Resan från visstidsanställd journalist till riksdagsvalskandidat börjar på Ekenäs bibliotek en decemberkväll år 2016. Johan Kvarnström sitter i läsesalen och plöjer igenom Hufvudstadsbladet, där han själv blev vikarie efter samarbetsförhandlingarna på lokaltidningen Västra Nyland.

Av en slump fastnar han för en liten annons om att den socialdemokratiska partitidningen Arbetarbladet söker ny chefredaktör. Kvarnström, som till följd av sitt arbete som journalist alltid har varit partipolitiskt obunden, ser sina chanser som små utan partibok men väljer ändå att skicka in en ansökan.  

– Eftersom jag trodde att jag var chanslös så funderade jag aldrig så mycket, istället skrev jag avslappnat och direkt från hjärtat, helt ärligt och öppet.

Den strategin visade sig vara lyckad: en kort tid därefter fick han beskedet om att jobbet som chefredaktör var hans.

– Då brast det helt för mig, jag började gråta av lättnad. Jag hade inte fällt en tår då jag blev uppsagd från Västra Nyland men hade länge burit på en stor press, som arbetssökande och snuttjobbande familjefar, vilket jag insåg först då.

Aktiv röst i lokalpolitiken

Två år senare, då vi träffas på ett café utanför Ekenäs, är det inte mycket som är sig likt. Utöver två år som chefredaktör i bagaget är Kvarnström numera också aktiv lokalpolitiker för SDP i Raseborg, just nu med siktet inställt på riksdagsvalet i april.

Beslutet att själv aktivera sig politiskt och kandidera i kommunalvalet 2017 var länge långt ifrån självklart för Kvarnström, efter ett helt arbetsliv som partipolitiskt obunden, men tanken på att göra det var ändå inte ny.

– Samma sommar som vi hade samarbetsförhandlingar på Västra Nyland så satt jag som reporter på ett fullmäktigemöte i Raseborg. En kollega frågade om samarbetsförhandlingarna och jag sade att om jag får gå så sitter jag inte på läktaren utan i salen nästa gång.

Då möjligheten till en kandidatur slutligen uppenbarade sig blev det ändå bråttom. Kvarnström som befann sig hemma hos sin mamma i en annan del av Raseborg fick tre timmars betänketid, innan han körde raka vägen till Ekenäs för att skriva under blanketten som sedan lämnades in i sista stund.

– Jag hade inte ställt upp i valet om jag hade fått punktering på vägen.

En kandidatur blev det ändå och slutligen inval med god marginal. Genom sin plats i stadsfullmäktige och bland annat posten som vice ordförande i bildningsnämnden har Kvarnström blivit en aktiv röst för Socialdemokraterna i Raseborg.

Flera motioner har det blivit – bland annat om delvis avgiftsfri småbarnspedagogik och större rätt till vård för papperslösa.

Och även om båda dessa motioner i slutändan röstades ner och Socialdemokraterna överlag har arbetat i brant uppförsbacke i SFP-dominerade Raseborg, är Kvarnström nöjd med partiets insats under de senaste två åren.

– Vi har haft både framgångar och bakslag, men ändå lyckats skapa diskussion och sätta en agenda. Då SFP har varit splittrade och vi i stort sett enhälliga har vi ofta i praktiken lyckats få relativt stort inflytande.

Upp till kamp för Kustbanan

Ytterligare en hjärtefråga för Kvarnström, som även den har resulterat i en motion, är riksdagsvalets stora valfråga i Västnyland: Kustbanans framtid. Han kritiserar planerna på det så kallade “entimmeståget” från Åbo till Helsingfors via Lojo, som riskerar att påverka möjligheterna att pendla från regionen negativt.

– Jag har själv stor erfarenhet av att pendla från och till Västnyland: först till Åbo för studiernas skull och senare till Helsingfors för arbetets. Tack vare Kustbanan har jag fått både examen och jobb.

Han stöder istället nya satsningar på de existerande banavsnitten: dubbla spår på Kustbanan och en elektrifiering av sträckan Hangö-Hyvinge.

– Västnyland har varit en vit fläck då resurser har fördelats. Det geografiska läget har gjort att regionen ofta har glömts och prioriterats bort när resurserna har fördelats mellan huvudstadsregionen och övriga landet. Regionalpolitisk lobbning behövs.

Johan Kvarnström har inlett kampanjen med aktiv och glad kamp för Kustbanan. Här på Karis järnvägsstation med Sirkka-Leena Holmberg, Jouni Stordell och Frank Holmlund.

Stort ansvar

Att de regionala frågorna är viktiga för Kvarnström är tydligt, något som det finns ett stort behov av i detta val. Efter att FSD:s långvarige riksdagsledamot från Västnyland, Maarit Feldt-Ranta, 24 januari meddelade att hon återigen insjuknat i cancer och därmed tvingas ställa in sin kandidatur så är Kvarnström nu FSD:s enda kandidat i regionen.

– Det är tragiskt på så många nivåer. Maarit har varit så otroligt viktig både för FSD, hela partiet och Västnyland men framför allt på ett personligt plan för så många människor.

Kvarnström beskriver själv den svåra splittringen mellan hur beskedet påverkade honom personligen och den krassa verkligheten med de rent praktiska och politiska omständigheterna som förändrades.

– Jag var helt säker på att Maarit skulle slå röstrekord i valet och såg fram emot att göra kampanj vid hennes sida. Efter beskedet började vi genast fundera i min stödgrupp om vi borde ändra min egen kampanjs innehåll och arbetssätt men kom snabbt fram till att det inte går.

– Ingen kan ersätta Maarit och jag kan inte låtsas vara någon annan än den jag är. Det vi kan göra nu är att jobba ännu hårdare mot våra gemensamma mål, det har vi ett ansvar och en skyldighet att göra. Målsättningen är kort och gott inval.

Viktigt att se helheten

Vilka mål Kvarnström vill jobba mot är tydligt. Ledorden, både för kampanjen och i det politiska engagemanget, är miljö, bildning och mänskliga rättigheter. Snarare än att nischa in sig på enskilda sakfrågor betonar Kvarnström ändå vikten av att se till helheten.

– Det viktigaste just nu är att kunna se till den stora bilden. Finlands riktning måste bli mer solidarisk och inkluderande. Som de svenska socialdemokraterna säger – den nordiska modellen ska utvecklas, inte avvecklas.

Kvarnström förnekar trots det inte att det finns stora problem med det nuvarande systemet inom välfärden. Han är en stark förespråkare av den så kallade allmäntrygghetsmodellen – Yleisturvan – Socialdemokraternas förslag till en totalförnyelse av socialskyddssystemet.

– Jag har själv sett systemets baksidor: jag har gått från att vara studerande och jobba vid sidan om studier till att vara färdigexaminerad med upprepade visstidsanställningar och inhopp till att vara helt arbetslös.

– Det nuvarande systemet är ett alltför stort lapptäcke. Det ska löna sig att jobba och man ska inte behöva gå från lucka till lucka och föra papperskrig för att få stöd när det behövs.

Empatisk beslutsfattare

Erfarenheten av att ha stått på den ”andra sidan” har enligt Kvarnström försett honom med egenskaper som gör honom till en mer empatisk beslutsfattare – dels en stor tacksamhet men också insikter om brister i systemet.

– Livet har matat min politiska hunger, skriver han på sin hemsida.

Också tiden som arbetslös ser Kvarnström idag som en nyttig erfarenhet, som gav honom insikt i hur arbetslöshet egentligen fungerar. Han uttrycker även stor kritik mot den så kallade aktiveringsmodellen.

– Man blir sällan arbetslös för att man har varit lat, man kan bli det mot sin vilja trots att man har jobbat hårt. Det handlar inte om dåliga karaktärsdrag, det handlar om dåliga omständigheter, orättvisor och dåligt arbetsskydd.

– Att då genomföra en sådan aktiveringsmodell som regeringen Sipilä har gjort är förkastligt och den bör slopas direkt.

Också i övrigt är Kvarnström mycket kritisk till den förra regeringens politik, som han anser har orsakat stor skada både inom välfärden, utbildningen och språkpolitiken.

– Regeringen Sipilä har räddats av högkonjunkturen, vilket är en enorm tur. Många har drabbats hårt, men mycket har räddats av att sysselsättningen har gått bra.

– Ska jag hitta något positivt så är det ändå att de har väckt en insikt om att det spelar roll vem som sitter i regeringen och att det som tar länge att byggas upp kan raseras snabbt. Det är viktigt att komma ihåg.

Inga enkla svar

Även invandring och integration är en fråga som Kvarnström till följd av personliga erfarenheter brinner för. Han berättar att han genom sin pappa, som ofta gjorde hjälpresor till krisdrabbade områden, redan som barn fick lära känna många flyktingar – likaså under sin tid på Hufvudstadsbladet, då han genom olika uppdrag fick bekanta sig med lagarna och se det finska systemets baksidor. Han förespråkar en fungerande familjeåterförening och vill se över lagarna kring asylsökande.

– Som juridisk lekman kan jag inte förstå hur lagarna kan ge upphov till sådana tolkningar som görs idag. Men uppenbarligen är det så och då måste de ju skrivas ännu tydligare. Att söka asyl är en mänsklig rättighet.

Han uppmanar även EU att ta ett större ansvar och vill se Finland som en aktivare aktör på den internationella arenan, vad gäller mänskliga rättigheter och klimatfrågan – en annan hjärtefråga som kommer att stå högt på agendan om Kvarnström får bestämma.

– Vi är ett litet land, men vi har fortfarande höga utsläpp per capita. Däremot har vi också en hög kunskapsnivå och därmed förutsättningarna att verkligen bidra med innovationer och forskning på området.

Han kritiserar den finska debatten, som istället för att hitta lösningar enligt honom har handlat om kostnader och ifall klimathotet är verkligt eller inte.

– Vi måste börja lyssna på vetenskapen. Man debatterar inte vetenskapliga fakta och överlag så finns det sällan enkla svar på svåra frågor. Och då ska inte politiker låtsas ha dem. Dessutom ser jag inte hur en klimatomställning och en renare miljö skulle missgynna någon. Det är konstigt att ren miljö har blivit en kostnadsfråga, utan den gör vi ingenting med våra pengar.

Likheten med Rinne

Vägen till politiken har i många avseenden varit lång, snårig och långt ifrån självklar för Johan Kvarnström. Trots det är han med sina 32 år, varav endast två inom socialdemokratin, ett både nytt och ungt ansikte för partiet.  Det politiska engagemanget har däremot alltid funnits där – feminismen och omsorgen för utsatta kom enligt Kvarnström som med modersmjölken.

På allvar väcktes det politiska intresset ändå i högstadiet och gick hand i hand med Kvarnströms andra stora intresse och passion: hiphopen. Han beskriver hur han som tonåring hörde den svenska gruppen Latin Kings hit Krossa Rasismen och blev blixtkär i uttryckssättet, att rappa på svenska.

Med tiden började han själv skriva texter och rappa dem under artistnamnet Qruu. Låttitlar som Allas lika värde, Sprickan i systemet och Hjärtat till vänster avslöjar att värderingarna har varit konstanta i Kvarnströms skrivande, även om uttryckssättet må ha förändrats.

Johan rappar i Ekenäs kyrka på en välgörenhetskonsert. Foto: Ahmed Alalousi

Helt har han ändå inte lämnat Qruu, även om micken numera ligger på hyllan. Hjärtat till vänster är Kvarnströms kampanjslogan och både Latin Kings antirasism och hiphopens budskap om att vända motgångar är fortfarande en viktig del av hans politiska engagemang.

– Dessutom har hiphopen har gett mig en scenvana och attityd som är bra att ha i bagaget som politiker.

Och helt på hyllan ligger micken inte. I en video, publicerad på Kvarnströms officiella Facebook-sida i början av mars, rappar han återigen – den här gången på riksdagshusets trappa i Helsingfors. I skrivande stund har över 12 000 personer sett honom framföra rader om hur han ”kämpar hårt för den offentliga vården, vågar stå upp mot privatiseringsvågen” och hur han likt partiordförande Rinne också är ”Antti”; ”anti-fascist, anti-rasist, stolt demokratisk socialist, javisst!”.

Men vad skulle Qruu säga om politikern Johan Kvarnström?

Kvarnström skrattar.

– Han skulle nog säga att han litar på mig, men samtidigt uppmana mig att hålla mig på rätt linje. Ju längre in i politiken man kommer, desto viktigare blir det att bevara kontakten med det riktiga livet och någon slags äkthet. Att inte fastna i någon bubbla och politiskt spel utan komma ihåg att det verkligen handlar om människorna man företräder och deras liv.

Lukas Lundin