Principarbetsgruppen, med Antton Rönnholm och Kaisa Penny i spetsen, uppmuntrar partiavdelningarna att ordna diskussionstillfällen kring förnyelsen av principdeklarationen.

Det är en debatt som FSD:s medlemmar i arbetsgruppen ser fram emot.

– Jag är rätt nöjd med den allmänna inriktningen och resultatet hittills. Jag ser klara möjligheter att åstadkomma någonting som kan omfattas av partikongressen, säger Folke Sundman som gång suttit med i principprogrammets arbetsgrupp.

Där har han haft sällskap av 19 andra kamrater, en av dem är också FSD:are, nämligen Marianne Laxén som anser att stämningen varit bra i gruppen.

De har ivrigt diskuterat varje sats i det nya utkastet flera gånger om och ser nu framemot respons från fältet och vidare diskussioner. En läser en text annorlunda då en ser den första gången i jämförelse med då en jobbat med den i över ett år. Nya ögon, nya tankar och perspektiv väntar på texten om en rörelse som i utkastet beskrivs bland annat som en folkrörelse, en bildningsrörelse, en människorättsrörelse, en feministisk rörelse, en miljörörelse och en fredsrörelse.

Men för det första, vilken roll ska en principdeklaration spela? Det är femte principprogrammet i partiets snart 120-åriga historia och under åren som gått har de sett lite olika ut, börjande med det ganska unika Forssa-programmet från 1903.

Arbetsgruppen har fastnat för samma modell som programmet från 1999, alltså en några sidor kort och koncis principdeklaration som ska utgöra en värdegrund med ideologisk identifikation och visioner som sedan konkretiseras i politiska program. Deklarationen går således lite hand i hand med partiets hela programarbete, men går längre tillbaka, närmare bestämt till partikongressen i Lahtis 2014. Vägen därifrån blev krokig och för att göra en lång historia kort beslöt partikongressen i Lahtis 2017 att fortsätta förnyelsen av partiets principprogram.

Sedan dess har arbetsgruppen sammanträtt flera gånger och också ordnat fyra seminarier för allmänheten kring olika begrepp, som frihet, på olika orter.

Vilken roll spelar då en principdeklaration? Vad ska åstadkommas? Folke Sundman svarar så här:

– Det är inte ett tidsbundet politiskt program, inte en allmän broschyr som partiet delar ut här och var. Det borde vara friställt från dagspolitiken och konjunkturer i det avseendet. Deklarationen är en beskrivningen av rörelsens grundläggande ideologiska identitet, hur rörelsen uppfattar sig ideologiskt, en kollektiv beskrivning av värdegrunden. Detta är det femte försöket under partiets 120 år.

– Det är inte ett papper man bara börjar korva om då det känns att det är dags. Dels beskriver det kontinuiteten, ett sätt att reflektera hur världen har ändrats och hur det sammanhänger med det som rörelsen står för, och dels är det vår ideologiska kompass, en utgångspunkt för att utforma den praktiska politiken.

Då principprogrammet förnyades 1999 var det mycket på grund av att världen förändrats snabbt. Det föregående programmet skrevs före Sovjets sammanbrott. Även nu har det skett stora förändringar.

– Världen har förändrats ganska mycket sedan 1999. Då var miljön mycket med men inte klimatförändringarna, inte globaliseringen, säger Laxén.

Hon påpekar att deklarationen inte ska ha alla lösningar utan visa vartåt rörelsen vill gå, hurdan värld vi vill skapa.

– Hur det ska göras helt konkret kommer i programmen som de andra arbetsgrupperna jobbar med.

Sundman säger att det inte så förskräckligt mycket fel med programmet från 1999. Ett alternativ hade varit att uppdatera det nuvarande programmet.

– Men på något sätt känns det naturligare att göra ett nytt även om det gamla fungerar som utgångspunkt.

Mycket att diskutera

Under intervjun blir samtalet lätt en diskussion snarare än intervju i formen fråga och svar. Det ligger i sakens natur att i dessa sammanhang väga orden noga och ifrågasätta allt. Vare ordval blir som en prioritering. Är det till exempel relevant att ha med meningen från Socialistiska Internationalen 1951, så kallade Frankfurt-deklarationen, om antikens humana filosofi och kristen etik?

Folke Sundman lyfter fram den historiska bakgrunden som ett argument för att ha den med.

– Efter andra världskriget sökte rörelsen ett sätt att säga att vi inte är renläriga marxister. Det är en kompromiss, vi har de socialistiska idéerna i grunden, men har tagit intryck av det andra utan att ta in det som sådant.

Rörelsen beskrivs som sagt på flera sätt, utspridda i utkastet. Att få med allting i början var omöjligt. Nuvarande lösning är enligt Marianne Laxén inte heller optimal, men som sagt är det ett utkast som ska förbättras.

Folke Sundman är också lite missnöjd med att det spreds ut på olika temaområden.

– Men min grundtanke är den att vi är en rörelse med många ansikten och identiteter, inte en arbetarrörelse som också har åsikter om till exempel miljö och mänskliga rättigheter. Snarare är allt detta inbyggt i rörelsens identitet.

En huvudfråga som arbetsgruppen kämpat med gäller relationen mellan individ och samhälle. Både Laxén och Sundman anser att gruppen kommit en bra bit på vägen, men helt nöjda är de inte med hur denna spänning tacklas och beskrivs i utkastet.

Nu ska det diskuteras. Partiavdelningar, enskilda medlemmar och andra intresserade är välkomna att kommentera utkastet fram till den sista mars 2019. Partikongressen kommer att fatta det slutliga beslutet om godkännandet av principdeklarationen.

Länken till deklarationsutkastet.