Tusentals migranter vid EU:s gränser, rapporterar Svenska Yle. Då den senaste stora flyktingströmmen ägde rum år 2015 var strömmen av migranter som sökte asyl i EU visserligen mycket större än vad den är nu. Men det är inte bara volymen som skiljer. Nu saknas det en politiska vilja att släppa in migranterna i unionen. Därför har migranterna istället fastnat i gränslandet mellan Belarus och EU. Förhållandena vid gränsen är usla – migranter har till och med dött av köld och usla levnadsförhållanden.

Frågan ställer sig hur situationen egentligen uppkommit och hur länge man måste förvänta sig att migranterna tvingas stanna kvar.

Ryhor Nizhnikau, forskare vid Utrikespolitiska Institutet i Helsingfors, bedömer att strömmen av migranter till Belarus med siktet ställt på att nå EU har avtagit något sedan hösten. Han konstaterar att Belarus ledare Aleksandr Lukasjenko lovat migranterna att de skulle nå EU genom att passera den belarusiska gränsen med unionen.

– Ett fåtal har lyckats komma in i EU, men de flesta av migranterna är fast vid den belarusisk-polska gränsen, säger Nizhnikau.

Han tillägger att trots att majoriteten av migranterna hittills har misslyckat i försöken att komma in i unionen kommer de sannolikt att försöka korsa gränsen igen. Att stanna i Belarus, som är ett mycket konservativt land med knappt någon beredskap alls att självt ta emot migranter, är ett alternativ få överväger.

– Men med tanke på det elände som många migranter upplever, som misslyckade försök att nå väst inneburit för enskilda familjer och individer, kommer nog en del av migranterna att försöka stanna i Belarus, åtminstone för ett tag, säger han och fortsätter.

– För somliga migranter kan det rent av vara livshotande att åka tillbaka till sina hemländer, till exempel Irak eller Syrien. Då kan det kännas som ett bra alternativ att vara i Belarus.

Ryhor Nizhnikau är forskare vid Utrikespolitiska Institutet i Helsingfors. Han konstaterar att Belarus ledare Aleksandr Lukasjenko lovat migranterna att de skulle nå EU genom att passera den belarusiska gränsen med unionen. “Ett fåtal har lyckats komma in i EU, men de flesta av migranterna är fast vid den belarusisk-polska gränsen”, säger Nizhnikau. (Foto: Privat)

Nizhnikau förklarar att landets ledare Lukasjenko använder migranterna som verktyg – “mänskliga sköldar” – i sina strävanden att förmå väst att upphäva de sanktioner som man ålagt Belarus.

Han säger att de flesta migranter har för avsikt att nå Tyskland. För dem har Belarus presenterats som en attraktiv rutt för en resa mot EU.

– Regimen i Belarus lyfte fram för migranterna att Belarus geografiskt ligger i Europa och närmare Tyskland än många andra länder dit migranter vanligtvis reser, som till exempel länderna vid Medelhavet. Samtidigt skapade man en infrastruktur som krävdes för att få migranterna transporterade till Belarus, det vill säga man ordnade med flygförbindelser från Mellanöstern till Minsk.

Farligt att jobba som journalist i Belarus

Pavel Sviardlou, journalist vid den belarusiska radiostationen Euroradio, är en annan som följer med situationen kring migrationsströmmarna från Belarus västerut. Han har nyligen flyttat från Belarus till Polen.

– Jag anser att det är osäkert att arbeta i Belarus som journalist. Eftersom Euroradio sedan tidigare hade ett kontor också i Warszawa valde jag att flytta hit, säger Sviardlou.

Han håller med Nizhnikau om att ytterst få av migranterna vill stanna och integrera sig i Belarus. Sviardlou har själv sett hur migranter började anlända till Minsk.

– Många migranter kommer från bland annat Tjetjenien, Syrien och Kurdistan. När jag ännu bodde i Minsk kunde jag se dem på Minsks gator och hur de började söka sig mot Belarus gränser i väst, mot Litauen och Polen.

Efter att ha bott i Polen i några månader tycker han sig se några skillnader mellan länderna ifråga om hur man behandlar migranterna.

– I Belarus var människorna inte ovänliga mot migranterna, men där är man mycket ovana att migranter kommer till landet. Många belarusier gav migranterna till exempel kläder om de behövde. Men i Polen tycker jag att människor är mer fientligt sinnade gentemot migranterna.

På frågan om det för honom kom som en överraskning att Aleksandr Lukasjenko valde att locka migranter till Belarus för att sedan skjutsa dem västerut mot gränsen till EU, svarar Pavel Sviardlou jakande.

– Definitivt var det här en överraskning för mig. Jag såg inte alls det här komma, säger han.

Forskaren Ryhor Nizhnikau är av en annan åsikt. Han är inte förvånad över Lukasjenkos beteende.

– Lukasjenko skyr inga medel när det gäller att behålla makten i landet, säger Nizhnikau.

Belarus pressar Litauen

Marijus Antonovic, doktorand vid Vilnius universitet i Litauen, konstaterar, i likhet med Sviardlou och Nizhnikau, att migrantströmmen till en början riktade sig mot Litauen. Han säger att landet inte är starkt nog att ensam ta emot de migrantströmmar som kommer från Belarus.

– Litauen behöver internationellt stöd, inte minst av EU, för att kunna hantera situationen. Men landet vill inte erkänna hur svår den situation som man befinner sig i är.

Antonovic tillägger att litauiska medier oftast beskriver migrationsströmmarna ur ett säkerhetsperspektiv istället för att göra det ur ett humanitärt perspektiv; människor som är på flykt från sina hemländer.

– Debatten i Litauen om migranterna har ofta gett uttryck för att de inte är välkomna in i landet. Man diskuterar om huruvida migranterna utgör en säkerhetsrisk, säger han.

Samtidigt poängterar Antonovic att många litauer som bor nära gränsen till Belarus – dit migranterna först anländer – inte är vana att stöta på personer från Mellanöstern, som talar ett annat språk och kommer från en helt annan kultur än litauerna själva. Många av de här är äldre människor som knappast alls har rest utanför Litauen.

Litauens huvudstad Vilnius ligger 35 kilometer från den belarusiska gränsen, men här är debattklimatet något annorlunda än i byarna längs med gränsen. I huvudstaden är debatten mer nyanserad och frågan om migranterna ska uppfattas en säkerhetsrisk ses inte i där som den enda aspekten.

Doktorand i statskunskap och internationella relationer, Marijus Antonovic, säger att Litauen inte är tillräckligt starkt nog för att ensam ta emot de flyktingströmmar som kommer från Belarus. “Litauen behöver internationellt stöd, men landet vill inte erkänna hur svår den situation som man befinner sig i är”, säger han. (Foto: Privat)

Marijus Antonovic, blev du förvånad över att Belarus president Aleksandr Lukasjenko använde migranterna i politiskt syfte?

– Både ja och nej. Jag trodde inte att Lukasjenko skulle skapa en artificiell migrationsström som den vi har sett under hösten, men samtidigt har han nog överraskat omvärlden tidigare – inte minst då han i maj förra året tvingade ner ett flygplan ovanför belarusiskt luftrum, i vilket den oppositionelle journalisten Raman Pratasevitj befann sig i, säger Antonovic.

Enligt belarusiska myndigheter befarades det att en bomb fanns ombord på planet, en version som västvärlden inte trodde på. Man hittade inte heller en bomb ombord på planet. Belarusiska säkerhetspolisen KGB grep Pratasevitj vid flygplatsen i Minsk.

Antonovic anser att Litauen borde ha reagerat mera kraftfullt när kapningen av flygplanet skedde.

– Den belarusisk-litauiska gränsen var rätt så öppen då. Det var inget större besvär att överträda den. När Pratasevitj greps borde litauiska myndigheter ha lagt större fokus på att bevaka gränsen mot Belarus.

Han tillägger att den diplomatiska relationen mellan Litauen och Belarus är dålig.

– Litauen har tryckt på för att få till stånd ytterligare och mer effektiva sanktioner mot Belarus än vad som hittills utfärdats från EU. Belarus å sin sida har utsatt Litauen för hård påtryckning i och med migrationsströmmarna mot landet. Frågan är vem som först backar från sina nuvarande positioner.

Belarus är med sina 9,5 miljoner invånare är ett mer folkrikt land än vad Litauen är, som endast har 2,8 miljoner invånare. Det oaktat har Litauen ett mycket starkare internationellt nätverk jämfört med det isolerade Belarus, påpekar Antonovic.

– Litauen är med i både EU och Nato, samt har en nära relation till USA. Men jag tycker att landet inte tillräckligt väl utnyttjar sina internationella kontakter för att lösa situationen med migranterna.

Vintern är här och många migranter är ännu fast i gränsområdet mellan Belarus och EU, speciellt vid gränsen till Polen. Nizhnikau säger att många länder, till exempel Irak, har valt att flyga hem sina medborgare bland migranterna.

Ryhor Nizhnikau: När kommer vi att få ett slut på migrantkrisen i Belarus?

– Så länge Lukasjenko är vid makten kommer ingenting väsentligt i Belarus att förändras. Han är hjärnan bakom den migrationsström som vi har sett under hösten från Belarus mot väst, säger han och fortsätter.

– Men om Ryssland, som är Belarus främsta allierade, eventuellt vill att Lukasjenko ska sluta använda migranterna som spelbrickor kommer han antagligen att göra det.

Nizhnikau tillägger att förutom att EU inte erkänner Lukasjenko som Belarus legitima ledare, irriterar Lukasjenko sig på att grannländerna Polen och Litauen stöder den belarusiska oppositionen mot honom. Till exempel den engelskspråkiga polska nyhetstidningen The First News uppger att Polen stöder belarusiska demokratiska rörelse, inte Lukasjenko.

– Svjatlana Tsichanouskaja leder den belarusiska oppositionen från Litauen, konstaterar Ryhor Nizhnikau.

Sedan Tsichanouskaja, såsom den belarusiska regimens källor hävdar, förlorade presidentvalet förra året mot Lukasjenko, har hon befunnit sig i landsflykt. Hennes man Sergej Tichanovskij blev i slutet av förra året dömd till 18 månaders fängelse av en belarusisk domstol.

Också Sviardlou anser att Lukasjenko är den som har den slutliga kontrollen över migrantströmmarna i Belarus.

– När Lukasjenko avgår kommer vi att få en förändring. Men han kommer inte att avgå självmant, säger Pavel Sviardlou.

Antonovic anser att EU har den största påverkningsmöjligheten i det här sammanhanget.

– EU måste införa kraftfulla sanktioner mot Belarus för att Lukasjenkos spelrum ska minska.

I höstas införde EU sanktioner mot det belarusiska flygbolaget Belavia. Svenska Yle skriver att EU:s utrikeschef Josep Borrell vill komma åt de bolag som upprätthåller rutter mellan Belarus och destinationer i unionen. Antonovic anser också att Belavias flyg inte ska få land på flygplatser i EU.

– Migrationsströmmarna kommer ändå inte helt och hållet att utebli. Eventuellt försöker migranterna komma in i EU igen under sommaren, säger Marijus Antonovic. Den grundläggande orsaken till att migration uppstår är ju alltjämt oförändrad.