Det säger något positivt om Finland som en västerländsk demokrati att det finns nolltolerans också bland den populistiska högern för det slags beteende som Vornanen engagerade sig i när han avfyrade ett skjutvapen på öppen gata utanför en nattklubb i centrala Helsingfors en vecka tidigare.

Som alla säkert minns har den västerländska populistiska högerns portalgestalt, USA:s före detta president Donald Trump skrutit om att han kunde skjuta på öppen gata och hans anhängare skulle acceptera det. När Trump mer eller mindre uppmuntrade till en statskupp som ledde till stormningen av Capitolium den 6 januari 2021 där också människoliv släcktes, borde det ha inneburit slutet på Trumps politiska karriär. Det har det inte gjort och ifall Trump gör comeback i presidentvalet i november 2024, kommer västvärldens mäktigaste politiska ledare att stå för de värsta vilda västern-fasonerna som det gäller för övriga länder i västvärlden att se till att inte sprider till vår politiska kultur.

Därför är det av yttersta vikt att Sannfinländarna som är ett stort och viktigt regeringsparti i Finland inte uppmuntrar till våld och kaos på samma sätt som Trump gör när han ifrågasätter valresultat och återigen säger att han inte kommer att garantera att det blir inga våldsamheter efter valet ifall han förlorar.

En annan sak är att Sannfinländarna har haft trygghet som en central fråga för partiet och de talar också om behovet av att bekämpa gatuvåld. Det skulle ha sett ytterst pinsamt ut om de hade valt att försvara Vornanens beteende. Vad är det annat än gatuvåld när en riksdagsledamot avfyrar ett skjutvapen utanför en nattklubb.

Åtminstone än så länge har Vornanen saknat självinsikt och visat sig oförmögen att dra den slutsatsen att han borde avgå som riksdagsledamot. Sannfinländarna har nu tydligt kungjort att han har avverkat deras förtroende och det han gjorde står i kontrast mot den bilden av honom som väljarna hade när de valde in honom i riksdagen i Savolax-Karelens valkrets år 2023. Det är extremt graverande att en erfaren polisman beter sig på det sättet som Vornanen. I och för sig har han försvarat sig med att han hade tillstånd att bära vapen tack vare hans förflutna som polis men ingenting i de uppgifter som har kommit fram till offentligheten i fallet ger den bilden att han skulle ha haft någon som helst legitim orsak att göra det han gjorde. Som polis har han varit tjänstledig sedan han blev invald i riksdagen. Och att börja skjuta på gatan efter att ha festat hela natten är ännu mer graverande för en erfaren polis än vad det är för en oerfaren riksdagsledamot.

Dagens besked handlade dock om politiska avgöranden, inte om det huruvida Vornanen kan ha en framtid som polis efter det skedda. Sannfinländarna är inte beredda att ta den risken att låta Vornanen representera partiet i riksdagen efter vad som hände. Under förra mandatperioden var det Ano Turtiainen som fick gå och bildade ett eget parti när han hade kommenterat fallet George Floyd på ett osmakligt och rasistiskt sätt på Twitter. Sedan dess profilerade Turtiainen sig på ett mer Rysslandsvänligt sätt än någon har gjort på länge i finländsk politik, men han tappade också sitt understöd bland väljarna och lyckades inte bli omvald i valet 2023.

Ett annat känt fall som har fått lämna den sannfinländska riksdagsgruppen sedan Sannfinländarna blev ett stort parti är James Hirvisaari som hade blivit invald i riksdagsvalet 2011. Han fick slutgiltigt gå från partiet hösten 2013 när han bjöd in en ökänd nazist till riksdagen som sedan gjorde en hitlerhälsning från riksdagens läktare. Hirvisaari bytte parti till ett redan existerande litet högerextremparti och senare verkade han som generalsekreterare för Ano Turtiainens riksdagsgrupp när Turtiainen fick gå från Sannfinländarna och profilerade sig med Kremlvänliga uttalanden.

Det finns många skandaler som inte har lett till att ledamöter har blivit uteslutna från Sannfinländarna. Här tycks tröskeln vara betydligt högre än när det gäller att bli utesluten från Sverigedemokraterna. Men i de mest extrema fallen som Hirvisaari, Turtiainen och nu Vornanen har partiet skridit till åtgärder.

Riksdagsledamot Timo Vornanen under regeringsförhandlingarna 2023. (Foto: Stina Virkamäki/Statsrådets kansli/Wikimedia Commons)

Det skulle säkert ha varit klokt för Sannfinländarna att agera något snabbare i fallet Vornanen som har fått dominera den politiska diskursen i Finland i en hel vecka och har gjort partiet till åtlöje i kaffebordsdiskussioner runt om i landet. Det är hur som helst viktigt att partiet agerar resolut och enhälligt.

Även om Vornanens beteende inte hade något med politik att göra är det en i allra högsta grad politisk fråga hur ett parti förhåller sig till gatuvåld. Med sitt beteende har Vornanen tagit steget från brottsbekämpare till våldsverkare. Ett respektabelt politiskt parti kan inte välja våldsverkarnas sida så som Republikanska partiet i USA nu tycks göra när de nominerar Donald Trump som presidentkandidat. Trump uppmuntrade våldsamheterna den 6 januari 2021 och nomineringen av honom är ett tecken på att partiet inte bryr sig om legitimiteten av demokratiska val.

Det är upp till rättsväsendet att döma Vornanen och sedan efter en rättegång kan det bli aktuellt att utesluta honom ur riksdagen. Det kan inte Sannfinländarna göra om han själv vägrar att avgå. Genom att vägra att avgå sänder han tyvärr en signal som innebär en total brist på självinsikt som påminner om Trump och hans rörelse. Vi får se vilka slutsatser Vornanen drar efter att han har varit sjukledig i en vecka till, men hans offentliga reaktioner tyder på att han har valt att försvara sitt beteende.

Regeringens majoritet har nu minskat med en ledamot och det har hänt på grund av ledamotens oförmåga att bete sig i privatlivet. Att en finländsk riksdagsledamot har varit involverad i ett skottintermezzo har också hänt tidigare under 2000-talet och partiet var även den gången Sannfinländarna. Den narkotikapåverkade helsingforsbon Tony Halme avfyrade ett skjutvapen som han inte hade ett tillstånd till sommaren 2003. Det här gjorde han hemma hos sig när han grälade med sin fru. Bara några månader tidigare hade han blivit invald i riksdagen efter en synnerligen främlingsfientlig kampanj som påminde om Sverigedemokraternas tidiga period då de var betydligt mindre salongsfähiga än i dagens Sverige. Den gången valde Sannfinländarna att inte utesluta Halme som hade ett brottsligt förflutet, inte en bakgrund som polis som Vornanen nu har.

Halme var inte enbart helt avgörande för den hårda främlingsfientliga retorikens inträde i den finländska politiken. Han var också en person som för sin del importerade en vilda västern-vapenkultur i Finland. Det var som invandrare i USA som han hade suttit i fängelse för innehav av vapen som han saknade tillstånd till. Trots att han själv hade varit inblandad i brottsliga gäng som invandrare i andra länder som Japan och USA, gjorde han entré i den finländska politiken genom att dundra mot brottsliga invandrare. Dubbelstandarden var som värst på den tiden när Halme var det mest kända ansiktet för den finländska främlingsfientligheten och det här var när Timo Soini ledde partiet och långt innan den nuvarande talmannen Jussi Halla-aho och den nuvarande vice statsministern Riikka Purra ens blev sannfinländare.

Att Sannfinländarna har företrätt en dubbelstandard har alltså en lång historisk bakgrund och det har många paralleller bland den populistiska högern i världen. Men beslutet att utesluta Vornanen är ett beslut åt det andra hållet. Att stå för det att vissa saker rimmar så illa med partiets budskap att de inte kan tolereras.

Ryssland och Vladimir Putin vill gärna se att den populistiska högern växer sig större i västvärlden och varje linjedragning som gestalter som Trump kommer med visar ihåligheten och dubbelstandarden i det demokratiska systemet. Godkänner man våldet i vardagen, godkänner man också att demokratin inte är oantastbar. Det kan man säga att Sannfinländarna gjorde 2003 när de såg Tony Halmes ovärdiga och brottsliga beteende mellan fingrarna. Då var de ett litet oppositionsparti som få trodde att skulle växa till ett seriöst regeringsparti. Nu är de i den ställningen, ett parti med väldigt mycket makt över den ekonomiska politiken och inrikespolitiken i allmänhet. Då har det en större betydelse att de avsäger sig från det beteende som Vornanen nyss gjorde sig känd för.

Här spelar också läget med den nuvarande koalitionsregeringen en roll. Hade Sannfinländarna sett Vornanens beteende mellan fingrarna, skulle en skugga ha fallit över även Samlingspartiet, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna. Den här regeringens skandaler har varit många och man kan redan nu se att de borgerliga regeringspartiernas förtroende naggas i kanterna. Senast idag publicerades det en opinionsmätning som tyder på att Svenska folkpartiet kan gå miste om sitt enda mandat i Europaparlamentet. Skulle det hända, finns det bara en orsak som kan förorsaka det i ett läge där Finland får ett femtonde mandat och tröskeln för att ta ett mandat därmed är lägre än förr. Att SFP måste kämpa hårdare än någonsin i EU-valet beror helt enkelt på regeringssamarbetet med Sannfinländarna, något partiets toppkandidat Anna-Maja Henriksson själv aktivt har valt.

Sannfinländarna gjorde alltså inte bara sig själva en tjänst, utan också de tre övriga borgerliga regeringspartierna, när de valde att utesluta Vornanen ur gruppen. Det sänder en signal att någonstans finns det en gräns för vad som kan tolereras av en riksdagsledamot. Den här gränsen finns inte längre bland populisterna i USA. Den finns inte heller bland de populistiska högerpartier i Europa som fortsätter sitt samröre med Kreml. Utrikespolitiskt är det mycket viktigt för Finland att Sannfinländarna inte har valt den linjen som Ano Turtiainen mycket aktivt valde när han uteslöts ur partiet.

Fallet Vornanen påminner om Ano Turtiainen, James Hirvisaari och Tony Halme. Med undantag av Halme som Timo Soini valde att beskydda blev dessa övriga herrar alltså för mycket för den sannfinländska riksdagsgruppen. De vilda västern-fasoner som Vornanen nu står för i det populära medvetandet är också ett eko från Lapporörelsens dagar på 1930-talet. Då hade Finland högerpolitiker som var lika kuppbenägna som Trump och hans gäng i USA den 6 januari 2021. Mäntsäläupproret 1932 var ett test för den finländska demokratin där demokratin visade sig vara starkare än de mörka krafterna som ville åsidosätta den.

Att den skjutglade Vornanen inte hör hemma i maktens korridorer som företrädare för ett stort och mäktigt regeringsparti är ett steg i positiv riktning när det gäller den finländska demokratins motståndskraft. Riktningen har på många sätt varit dålig de senaste tiderna och det räcker att se på förra sommarens rasismskandaler för att förstå vad vi har att göra med. Men dagens beslut är ett steg i rätt riktning.