– När jag kom till det här jobbet så berättade Tarja Halonen lite. Ska vi säga så att jag vet att Tarja kan nog uttrycka sig rätt så slagfärdigt och enligt mig coachade hon mig lite hur man gör, sade president Niinistö till Yle.

Till intervjuarens kommentar om att Halonen uttryckte sig ettrigt höll Niinistö med.

– Ettrigt är säkert helt rätt. Om situationen kräver det, betonade alltså Niinistö Halonens roll som mentor när det gällde att tufft säga ifrån om det kommer besvärliga utspel från Rysslands sida eller andra oförutsedda situationer.

Anledningen till Niinistös beröm för Halonen i intervjun var att han redan i början av sitt presidentskap hade fått klipskt säga ifrån när en rysk general kom med ett hårt utspel. På det sättet har Niinistö följt Halonens exempel och fortsatt i samma stil också nu när han sade att ryssarna ska se sig i spegeln och det är de som har förorsakat Finlands ansökan om medlemskap till Nato.

Det har kommit mycket kritik mot Halonen från de ivrigaste Natoanhängarna för att hon satsade på vänskapliga relationer med Ryssland, vilket också har varit Niinistös grundläggande linje i tio år.

Att söka om medlemskap i Nato var aldrig Finlands förstahandsalternativ när det gäller hur bäst trygga vår situation. I och med invasionen av Ukraina förändrades den säkerhetspolitiska miljön. Det fick president Niinistö och överlag en väldigt stor del av finländarna att tänka om gällande Nato.

Nu har även ex-presidenten Tarja Halonen meddelat att hon är för ett Natomedlemskap. De som kritiserar Halonen och Niinistö som kappvändare när det gäller Nato inser inte de grundläggande förutsättningarna för Natodiskussionen.

Finlands utrikespolitiska linje var aldrig ett absolut nej till Nato under alla omständigheter. Natokortet var något man tar till sig om omständigheterna förvärras på ett dramatiskt sätt. Det är precis det som har hänt.

Alliansfriheten var ett mål som det var värt att värna om under de omständigheter som rådde före Rysslands invasion av Ukraina. Den politiken främjade det nationella intresset under alla årtionden under efterkrigstiden.

Nu gäller det för Finland att värna om vårt utrikes- och säkerhetspolitiska spelrum också i Nato om vår medlemsansökan blir godkänd. Norge har visat att man kan vara med i Nato och ändå uppfattas som en rätt så självständig aktör på den globala scenen. Vi har mycket att lära oss från Norges föredöme nu när vi fortsätter på vår linje som betonar stabilitet och diplomati i en allt osäkrare värld.

Det är en viktig signal om kontinuitet att Niinistö ger Halonen beröm för mentorsrollen hon spelade. Vi kan inte veta vad J.K. Paasikivi eller Urho Kekkonen skulle ha gjort idag men att se Niinistö och Halonen så samspelta som de har varit den senaste veckan inger trygghet om att de aspirationer som har drivit vår utrikespolitik finns kvar också efter vår medlemsansökan till Nato. Åtminstone har vi en linje som både Halonen och Niinistö kan stå bakom.