Fagerholm var bestört efter tisdagens besked att Folktingets kultur- och medieutskott läggs ner. Fagerholm påminde om att de allra största omvälvningarna inom bokbranschen pågår just nu. Hon jämförde digitaliseringens frammarsch med Gutenbergs revolution och betonade att det gäller den finlandssvenska bokens framtid.

– Vi gjorde ett bra arbete i utskottet, konstaterade Fagerholm.

Enligt Fagerholm skulle utskottet behövas speciellt mycket just med tanke på digitaliseringens följder.

– Vilken otrolig förändring det är frågan om och vilka otroliga verkningar det kommer att ha. Alla litteraturer är små i den globala utvecklingen utom den amerikanska och den engelska och i viss mån har alla länder samma problem. Norge är ett föregångsland, där stiftades nyligen en boklag med den uttryckliga avsikten att skydda den egna litteraturen, och det egna språket. Tänk då vilka problem en liten minoritet som finlandssvenskarna har. Det hjälper inte att sticka huvudet i sanden och låtsas som att det regnar. Därför har vi i utskottet satsat på att skapa medvetenhet bland politiker och den breda allmänheten kring den komplexa problematiken, som inte kan lösas branschinternt eller av ”fonderna” men förutsätter medvetet politiskt arbete. Men vad gör man, då detta arbete tycks leda till att tack, men vi vill inte veta? Det är djupt beklagligt.

Enligt Fagerholm ville utskottet uttryckligen kommunicera att det inte är ett litterärt problem utan det handlar om det finlandssvenska språkets framtid och om den finlandssvenska kulturens fortlevnad.

– Webbinariet Om digitaliseringsutvecklingen och dess följder som vi ordnade i april gick väldigt bra. Det var också välbesökt. Det var avsett som en ögonöppnare, mycket information från olika instanser på fältet. Men vi kan alltså inte bara sitta och diskutera omvälvningen inom branschen. Kulturpolitik är av nöden och förutsättningen för att kunna göra någonting bra är att man har en samsyn om de viktiga frågorna, sade Fagerholm.

– Utmaningen har varit att det har varit svårt att få politiker, inte bara finlandssvenska, men överhuvudtaget politiker i Finland, att förstå hur genomgripande de här förändringarna är och vilka konsekvenser det kan ha för den finlandssvenska litteraturen och, därmed, det svenska språket i Finland. Nu tänkte åtminstone jag att den digra information som gavs under webbinariet och att just Folktinget lyfte fram frågan var en början, för utan att sätta sig in i problematiken finns det en risk att man fattar fel beslut. Men vad jag inte tänkt mig var att ointresset för en ödesfråga för finlandssvenskheten och det finlandssvenska språket skulle vara ett hinder.

Själva meddelandet om att utskottet som hade med kultur och media att göra läggs ner uppfattade Fagerholm som lakoniskt. Ingen diskussion, tack och hejdå, i ett mejlutskick. Utskottet ska ersättas av ett integrationsutskott och hon har förståelse för att ett sådant utskott behövs.

– Men var blir vi med den här stora frågan som är aktuell precis just nu – och utvecklingen går fram med stormsteg, man kan inte vänta för länge – som skulle förutsätta en samsyn över partigränserna i Svenskfinland? Då är forumet Folktinget. Det känns väldigt lakoniskt och det känns också frustrerande och jag undrar vad det här beror på. Ibland tänker jag att det beror på att man har den här uppfattningen att kultur inte är ”på allvar” men något ”kiva kiva” och det räcker att man är på bokmässor, att man sköter det som en kanslifråga. Men en sådan här stor sak kan inte skötas som en kanslifråga. Utskottet hade behövt få fortsätta med sitt arbete, konstaterade Fagerholm.