USA har fortfarande inte haft en kvinnlig president och den första kvinnliga vicepresidenten Kamala Harris tillträdde så sent som i januari 2021. Albright spräckte glastaket som USA:s första kvinnliga utrikesminister i januari 1997 när hon efterträdde Warren Christopher som utrikesminister under president Bill Clinton.

I likhet med två andra giganter inom den amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken under den senare hälften av 1900-talet, nämligen Henry Kissinger och Zbigniew Brzeziński, kom hon till USA som en flykting från det turbulenta Europa. Kissinger med tysk-judisk bakgrund är fortfarande vid liv och han var både nationell säkerhetsrådgivare och utrikesminister under presidenterna Richard Nixon och Gerald Ford. Den polskfödda Brzeziński, som dog 2018, var en ytterst tongivande gestalt som nationell säkerhetsrådgivare under Jimmy Carter. Albright var vid den tiden, i slutet av 1970-talet, anställd just vid nationella säkerhetsrådet och Brzeziński hade varit en av hennes lärare vid Columbia University i New York.

Marie Jana Korbelová föddes den 15 maj 1937 i arbetarstadsdelen Smíchov i Prag i dåvarande Tjeckoslovakien som dotter till en diplomat. Hon uppfostrades som katolik och efter att ha gift sig med Joseph Albright konverterade hon till Episkopalkyrkan. Om sin judiska familjebakgrund fick Madeleine Albright veta först senare.

Under krigsåren levde familjen i landsflykt från nazisterna i England. Efter kriget blev fadern Josef Korbel Tjeckoskovakiens ambassadör i Belgrad och dottern skickades till en privatskola i Chexbres i den fransktalande delen av Schweiz. Det var där hon tog i bruk det franska namnet Madeleine. Efter kommunistkuppen 1948 var det exil som gällde igen och Madeleine kom till USA elva år gammal. Som Madeleine Korbel blev hon amerikansk medborgare år 1957. Fadern inriktade sig på en akademisk bana i Denver i Colorado.

Familjenamnet Korbel är en tjeckisk variant av det tyska namnet Körbel. Att Madeleine hette Korbelová i Tjeckoslovakien och Korbel i USA beror på det traditionella tjeckiska namnskicket där man lägger till -ová i alla släktnamn för kvinnor, med undantag av namn som är adjektiv där det blir -á. Först 2021 blev det lagligt för kvinnor i Tjeckien att ha ett släktnamn som inte markerar könstillhörigheten.

Efter avslutad skolgång i Colorado blev det Wellesley College i Massachusetts för Madeleines del. Högskolan är en av de så kallade Seven Sisters, motsvarigheten till Ivy League, men för kvinnor. Medan en del av de övriga i gruppen Seven Sisters har öppnats också för manliga studenter, är Wellesley fortfarande öppen för enbart kvinnliga studenter. Nuförtiden stoltserar man med att två utrikesministrar har studerat vid Wellesley, nämligen Albright och Hillary Clinton.

År 1959 blev Madeleine färdig med studierna och gifte sig med affärsmannen Joseph Albright som ursprungligen hette Reeve men hade efter föräldrarnas skilsmässa blivit adopterad av moderns make nummer två, målaren Ivan Albright. Joseph Albrights morfar var tidningsmagnaten Joseph Medill Patterson som hade grundat New York Daily News och mostern Alicia Patterson hade grundat Newsday. Madeleine Albright kom genom äktenskapet in i en släkt av betydande tidningsmagnater.

Efter äktenskapet arbetade hon som journalist för The Rolla Daily News i Missouri, medan maken var i det militära. Sedan bar det av till Chicago och år 1961 till New York. Paret fick tre döttrar. Madeleine Albright studerade internationella relationer och ryska vid Johns Hopkins University och doktorerade vid Columbia University. Hennes doktorsavhandling handlade om journalisternas roll i Pragvåren 1968.

Albright blev 1976 medarbetare åt senator Edmund Muskie och två år senare bar det av till nationella säkerhetsrådet. År 1981 blev Ronald Reagan president och demokraterna i statsförvaltningen fick söka sig annanstans. Albright inriktade sig på den akademiska banan och skrev en studie om journalisternas roll i Solidaritetsrörelsen i Polen. Hon intervjuade dissidenter i Gdańsk, Warszawa och Kraków. Vid hemkomsten i USA fick hon veta att maken Joseph vill skilja sig för att han har träffat en annan kvinna.

Madeleine Albright hemma i Georgetown i Washington, D.C. 1988 när det meddelades att hon skulle vara utrikespolitisk rådgivare åt Michael Dukakis presidentkampanj. (Foto: Michael Geissinger/Wikimedia Commons)

Madeleine Albright gjorde akademisk karriär vid Georgetown University där hon fick ha hand om programmet om kvinnor i global politik. Hon var utrikespolitisk rådgivare när Michael Dukakis kandiderade i presidentvalet 1988 och förlorade valet. Fyra år senare lyckades det för Bill Clinton och han utnämnde Albright till USA:s FN-ambassadör. I den befattningen tjänstgjorde hon mellan 1993 och 1997. Hon var den andra kvinnan i befattningen – den första hade varit Jeane Kirkpatrick under Reagan mellan 1981 och 1985.

Att spräcka glastaket som utrikesminister var inte helt självklart när Bill Clinton omvaldes i presidentvalet 1996 och Warren Christopher var redo att lämna posten. Clinton frågade Albright om hon ville fortsätta som FN-ambassadör och hon svarade att medan hon är nöjd som FN-ambassadör, vill hon ännu hellre bli utrikesminister. Hon fick stöd av en del tungviktare, bland dem Leon Panetta. En annan falang inom administrationen ville ha vem som helst utom Albright och deras favorit var senator Sam Nunn. Albright lobbade inte bara demokrater för att få utnämningen bekräftad. Hon ringde republikanen Jesse Helms som var utrikesutskottets ordförande i senaten och hoppades på ett gott samarbete. Senaten bekräftade utnämningen av Albright enhälligt.

Albright ville ha ett mera inkluderande utrikesdepartement och för första gången noterades den muslimska högtiden ramadan i utrikesdepartementets kalender. En av höjdpunkterna som utrikesminister för henne var Natos toppmöte i Washington 1999. Då fick Tjeckien, Polen och Ungern tillträde som nya medlemmar. Expansionen av Nato var ett viktigt utrikespolitiskt mål för henne och bombningen av Jugoslavien i samband med kriget i Kosovo var också något som hon starkt förespråkade. År 2000 träffade hon Nordkoreas dåvarande diktator Kim Jong-il under ett officiellt besök. På den tiden var det ännu otänkbart för USA:s president att träffa Nordkoreas ledare.

Efter tiden som utrikesminister var Albright verksam som konsult. Hon var en efterfrågad talare och mellan 2003 och 2005 verkade hon dessutom som styrelsemedlem i världens största aktiebörs New York Stock Exchange. Hon vägrade att tacka ja till en fortsatt period i styrelsen efter att skandalen som gällde avgångsvederlaget för styrelsens tidigare ordförande Dick Grasso blev för stor. Avgångsvederlaget för den avskedade Grasso var omkring 188 miljoner dollar. Grasso hade valt Albright till styrelsen eftersom han ville ha någon som tänker på ett annat sätt än de sedvanliga Wall Street-typerna. Sedan när Albright tillträdde, kunde Grasso inte lita på hennes lojalitet och han trodde inte heller på hennes kompetens när det gällde att förstå affärsvärlden. Hon röstade för att avsätta Grasso, vilket också skedde med rösterna 13-7, men styrelsen fick mycket kritik för storleken av vederlaget. Orsaken till avsättningen var skandalen kring ett engångsbelopp runt 140 miljoner dollar som Grasso hade fått som uppskjuten kompensation. Många av styrelsemedlemmarna påstod att de inte hade förstått hur mycket de hade gått med på att belöna styrelsens ordförande med. Grasso lyckades behålla sin lön och även fallskärmsavtalet förblev i kraft efter att fallet gick till en appellationsdomstol. Åklagaren ansåg nämligen att styrelsen hade agerat lagstridigt när det handlade om för stora summor för en icke-vinstdrivande institution.

Som privatperson var Albright emot USA:s invasion av Irak 2003, men när kriget fick tillräckligt brett stöd, meddelade hon att hon stöder presidenten. I presidentvalet 2016 stödde hon starkt Hillary Clinton och yttrade de ofta upprepade orden om en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra i samband med ett kampanjtal för Clinton när hon förde kampanj mot Bernie Sanders. Detta upprörde anhängare av Sanders och Albright konstaterade att det inte hade varit rätt tidpunkt för just de orden.

Albright talade engelska, ryska, tjeckiska, franska, tyska, polska och serbokroatiska. Dessutom förstod hon talad slovakiska. En månad innan hon avled i cancer, skrev hon om hotet av Rysslands anfallskrig i Ukraina i en sista kolumn i The New York Times. ”I stället för att bereda väg för rysk storhet skulle en invasion av Ukraina säkerställa herr Putins vanära genom att isolera hans nation diplomatiskt, omintetgöra den ekonomiskt och lämna den strategiskt sårbar gentemot en starkare, mer enad västlig allians”, skrev hon i en varning för Ryssland att inte inleda invasionen.