– Utgångspunkten är en idé som Thomas Wallgren hade. Det har varit jättebråttom att formulera en ståndpunkt i Natofrågan, det finns inte tillräckligt med tid och diskussionen borde ha förts på ett annat sätt. Säkerhetsbetraktelsen tar inte hänsyn till alternativ till Nato, säger Laxén.

Laxén upplever att Erkki Tuomiojas förslag om närmare samarbete mellan Finland och Sverige utanför Nato sköts i sank väldigt fort.

– Den borgerliga tidningspressen har fört en Natokampanj under en längre tid.

Laxén upplever att understödet för Nato beror på att alternativa synsätt inte har fått tillräckligt med synlighet. För henne skulle det vara viktigt att Finland inte blir medlem i Nato.

– Jag är radikal pacifist. Man undviker inte krig genom att rusta eller upprusta. Det gäller att bryta modellen att upprusta för att hålla fred. Det fungerar en tid men inte på lång sikt, sedan blir det krig igen.

Förutom för den pacifistiska övertygelsen har Laxén också en feministisk övertygelse som har påverkat synen på Natofrågan.

– Det är en skev bild av maskulinitet att man ska hävda sig med våld och med styrka.

Till påpekandet att det är kvinnor som leder regeringar i de i sammanhanget aktuella länderna kontrar Laxén att det inte är en politikers kön som är det avgörande.

– Förespråkare för jämställdheten vill ofta att kvinnor ska vara som män. Kvinnor behöver inte vara feminister och män kan vara feminister. För att säga det tillspetsat skulle det vara bättre om män var mer som kvinnor och inte tvärtom.

Egentligen menar Laxén att hennes feministiska ideal för mänskligheten kommer från Yvonne Hirdman och innebär varken att kvinnor blir som män eller att män blir som kvinnor.

– Om män är A och kvinnor B, ska man vara varken A eller B utan idealet är en ny sorts människa som kombinerar det bästa hos både A och B, avslutar Laxén.