MENY
Turva – Hymy

Min färd i rörelsen del 2: Experten

Kuva: Kari Hulkko
I denna artikelserie minns Jacob Söderman tillbaka på sitt liv och sin politiska bana.

”Mina krigstida somrar i Björköby hade gett mig en övertygelse att hjälpa skärgårdens, landsbygdens människor.”

 

Min färd i rörelsen är en artikelserie med historier ur Jacob Södermans liv. ABL publicerar en del per vecka fram till mitten av mars.

 

Att jag blev medlem i partiet syntes inte i offentligheten. Det skedde i det tysta.

Unto Niemi på partibyråns forskningsavdelning satte upp en arbetsgrupp för att göra ett kriminalpolitiskt program med mig som ordförande.

Vid ett besök på juridiska fakulteten pekade Per Lindholm, en studiekamrat, på en man i korridoren. Det är Olavi Heinonen, assistent i straffrätt, han är sosse. Där får du en bra sekreterare.

Jag gick fram till Olavi. Han berättade att hans pappa var chefredaktör för en arbetartidning i Kymmenedalen. Han blev sekreterare och satte mycket energi i programarbetet. Utan honom skulle det knappast ha blivit av.

Det godkändes på partikongressen i Åbo 1969 och fick mycket publicitet. K. J. Lång blev överdirektör för fångvården 1970. Det påskyndade reformen.

 

Då styrelsen inte känner till ens partibok

Jag trivdes som lärare i socialrätt på Soc&kom (Svenska social- och kommunalhögskolan), men sökte dock jobbet som direktör för Finlands svenska landskommunernas förbund.

Efter något år på Esbo köpings kansli hade jag jobbat där som jurist,  år 1965, men efter några månader flyttade jag till Soc&kom som lärare i socialrätt.

Förbundet leddes nämligen av en gammal jurist och attityden var passiv. Kommunerna var missnöjda. Förbundsdirektören besökte kommunerna sällan, Österbotten knappast alls.

Styrelseordföranden Bertel Lindh, tidigare lantbruksminister och ledare för lantbruksproducenterna i Nyland vill ha en förändring: ”Nya kvastar sopar bäst”.

Troligen hade rektor Magnus Kull och Bertel Lindhs dotter, som studerade till socionom, lagt ett gott ord för mig.

Så jag blev hans förslag till “ny kvast”. Styrelsen hade en klar SFP-majoritet. Några av medlemmarna var betänksamma. Jag hade skrivit radikala artiklar i Vbl och Hbl om socialvården. Ny vänster?

Styrelsen hade två socialdemokratiska medlemmar, Pentti Vuorinen från Pojo och Arthur Blomster från Dragsfjärd, dugliga kommunalmän båda två. De ansåg att ordförandens kandidat var alldeles för ung.

Då tvekade majoriteten inte längre. Jag blev vald.

Efter mötet, på gatan, gratulerade folkdemokraten Georg Backlund, Närpes, Vuorinen och Blomster: ”Ni har just valt en socialdemokrat att leda förbundet”.

Vi spelade fotboll med Roy Wenman, också från Närpes. Han visste om mitt val av parti. Han hade smått försökt värva mig till folkdemokraterna, vilket Backlund kände till.

Bertel Lindh fick säkert förklara sig för SFP:s ledning när sanningen kom fram.

Han tog aldrig upp det med mig. Efter en tid samarbetade vi intensivt. För mig var han en skicklig ordförande och enormt fin talare. Han hade varit frikyrkopredikant i Norra Österbotten.

 

Samarbete över språkgränsen

Jag började besöka kommunerna, speciellt i Österbotten, regelbundet. Personalen på byrån var kunnig och aktiverades av nya initiativ.

Vi förnyade Kommuntidningen. Vi inledde förhandlingar om samarbete med Maalaiskuntien liitto, som hade sakkunskap och hand om produktion av allt material som kommunerna behövde, blanketter och infobroschyrer.

Till slut flyttade vi till deras hus och arbetade som deras svenska avdelning. Förbundet var som organisation dock lika självständig som förr med egna beslutande organ.

Förbundet hade en representant i alla statskommittéer som förberedde reformer som gällde kommunerna. Förbundets representant hördes som sakkunnig i riksdagen. Jag arbetade hårt och satt mig in i nya frågor. Mitt i allt var jag en ”expert” på allt mellan himmel och jord. Vad jag inte visste upplyste mina finska kollegor på Maalaiskuntien liitto mig om. Inom socialvården var de ofta av annan mening, de höll mera på kommunens ekonomi.

 

Kommunkartan ritas om

Offentligt var jag ju inte politiskt aktiv. I praktiken ville partiet dock ha mig med i sin kommunalpolitiska arbetsgrupp. Det kom att betyda till exempel att skärgårdens frågor mitt i allt beaktades bättre i det stora partiet.

Vi fastställandet av en nya kommunindelning 1970 stödde socialdemokraterna i den beredande delegationen att Björkö, Replot, Kvevlax och delar av Solf bildade svenskspråkiga Korsholm kommun. Så undvek vi från förbundets del att det finskspråkiga Vasa tog över dem alla.

Likaså kvarstod Dragsfjärd (som Hitis frivilligt fusionerats med) som egen kommun. Man undvek sammanslagning med Kimito den gången.

I gengäld röstade jag för det nya Villmanstrand och Kotka som slukade sina grannkommuner. Litet inkonsekvent förstås, men applåder av de egna.

Tiden inom landskommunernas förbund gav mig mycket sakkunskap, nya vänner och en god bild av människorna i Svenskfinland, Åland inberäknat. Jag lärde mig att uppträda som sakkunnig i riksdagen.

När lagförslaget om bärkraftsklassificering behandlades i riksdagen försökte jag få skärgårdsförhållanden till en grund att sänka bärkraftsklassen med två. En socialdemokrat i riksdagsutskottet påpekade att dessa kommuner i regel har lågt skattöre, kunde det inte höjas? Jag visade på det snäva skatteunderlaget, bara sjömän, färj- och fyrpersonal och några till. Jag hänvisade också till den svaga kommunala servicen: ”För det skatteöret får de närmast bara frisk havsbris!”

Lagförslaget ändrades i förmån för skärgårdskommuner.

 

Resan fortsätter…

Dessutom fick jag goda kontakter med landsbygdens politiker, centerpartisterna, och blev en rödmyllepolitiker.

Roy Wenman beskyllde mig i all vänlighet för att ha ett ”bonden Paavo komplex”.

Mina krigstida somrar i Björköby hade gett mig en övertygelse att hjälpa skärgårdens, landsbygdens människor.

Nya äventyr väntade efter landskommunernas förbund.

Bertel Lindh gav mig i uppdrag att åka till Dalsbruk och gratulera Artur Blomster på hans 60-årsdag.

Jag skulle ta upp Pentti Vuorinen i bilen i Pojo. När jag kom fram till Vuorinens adress, ett hus med äppelträd i blom på gården, ringde jag på.

Ett bi satte sig på min näsa och det brände till.

När Vuorinen, metallare i Billnäs bruk, öppnade dörren hade min näsa svällt upp. Jag måtte ha sett ut som en cirkusclown.

Jag var olycklig. ”Inte kan jag komma till en födelsedagsfest med en sådan här näsa.”

– Jaha, sa Pentti och försvann in till sig. Om en stund kom han ut med en flaska Pöytäviina och en bomullstuss.

Så smorde han min näsa med starksprit. Svullnaden försvann som om man släppt ut luften ur en ballong. Han satte bort flaskan.

– Nu åker vi, sa han.

Så åkte vi iväg mot Folkets hus i Dalsbruk och Blomsters fina födelsedagsfest.

Jag förstod stilla vad ordet kamrat betyder. Snabb hjälp, nästan oförmärkt, i bråda situationer.

– Har du varit i Dalsbruk förr? frågade Pentti.

– Det är första gången, sa jag utan en aning hur viktigt huset skulle bli för mig framöver.

 

 

FSUD: Haatainen har blivit konstigt behandlad i media

FSUD:s meme om mediabevakningen av Tuula Haatainen i presidentvalet 2018.

Finlands svenska unga socialdemokrater anser att mediabevakningen av Tuula Haatainen har varit orättvis i den meningen att fokuset har handlat om bland annat hennes kläder i stället för sakfrågor.

Lue lisää

Tuula Haatainen: Nu kör vi för fullt!

Kuva: Meeri Koutaniemi
Tuula Haatainen.

Arbetarbladet ställer fem frågor till SDP:s presidentkandidat Tuula Haatainen då förhandsröstningen står för dörren. 

 

Det är bråda dagar för presidentkandidaterna. Evenemangen är många och utspridda över hela landet samtidigt som kampanjen aldrig tar paus i social medier. Tuula Haatainen trivs trots allt det hektiska i och med att hon får föra fram frågor och budskap hon verkligen brinner för. Engagemanget är inte att ta miste på då ABL gör en lägeskoll inför förhandsröstningen.

 

Idag, tisdag, öppnade din valstuga i Helsingfors och imorgon börjar förhandsröstningen, hurdan är stämningen och vad kretsar tankarna kring just nu?

– Stämningen är god. Människor är uppmuntrande och kommer öppet fram och talar. Valet närmar sig och det är mer och mer folk på alla evenemang. Nu kör vi till slutet med full fart.

 

Du har fått god respons för att ha satt agenda och påverkat presidentvalets debatter genom att lyfta fram till exempel kvinnors situation ur ett jämställdhetsperspektiv och ojämlikhetens risker, vad tänker du om din påverkan så här långt?

– I min kampanj har jag talat om ett brett säkerhetsbegrepp. Säkerhet och trygghet bygger på vardagliga saker. Samhällelig ojämlikhet är vårt största säkerhetshot. Därför har jag i min kampanj talat om välfärdstjänster, rättvisa, utslagning och ojämlikhet, aktivitet i internationella forum, kvinnors och flickors ställning såväl i Finland som i resten av världen. Ingen får glömmas bort i samhället, alla måste tas med. Och vi måste känna vårt ansvar globalt.

 

Kandidaternas skillnader i värderingar och olika åsikter i sakfrågor har kommit bättre fram ju närmare valet vi kommit, då till exempel Sauli Niinistö stödjer aktiveringsmodellen som du kritiserar starkt. Håller du med?

– Ja, jag och Sauli Niinistör är av olika åsikter om huruvida aktiveringsmodellen fungerar. Den sätter arbetslösa i en sinsemellan ojämlik situation. Om du bor på en mindre ort och det helt enkelt inte finns arbetsplatser bestraffar modellen den arbetslösa av skäl som hen inte kan påverka. Medborgare ser det här som orättvist. SDP har många bättre alternativ att erbjuda. En förlängning av läroplikten över en avgiftsfri utbildning på andra stadiet hjälper på lång sikt.

 

Vad tänker du om svenskans ställning i dagens Finland då vi har till exempel det kritiserade språkexperimentet och andra hotbilder?

– För mig är tvåspråkighet i Finland en självklarhet. Det handlar om mer än språk, också om kulturella, ekonomiska och sociala relationer med vår nordiska familj.

 

Sista frågan, har du någon avslutande hälsning till läsarna?

– Valet närmar sig, nu är det dags att göra sin röst hörd. Ta med också grannen till vallokalen.

 

Imorgon börjar allvaret. Då är Haatainen på allvar i sitt första presidentval. Hennes berättelse fram till detta kan du läsa om här.

 

 

”Att presidentens politiska bakgrund inte skulle spela någon roll motbevisas”

Kuva: Meeri Koutaniemi
Tuula Haatainen ser ojämlikhet som den största säkerhetsrisken och betonar jämlikhet, hållbar utveckling och jämställdhet i sin kampanj.

Finlands svenska socialdemokraters ordförande Viktor Kock ser den så kallade aktiveringsmodellen som ett exempel på skillnader i presidentkandidaternas värdegrund. Nu gäller det att rösta på Tuula Haatainen, inget är ännu avgjort, enligt Kock.

 

På onsdag börjar förhandsröstningen i presidentvalet och pågår fram till tisdag. De egentliga valdagen för första omgången är den 28 januari. Det har varit relativt lugnt inför valet, bland annat på grund av sittande presidentens starka stöd.

– Intresset för presidentvalet har tyvärr inte varit speciellt stort bland väljarna. Det har däremot inte varit några problem att engagera FSD:s medlemmar i kampanjarbetet. Tuula Haatainens besök på höstens kongress var övertygande, hon är den värdeledare Finland nu nödvändigtvis behöver, säger Viktor Kock.

Som exempel på lyckat kampanjarbete nämner han kampanjöppningen i Närpes den 16 december där stämningen var på topp och Närpes socialdemokrater bjöd på kaffe och glögg samt delade ut tändsticksaskar med reklam för Tuula på, vilka hade en så strykande åtgång att turerna efter fler blev många.

Arbetet fortsätter förstås och Kock säger att det är viktigt att vi fortsätter att jobba för Tuula Haatainen tills valet är avgjort. Även om det är svårt att utmana en sittande president som inte gjort några stora utspel och därmed heller inte skaffat några motståndare har skillnader mellan kandidaterna utkristalliserats tydligt. Det senaste exemplet är den så kallade “aktiveringsmodellen”.

 

Medan president Sauli Niinistö stödjer modellen har Haatainen precis som hela SDP och nästan hela oppositionen (med undantag för SFP) kritiserat den skarpt.

Under Haatainens kampanjtillfällen har socialdemokrater samlat in namn till medborgarinitiativet mot modellen som strider mot många finländares rättsuppfattning och skadar redan utsatta i samhället på ett orättvist sätt. Medborgarinitiativet har i skrivande stund samlat över 127 000 namn.

– Modellen upplevs allmänt som väldigt orättvis och även om det inte hör till presidentens uppgifter ser man här skillnader i presidentkandidaternas värdegrund.

– Påståendet att presidentens politiska bakgrund inte skulle spela någon roll motbevisas här. Haatainen har konsekvent motsatt sig modellen då den försätter människor i en ojämlik position beroende på var de bor i Finland. För mig är det viktigt att vår president värnar om de som är i en utsatt position, säger Viktor Kock.

 

Ett politiskt arv att förvalta

En annan viktig skillnad mellan Tuula Haatainen och Sauli Niinistö är att Haatainen klart tagit ställning för att Finland borde underteckna FN-avtalet om ett kärnvapenförbud och starkt ifrågasätter vapenexporten till krigförande länder. Niinistö är öppet av annan åsikt. Däremot är de ense om alliansfriheten, en fråga där endast SFP:s Nils Torvalds viftar med Nato-kortet.

Haatainen skiljer sig ändå från de övriga i att hon uttryckligen vill leda Finland med en feministisk utrikespolitik.

– Genom en feministisk utrikespolitik som Tuula förespråkar kan Finland igen ta en position på den politiska världskartan.

– För ett land av Finlands storlek gäller det att synas för att inte glömmas bort. Ahtisaari och Halonen visade vägen för kommande presidenter i Finland genom den respekt och uppskattning de vann utomlands. Haatainen har alla möjligheter att förvalta deras arv på den globala politiska arenan, säger Viktor Kock.

 

 

 

Diskussion

”Höckerstedt har räddat livet på otaliga finländare”

Kuva: Foto: Pixabay
Allmän bild på kirurgiskt ingrepp, föreställer inte kirurgen Höckerstedt som bokrecensionen handlar om.

Krister Höckerstedt är en berömd finländsk leverkirurg som verkat vid Kirurgiska sjukhuset eller ”Kirran” i Helsingfors. Som pensionär har han fått sitt liv dokumenterat av Mardy Lindqvist som är likaså pensionerad som tidigare reporter från Hufvudstadsbladet.

Lue lisää

Diskussion