det är deras uppgift i demokratin, men det skulle kunna göras på ett annat, mer sakligt, sätt. 

Överlag finns det för mycket negativitet i politiken just nu, enligt Kvarnström.

– Vi ska givetvis inte sopa de problem som finns under mattan, men vi måste också kunna berömma och lyfta varandra. 

Med hjärtat till vänster

Behovet av att blicka framåt är något Kvarnström lyfter upp flera gånger under intervjun, som vi gör några dagar efter regeringskrisen. Det är uppenbart att händelserna har skadat förtroendet inom regeringen, men Kvarnström både tror och hoppas att det kan återställas. Det vardagliga arbetet och samarbetet mellan riksdagsgrupperna har under omständigheterna fungerat bra och så måste det förbli, säger han – för regeringsprogrammets skull. Arbetet för vanliga människor och ett bättre samhälle måste vara i fokus. 

Under kampanjen formulerade Kvarnström det själv som att livet har matat hans politiska hunger. En hunger som han upplever att han har haft nytta av i riksdagsarbetet. Hans personliga erfarenheter av att i olika livsskeden vara beroende av hjälp och stöd har enligt Kvarnström gett honom en stor förståelse för människor i den situationen och behovet av fungerande system.

Det skiner också igenom i de frågor han lyfter upp som prioriteringar framöver. Han har redan tidigare lobbat för och lämnat in ett skriftligt spörsmål om allas rätt till bostad och därmed hemförsäkring. Nu lyfter han också fram behovet av åtgärder för att garantera rätten till ID-kort, i takt med att myndigheternas krav blir högre. Avsaknad av ID-kort får inte bli ett hinder för någon i en utsatt situation att sköta sina ärenden, säger Kvarnström. 

– Det kan lätt bli en tröskel för någon i en krissituation som gör att de inte söker hjälp, konstaterar han. 

Han vill också jobba för att utveckla barnbidraget, genom att i framtiden inte räkna det som inkomst då utkomststöd behovsprövas. 

– Det leder i praktiken till att fattiga familjer inte får bidrag medan rikare familjer investerar det. Det strider mot bidragets universella karaktär, säger Kvarnström.

Han konstaterar att det handlar om en fråga med enorm inverkan på många människors liv.

– Det kan också minska behovet av andra bidrag och få folk på fötter i en form av positiv spiral.

– Förhoppningsvis kan det också råda bot på en stor del av barnfattigdomen.

Också vad gäller de regionala frågorna finns det mycket kvar att göra, även om Kvarnström är mycket nöjd med de investeringar som regeringen redan har lovat göra nästa år. Framför allt gäller det satsningarna på kustbanan, vårens stora valfråga i Västnyland. 

– Grundsaneringen och elektrifieringen av Hangö-Hyvingebanan är en bra början men vi är ännu inte nöjda, säger Kvarnström och lyfter fram dubbla spår på banan som en annan viktig framtida satsning.

Mycket jobb ligger alltså framför, då Finland och riksdagen nu går in på 2020-talet Riktningen tycks ändå vara utstakad: vänsterut. 

Riktningen är klar.

Innan vi skiljs åt på riksdagens trappor ber jag honom rikta en nyårshälsning till partifältet, de som trott på och arbetet för honom under året. Han funderar. 

– Bästa kamrater: vi ska hoppas och tro att 2020 blir ett år då sakfrågor får stå starkare i fokus i politiken. Låt oss tillsammans göra det till ett år med god stämning och konstruktiv anda, så att rörelsen tar fart med motivation och glädje inför nästa kommunalval. 

– Låt oss lyfta och inspirera varandra, berömma och uppmuntra. Vi måste följa några av Maarits viktigaste insikter: vikten av att höja blicken, se stora bilden och aldrig gräla om små saker. Gott nytt år!