– Jag ansvarar för partikansliets personal, ekonomi och förvaltning. Helheten är förhållandevis bred och jag har sagt att min uppgift är att ansvara för det som ingen annan ansvarar för, säger Lönnqvist.

Dessutom ingår det en hel del verksamhet i Lönnqvists uppdrag som har med partiet närbelägna samfund att göra ur förvaltningens och ekonomins perspektiv.

– Jag är till en del med i administrationen i stiftelser som är nära partiet och arbetarrörelsen. På det sättet sysslar jag med allt möjligt som är kvar av det röda kapitalet, säger Lönnqvist med hänvisning till kollapsen av arbetarrörelsens företagskluster i samband med den ekonomiska depressionen på 1990-talet.

Själv har han anslutit sig till SDP år 2004 när han var 15 år gammal, genast när det var möjligt.

– Mitt politiska uppvaknande hände kanske inte på det mest traditionella sättet men man kan inte heller säga att det skulle ha varit något som inte har hänt förr.

Lönnqvist valde SDP efter att ha läst den beryktade torpartrilogin Här under polstjärnan av Väinö Linna.

– Jag är född i en liten socken i Tavastland med 2 000 invånare och jag kunde väldigt starkt leva mig in i det själsliga landskap som förmedlades av Linna. Det politiska uppvaknandet ledde till att jag ville vara med om att förändra världen. Jag insåg att de problem jag såg omkring mig i den agrara omgivningen var inte något nytt utan det fanns en lång historisk resonansbotten.

I Lönnqvists ungdom gjorde Väinö Linna det djupaste intrycket men för några år sedan var det dessutom en annan författare som gjorde ett intryck.

– Jag tog på mig en något tokmodig målsättning och beslöt mig för att läsa Iijoki-serien av Kalle Päätalo. När jag läste den förstod jag hur betydande den är. Den har förstås ett starkt rykte i den finländska litteraturhistorien men den är betydande också som samhällsskildring. Man följer förändringarna i en persons upplevelsehorisont från 1920-talet framåt tills välfärdsstaten blir till.

Lönnqvist menar att läsningen av Päätalo var speciellt givande i och med att han samtidigt arbetade som förvaltningschef på Soste Finlands social och hälsa rf.

– Att läsa Päätalo öppnade för mig något hur den finländska socialvården hade uppkommit och ett hurdant tänkesätt som hade påverkat i bakgrunden, alltså från fattighjälp till socialskydd.

I det föregående jobbet var Lönnqvists uppdrag mycket liknande som nu. Även där arbetade han i första hand med den ekonomiska administrationen och personalen.

– Soste var en sådan arbetsplats att jag kunde se det finländska medborgarsamhället och dess olika aktörer på väldigt bred front, inte minst mångfalden inom organisationsfältet som kompletterar social- och hälsovårdssystemet. På det sättet fick jag mig en bred överblick över samhället.

Det nätverk som Lönnqvist byggde med folk som sysslar med medborgarorganisationer inom vårdsektorn i viss mån tangerar den värld han rör sig i just nu.

– Många av de personer som verkar där har också någon roll inom det kommunala beslutsfattandet och föreningsfältet inom arbetarrörelsen. Många socialdemokrater är verksamma inom fältet av oberoende medborgarorganisationer.

Lönnqvist påpekar dessutom att de människor som verkar inom föreningar som kompletterar vårdsektorn sysslar med sådana målsättningar som även SDP på sitt sätt vill främja.

När det gäller det nuvarande uppdraget, anser Lönnqvist att förvaltningschefens roll har varit i förändring men har nu blivit rätt tydlig.

– När vi går långt tillbaka i historien fanns det mer av det röda kapitalet och när det kollapsade gällde det att hitta nya verksamhetsmodeller. De senaste tio åren har partifamiljen och de omkringliggande organisationerna hittat sin naturliga plats. Man kan arbeta med utveckling ur det perspektivet att strukturerna finns och det gäller att förnya verksamhetsformerna och planera långsiktigt inför framtiden.

Enligt Lönnqvist gäller det att hitta sådana verksamhetsformer som passar ett moderniserande organisationsfält.

– Där tror jag att vi kan ta lärdom av övriga medborgarorganisationer och sättet att arbeta för det allmännas väl på den sidan. Det handlar om hur man har kommit från breda folkrörelser till politisk verksamhet i partiorganisationer. Den förändringen är pågående och under de närmaste åren gäller det att driva förändringen framåt.