MENY

Oppositionen tystas i Kambodja

Kuva: Foto: Pascal Laureyn/IPS
Poliser hade samlats vid landets högsta domstol för att förhindra protester i samband med att oppositionspartiet CNRP på torsdagen upplöstes.

I slutet av förra veckan upplöstes Kambodjas största oppositionsparti av landets högsta domstol. Det var bara det senaste i en lång rad tillslag mot avvikande röster som genomförts i landet.

 

Inför torsdagens beslut att upplösa det viktigaste oppositionspartiet CNRP hade nästan ett kvadratkilometer stort område runt domstolsbyggnaden blivit avspärrat av myndigheterna. Även i avlägsna provinser hade vägspärrar upprättats för att sätta stopp för befarade demonstrationer, och vissa oppositionspolitiker hade belagts med tillfällig husarrest. Men myndigheternas oro visade sig vara obefogad. Ingen vågade gå ut på gatorna för att protestera.

Under de senaste månaderna har kambodjanska myndigheter genomfört kraftiga tillslag mot oppositionen. Politiker, journalister och aktivister har trakasserats. Åtgärden mot CNRP inför nästa års val i landet innebär att det enda parti som hade kunnat konkurrera med regeringspartiet CPP nu har blivit upplöst.

Det styrande partiet har suttit vid makten i över tre årtionden och landets ledare Hun Sen är den premiärminister i världen som suttit längst tid vid makten.

Upplösningen av CNRP var en ren formalitet. Högsta domstolens ordförande är en högt uppsatt medlem av regeringspartiet och en nära allierad till premiärministern. CNRP var det sista demokratiska hindret för Hun Sens fortsatta tillgång till landets resurser, som han måste ha tillgång till för att kunna köpa sig stöd från landets elit.

 

Förhoppningar krossades

Få kambodjaner vågar numera vara öppet kritiska mot regeringen, i synnerhet efter mordet på den populära journalisten och regeringskritikern Kem Ley. Mordet på honom förra året betraktas som en vändpunkt, fram till dess hade många kambodjaner hoppats på att landet med tiden skulle bli allt mer demokratiskt. Mångas förhoppningar begravdes tillsammans med Kem Ley i hans hemstad Takeo.

Vid hans grav sitter hans mamma och hackar grönsaker. Här har Phauk Se suttit varje dag sedan i juli förra året. Bredvid graven sitter bilder på Kem Ley som togs direkt efter att han blivit mördad. De visar hur han ligger mellan bord och stolar medan blod rinner under hans huvud. Han blev mördad medan han drack sitt morgonkaffe på en bensinstation i huvudstaden Phnom Penh.

Vid graven besöks hans 80-åriga mamma varje dag av gäster som kommer med mat och gör henne sällskap en stund. Kem Leys grav har förvandlats till en slags pilgrimsplats. Hans påstådda mördare sitter fängslad.

– Det är inte den verkliga mördaren, men om myndigheterna verkligen hade velat hade de kunnat hitta den riktiga gärningsmannen, säger Phauk Se.

Få tror att mördaren agerade ensam. Men ingen vågar vara öppen med sina misstankar.

– Vem har den verkliga makten? Det finns bara en gruppering som kan organisera ett sådant mord. Det fanns ett extra finger på avtryckaren, och alla vet vems finger det var, säger Kem Leys bror Kem Rithisith, utan att namnge någon.

På marknaden i Takeo går affärerna trögt och försäljarna ligger i hammockar och väntar på sina kunder. Mao Much Nech jobbar här med att sälja billiga smycken, och vill inte avslöja vilket politiskt parti han stödjer.

– Det är en känslig fråga. Men regeringen förlorade i värdighet på grund av mordet. Det är dags att vakna och göra motstånd, säger han.

En kvinna som står och säljer färggranna klänningar vill inte bli citerad med sitt namn.

– De rika blir bara rikare och de fattiga fattigare. Vi vill ha en förändring, säger hon.

De flesta som arbetar på marknaden uttrycker hur besvikna de är på landets regering.

Hun Sens parti är medvetna om att de skulle ha svårt att vinna ett riktigt val. CNRP var nära att vinna valet för fyra år sedan och hade nya framgångar i de lokalval som hölls i juni. Det är uppenbart att det val som ska hållas i juni nästa år skapat oro hos regeringen.

 

”Missnöjet kommer att öka”

CNRP:s partiledare Kem Sokha sitter fängslad. Hälften av partiets 55 parlamentsledamöter har flytt från landet. En av dem är partiets vice ordförande Mu Sochua, som IPS talar med på telefon. Hon är stridslysten.

– Upplösningen av CNRP är en stor felkalkylering av Hun Sen. Missnöjet kommer bara att öka. Fram till nu har missnöjet kanaliserats fredligt genom CNRP, men snart kan människor komma att bege sig ut på gatorna för att visa sin ilska, säger hon från Marocko.

Hon flydde landet efter att ha blivit tipsad om att hon var på väg att gripas.

– Det behövs bara en gnista för att våldsamma protester ska bryta ut, som i Tunisien under den arabiska våren. Jag är orolig för våldsamheter, Hun Sen kommer att göra allt för att hänga sig kvar vid makten. Om folk vågar protestera så kommer de att mötas av stridsvagnar. Vi vill att folket ska fortsätta ha hoppet uppe, säger hon.

Nu reser Mu Sochua runt i världen för att stärka stödet för en gräsrotsrörelse för demokrati i Kambodja.

– CNRP är mer än ett politiskt parti, eftersom vi inte bryr oss om det politiska spelet. Vi vill uppnå demokrati i Kambodja, det är vårt verkliga mål.

Det nu upplösta partiets huvudkontor står numera tyst och öde. Byggnaden är nästan tömd på folk, några vakter sitter och tittar på en såpopera. Politikern Kimsour Phirith riskerar att gripas när som helst, men ser trots det glad ut.

– Jag är inte rädd och har inte gjort något fel. Men CPP är rädda – för att förlora makten. Vi bevittnar demokratins död i Kambodja. Hun Sen visar sitt rätta ansikte och är numera en diktator. Vi förlitar oss på länderna i väst, endast ekonomiska sanktioner kan hjälpa oss, säger Kimsour Phirith.

Människorättsgrupper fördömer upplösningen av CNRP och anser att omvärlden måste agera.

– Det internationella samfundet kan inte likgiltigt bara se på, utan måste skicka en stark signal om att dessa tillslag är oacceptabla, säger James Gomez, som är regionchef för Amnesty International.

EU har publicerat ett kritiskt uttalande om utvecklingen och USA har meddelat att de drar in sitt stöd till Kambodjas valmyndigheter, om det planerade valet nu ens kommer att hållas.

På torsdagskvällen försökte premiärminister Hun Sen i ett tal – helt utan ironi – att övertyga befolkningen att regeringen är djupt hängivna ett demokratiskt styre.

80-åriga Phauk Se, mor till den populäre journalisten och regeringskritikern Kem Ley, som mördades i juli 2016. En man sitter fängslad för mordet, men få anser att mordet har klarats upp.

 

ÄMNESORD

Diskussion

UN Women varnar för att jämställdhetsmålet är i fara

Kuva: Foto: Irfan Ahmed/IPS
Demonstranter i Lahore i Pakistan kräver att rättvisa skipas för de kvinnor som drabbas av sexuellt våld.

Genom de globala utvecklingsmålen har världssamfundet utlovat att avskaffa alla former av diskriminering av flickor och kvinnor till 2030. Men nu varnar FN-organet UN Women för att utvecklingen går för långsamt.

 

Den fortsatta utbredda könsbaserade diskrimineringen underminerar arbetet mot en hållbar utveckling och förhindrar både människor och nationer från att uppnå hela sin potential, slår UN Women fast.

I den första rapporten av sitt slag har kvinnoorganet med ett jämställdhetsperspektiv granskat hur arbetet med att uppnå de globala utvecklingsmålen framskrider.

Ett av dessa mål, nummer 5, understryker vikten av att en jämställd värld uppnås. Men rapportförfattarna konstaterar att den rådande trenden för att detta uppnå detta mål, liksom de övriga 16, är oroande. UN Women menar därför att världssamfundet måste påskynda arbetet om målen ska kunna uppnås i tid.

– Om inte arbetet för att uppnå jämställdhet skyndas på så kommer det globala samfundet att misslyckas med att infria de hållbara utvecklingsmålen, säger forskaren och rapportförfattaren Ginette Azona till IPS.

Ett av de problem som lyfts fram i rapporten är de sexuella trakasserier och det våld som drabbar kvinnor. Enligt UN Women har uppskattningsvis var femte kvinna i världen, i åldern mellan 15 och 49 år, drabbats av fysiskt eller sexuellt våld från sin partner under de senaste tolv månaderna.

Samtidigt saknas det lagar som skyddar kvinnor från den typen av våld i 49 av världens länder.

På senare tid har miljontals kvinnor i världen engagerat sig och genom #metoo-kampanjen protesterat mot de trakasserier och det våld som dagligen drabbar världens kvinnor.

– Kvinnorörelsen har under många år arbetat för att öka medvetenheten om de olika typer av våld och övergrepp som flickor och kvinnor utsätts för. Den uppmärksamhet som dessa stora men ofta bortglömda problem fått är en välkommen energiinjektion, säger Ginette Azona.

I den nya rapporten lyfter UN Women även fram att fattigdom i högre utsträckning drabbar kvinnor än män. Siffror från 89 länder i världen visar att det i dessa finns 4,4 miljoner fler kvinnor än män som tvingas överleva på mindre än motsvarande 1,9 dollar om dagen. En av orsakerna är att kvinnor i betydligt högre grad än männen står för obetalt hem- och vårdarbete.

Fattigdom har också en tendens att förstärka bristen på jämställdhet. En flicka som växer upp i ett fattigt hem löper en större risk att giftas bort för tidigt, vilket i sin tur förhöjer riskerna för att hon hoppar av skolan i förtid, får barn i ung ålder, drabbas av graviditetsrelaterade komplikationer och utsätts för våld.

– Det är kombinationen av könstillhörighet med andra former av diskriminering som gör att flickor och kvinnor från fattiga och marginaliserade grupper hamnar än mer efter, säger Ginette Azona.

UN Women uppmanar världens regeringar att agera genom många integrerade satsningar. Som exempel nämns hur gratis och allmän tillgång till barnomsorg kan öka möjligheterna för kvinnor att skaffa betalda arbeten, vilket i sin tur har gynnar hela familjer.

 

Diskussion

Lång väg kvar i kampen mot orättvisor i Afrika

Kuva: Foto: Pixabay

Efter att Nelson Mandela blivit Sydafrikas första demokratiskt valda president deklarerade han i ett tal inför sina landsmän – och afrikaner i allmänhet – att ”vi måste arbeta gemensamt för att upprätta en rättvis fördelning av rikedomar, möjligheter och makt i vårt samhälle”. Över 20 år senare är dock vägen mot detta mål fortfarande lång.

 

 

När Nelson Mandela höll sitt tal, 1996, hade Sydafrika nyligen befriats från det rasistiska apartheidsystemet. Sedan dess har miljontals sydafrikaner fått förbättrade möjligheter till både utbildning och arbeten. Men de stora inkomstskillnaderna lever kvar.

En studie från FN:s utvecklingsprogram, UNDP, slog nyligen fast att Sydafrika är det land i världen där inkomstskillnaderna är som allra störst. Landet är dock inte ett enskilt fall i Afrika. Samma rapport visar att 10 av de 19 länder i världen där ojämlikheten är som störst finns på kontinenten.

Många afrikanska länder, däribland Elfenbenskusten, Mauritius och Rwanda, har upplevt snabba ekonomiska framgångar under de senaste 15 åren. Miljontals människor har lyfts ur den extrema fattigdomen och allt fler har fått möjlighet att gå i skolan och erbjudits tillgång till sjukvård. Men samtidigt har andra halkat efter.

En orsak till att inte alla afrikaner upplevt ökade inkomster är de djupt rotade ekonomiska och sociala orättvisor som finns i regionen. De skarpa kontrasterna mellan elitens rikedomar och den misär som många vanliga afrikaner tvingas leva under driver samtidigt fram ilska och utlöser protester och revolter.

– Så länge som rikedomarna i ett land oproportionerligt vilar hos ett fåtal, kommer vi inte att uppleva bestående fred och stabilitet, slog Namibias president Hage Geingob fast inför FN:s generalförsamling i höstas.

 

Rika blir rikare

Fattigdomen har minskat i många av de afrikanska länder som upplevt en ekonomisk tillväxt. Men trots den fortsatta tillväxten tvingas fortfarande nästan hälften av kontinentens invånare att överleva på mindre än motsvarande 1,25 dollar om dagen.

Studier visar samtidigt att i länder där ojämlikheten är högre är det i första hand de redan rika som blir vinnare när den ekonomiska tillväxten ökar, medan de fattiga halkar efter.

De hållbara utvecklingsmål som världens länder kom överens om 2015 syftar inte bara till att utrota fattigdomen, utan också till att minska ojämlikheten mellan och inom länder.

UNDP:s analys av inkomstskillnaderna i Afrika fokuserar på de 29 länder söder om Sahara – där 80 procent av kontinentens befolkning bor – och där det finns tillgängliga siffror om hushållens konsumtion. Studien visar att mellan 1991 och 2011 lyckades man i 17 av dessa länder minska inkomstskillnaderna. I övriga tolv länder ökade i stället skillnaderna under samma period.

De länder som upplevde högre – och stigande – inkomstskillnader återfinns främst i södra och centrala Afrika. Många av dessa länder ekonomier är beroende av olje- och gruvtillgångar som erbjuder ett begränsat antal arbetstillfällen, eller är tidigare bosättarsamhällen med stora markägare.

Länder där inkomstskillnaderna minskar ligger i första hand i Västafrika och domineras i första hand av småjordbruk där många gynnas när produktiviteten ökar.

Rapportförfattarna konstaterar att det i vissa länder har genomförts åtgärder för att bekämpa inkomstskillnaderna, medan liknande åtgärder har motverkats av den ekonomiska eliten i andra länder.

 

 

Diskussion

HS: Ugandassa kuolleelle liikemiehelle luvan myönsikin Patrian johtaja – Lintilä selittää asiaa kieleen liittyvällä sekaannuksella

Kuva: Lehtikuva / Vesa Moilanen

Helsingin Sanomat uutisoi tänään, että Patria väittää, että ”yksittäinen myyntipäällikkö” myönsi Ugandassa kuolleelle liikemiehelle luvan markkinoida aseita Afrikassa.

HS:n näkemässä kirjeessä luvan onkin myöntänyt Patrian johtaja Markku Koivisto, jonka titteli on Vice President, Key Accounts, Patria Land System Oy.

Elinkeinoministeri Mika Lintilä (kesk.) selittää asiaa sekaannuksella, joka johtuu ministerin mukaan englanninkielisistä titteleistä.

– Myyntipäällikkö on sama kuin Koivisto. Se on minulla se paperi, Lintilä sanoo.

Lintilä arvelee, että suomeksi on käytetty päällikkö-titteliä sen vuoksi, että Patrialla on paljon henkilöitä englanniksi johtaja-nimikkeellä.

– Heillä on myyntijohtajia paljon, ja englanninkielisellä nimikkeellä ja he ovat käyttäneet tässä suomenkielistä nimikettä päällikkö. Sitten siinä on sotkeentunut tämä. Koivisto raportoi sitten varsinaiselle myyntijohtajalle, Lintilä uskoo.

Lintilä edellyttää luottamuksen palauttamista.

Ministeri Lintilä on saanut Patrian toimitusjohtajalta selvityksen siitä, miten liikemiehelle oli annettu lupa markkinoida Patrian tuotteita Ugandassa. Liikemies on löydetty kuolleena paikallisesta hotellista. Kuolinsyytä ei tiedetä.

Patrian johto on jo aiemmin myöntänyt, että markkinointiluvan antaminen miehelle oli virhe.

Oletteko tyytyväinen selvitykseen, jatkuvatko selvitykset vielä?

– Aamulla keskustelin toimitusjohtajan kanssa ja tarkensin heidän selvitystään. Kyllä tässä nyt tietysti se iso kysymys on se, miten tämä lainmukaisuusvalvonta on pettänyt.

Mitä edellytätte sen osalta?

– Luottamuksen palautumista.

Miten se palautetaan?

– Ihan selvä on, että prosessi ei ole toiminut. Tämä on minun ykkösasia.

Onko tämä ainutkertainen tapaus Patriassa, onko se uskottava selitys vai onko tämä aseteollisuuden tapa?

– En minä osaa sitä sanoa. Patriallahan oli aikoinaan Slovenia-keissi, jonka aikana he paljon viilasivat omaa toimintaansa.

Patrian ja Slovenian välisiä kauppoja puitiin aikanaan oikeudessa.

Siitä ei otettu opiksi?

– Kyllä sitä on sitä prosessia parannettu, mutta ei siitä huolimatta tällaista saisi sattua. Tämä on niin herkkä ala. Pallo on tällä hetkellä Patrialla, johdolla ja hallituksella, että kyllä siellä toimia pitää tapahtua.

Oliko tälle ihmiselle (liikemiehelle) maksettu jokin konsulttipalkkio?

– Ei ole tietoa. Ei ole sinällänsä. Taustaselvitykset on tehty ja se tieto, mikä on, että myös siitä, ketä olisi tapaamassa siellä niin tästä oli tietoja olemassa.

Minkä takia tällaisessa maassa liikutaan?

– Tämähän on ensimmäinen, joka olisi pitänyt ensimmäisenä todetaan nimenomaan lainmukaisuusvalvonnan kautta. Ei meillä ole ollut minkäännäköistä ajatusta avata siellä enkä tiedä, että Patrialla olisi ollut mitään tämäntyylistä.

Onko myyntipäällikö toiminut todella yksin, onko se uskottava selitys Patrian puolelta?

– Näyttää tällä hetkellä, että on toiminut yksin.

Siinä kohtaako valvonnan pettäminen on sitten tapahtunut.

– Niin.

Mitkä ovat jatkotoimenpiteenne tästä eteenpäin?

– Odotan nyt, mitä siellä tullaan tekemään ja sitten arvioin sen.

Kuinka vakava tapaus tämä on?

– Onhan tämä ilman muuta, siis tuollainen ala, ilman muuta se on.

Keskustelua aiheesta

Migrationens positiva effekter sällan i fokus

Kuva: Foto: Pixabay

I den internationella debatten diskuteras sällan hur migrationen bidrar till världsekonomin. Detta trots att migranterna ofta är mycket viktiga både för mottagarländernas ekonomier och för utvecklingen i ursprungsländerna.

 

Nyligen hölls ett möte i Buenos Aires där internationella experter diskuterade på vilka sätt den internationella migrationen bidrar till handeln och världsekonomin.

– Migrationen behandlas i dag nästan som en polisiär fråga. Vi måste belysa behovet av att även lyfta de ekonomiska fördelar den har, framför allt för den internationella handeln, sade Aníbal Jozami, som är ordförande för den argentinska organisationen Foro del Sur Foundation.

Foro del Sur Foundation stod värd för mötet tillsammans med FN:s migrationsorganisation, IOM, och Genevébaserade International Centre for Trade and Sustainable Development. 

IOM:s Latinamerikachef Diego Beltrand presenterade siffror som visar att det finns uppskattningsvis 244 miljoner migranter i världen i dag, vilket motsvarar runt 3 procent av jordens befolkning. Antalet har stigit mycket snabbt under de senaste 50 åren. Enligt Diego Beltrand har många analyser visat vilka ekonomiska bidrag migranterna står bakom. Trots det lyfts sällan dessa resultat fram.

– Frihandeln har fått ett brett erkännande i olika delar av världen, men detsamma gäller inte för människors rörelsefrihet, slog han fast.

Enligt en studie från IOM står världens migranter bakom nästan tio procent av världens samlade BNP – och deras bidrag är mycket viktiga för deras hemländer genom de pengar migranterna skickar hem till nära och kära. Dessa pengaöverföringar är särskilt viktiga i kristider och i länder som El Salvador och Honduras överstiger summorna 15 procent av ländernas bruttonationalprodukter.

En vanlig uppfattning är att migranter främst har de minst kvalificerade jobben. Samtidigt hävdar Stefano Breschi, som är professor vid Bocconi-universitet i Milano, att den migration som har vuxit snabbast under de senaste två decennierna består av högutbildad arbetskraft.

 

”Vi måste ha tålamod”

I många länder i världen försöker samtidigt politiker att vinna röster genom att utlova hårdare restriktioner mot invandring. Marina Manke, som är chef för IOM:s avdelning för rörlig arbetskraft och mänsklig utveckling, påpekar att migration är en komplex fråga och att det gäller att tänka sig för när den diskuteras.

– Det är svårt att förklara att det kan finnas människor som kanske är arbetslösa i dag, men som i framtiden kan bidra med positiva kunskaper till samhället, säger Marina Manke.

Hon är själv från Ryssland, men är gift med en tysk man och är bosatt i Tyskland.

– Min tyska familj ser ett stort antal migranter i Berlin, och det oroar dem. Men vi måste ha tålamod. Kanske finns det kortsiktiga negativa effekter, men på längre sikt är migration till stora delar något positivt, säger hon till IPS.

Mötet i Buenos Aires var förlagt till ett gammalt emigranthotell, en byggnad nära hamnen som numera inhyser ett museum. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet erbjöds nyanlända migrantfamiljer härbärge här sig efter sina långa resor över havet.

Mellan 1881 och 1914 beräknas mer än fyra miljoner utlänningar ha flyttat till Argentina, och år 1895 utgjorde den gruppen mer än en fjärdedel av befolkningen i landet. De flesta kom från Italien, Spanien och andra länder i Europa.

I dag är läget ett annat. Nu är det Europa som är den destination som miljontals migranter hoppas kunna ta sig till, samtidigt som kontinenten försöker stänga sina gränser.

Martin Kahanec, professor i socialpolitik vid Centraleuropeiska universitet i Budapest, säger att ett stort problem i Europa är att de data som finns om migrationen sällan kommer till uttryck i den offentliga debatten.

– Det gäller exempelvis diskussionerna kring Brexit i Storbritannien, där narrativet om att migranterna tar våra jobb eller exploaterar vår välfärd inte har något faktamässigt stöd. Även om ekonomiska argument används i debatten så är det egentligen rädsla som styr debatten, säger Martin Kahanec till IPS.

 

ÄMNESORD

Diskussion

Bangladeshs textilarbetare får inte del av industrins framgångar

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

Exportinkomsterna från Bangladeshs textilindustri har stigit snabbt – och landet har förhoppningar om att tillväxten ska öka ytterligare under kommande år. Samtidigt fortsätter arbetarna i fabrikerna att ha mycket låga löner.

 

Under 2016 låg exportintäkterna för Bangladeshs textilindustri på 28,6 miljarder dollar, vilket var mer än tre gånger så mycket som 2007. Men de arbetare som utgör grunden för dessa intäkter tvingas fortfarande överleva på löner som knappt överstiger fattigdomsgränsen.

Uppmuntrade av de senaste årens framgångar har landet nu lagt fram som målsättning att öka exporten av kläder till 50 miljarder dollar årligen till 2021. I den målsättningen sägs dock inget om vad som ska göras för att förbättra arbetarnas levnadsvillkor.

Bangladesh har 166 miljoner invånare varav 31 procent beräknas leva under fattigdomsgränsen på motsvarande två dollar om dagen. För närvarande ligger minimilönen per månad för en fabriksarbetare på 5 300 taka, vilket motsvarar knappa 520 svenska kronor eller cirka 50 euro.

Landet är världens näst största exportör av kläder och dess fabriker producerar varor till en lång rad av världens stora klädmärken, som lockas av de låga omkostnaderna.

 

De flesta av arbetarna är kvinnor

Efter den tragiska olyckan vid Rana Plaza i april 2013, där en fabriksbyggnad rasade samman och 1 134 textilarbetare förlorade sina liv, har de stora inköparna ökat sina investeringar i landet i syfte att förbättra arbetsförhållandena. På lokal nivå har dock industriägarna inte genomfört samma satsningar för att förbättra situationen för sin personal, som till 85 procent består av kvinnliga arbetare.

Undersökningar av den internationella biståndsorganisationen Oxfam har exempelvis visat att endast två procent av det pris som tas ut för ett plagg som säljs i Australien går till de fabriksarbetare som stått för tillverkningen.

Samma rapport visar att levnadsförhållandena för de 4,5 miljoner arbetare som jobbar på någon av landets 4 600 fabriker oftast är mycket svåra. Många av dem lever under fattiga förhållanden, samtidigt som Oxfam beräknar att en vd för någon av de stora modekedjorna bara under fyra dagars tid får ut lika mycket pengar som en fabriksarbetare lyckas tjäna ihop under hela sin livstid.

–De flesta inköpare inom textilindustrin har bara ett företagsperspektiv, där intresset främst handlar om att utnyttja billig arbetskraft, säger Nazma Aktar, som är ordförande för Sommilito Garment Sramik Federation, en organisation som under flera decennier kämpat för kvinnors rättigheter inom industrin.

Textilarbetarnas organisationer kräver en minimilön på 16 000 taka i månaden, motsvarande cirka 150 euro, med hänvisning till de stigande levnadsomkostnaderna.

I början av året bildade regeringen en grupp som uppges ha fått uppdraget att inom sex månader komma med en rekommendation om vilka löner som ska gälla.

 

”Minimilönen oacceptabel”

Khondaker Golam Moazzem, som är forskningschef vid tankesmedjan Centre for Policy, säger att en del av problemen hänger samman med lagstiftningen.

– De upprörande låga lönerna inom textilindustrin beror till stor del på de svaga definitionerna kring löner som finns i arbetslagarna. Resultatet är att det blir väldigt svårt för arbetarna att förhandla fram löneökningar.

Nazneen Ahmed, vid forskningsorganisationen Bangladesh Institute of Development Studies, säger till IPS att lönerna i landets textilindustri tillhör de lägsta bland tillverkningsländerna. Hon menar att lönerna borde höjas, men påpekar samtidigt att detta riskerar att leda till att landet på grund av den globala konkurrensen skulle förlora marknadsandelar.

Av det skälet menar hon att landet borde satsa på en teknisk utveckling, med bättre utbildade arbetare – vilket i sin tur skulle kunna öka produktiviteten.

– Om dessa arbetare fick utbildning genom återkommande vidareutbildningsprogram så skulle entreprenörerna kunna öka sina förtjänster, och i det läget tror jag inte att industriägarna skulle tveka att höja lönerna, säger Nazneen Ahmed.

Towhidur Rahman, generalsekreterare för den bangladeshiska avdelningen av det globala fackförbundet IndustriALL Global Union, menar dock att lönerna måste höjas omgående.

– Minimilönen som arbetarna får som ingångslön är fullständigt oacceptabel. Främst menar jag att ansvaret vilar på de fackliga företrädarna som inte har kunnat enas och tala med en gemensam röst om detta. Kravet på minimilöner måste vara att de ger människor en realistisk möjlighet att överleva, säger Towhidur Rahman till IPS.

Enligt honom finns det för närvarande 16 olika organisationer som företräder landets textilarbetare, och som alla agerar på egen hand.

–Företagen drar fördel av det bristande samarbetet mellan arbetarnas representanter, säger Towhidur Rahman.

Enligt honom har flera undersökningar visat att en arbetare behöver en månadsinkomst på minst 19 000 taka för att kunna betala för mat, boende, transporter, sjukvård och andra grundläggande behov.

 

Diskussion