Sällan har man en så total känsla av att alla bitarna faller på plats som när ÅST:s nya musikalsatsning tar slut. Musikalen tar utgångspunkt i 1590-talets London där två bröder försöker tävla med William Shakespeare och det går inte så bra för dem. Den ena av bröderna går till en siare som säger sig vara brorson till självaste Nostradamus och sedan gäller det att förverkliga Shakespeares stora succepjäs innan han själv hinner med det.

Ingredienserna är tämligen farsartade men det hela fungerar riktigt bra. Something Rotten! är en musikalkomedi vars ursprungliga Broadwayversion fick sin premiär år 2015 i New York. Några år efter Broadwaysuccén översattes pjäsen till svenska av Calle Norlén. Den svenska versionen fick sin premiär år 2018 på Wermland Opera i Karlstad. John O’Farrell och Karey Kirkpatrick har skrivit den ursprungliga texten, medan musiken är av Karey och Wayne Kirkpatrick. Det är en liten intrikat detalj i pjäsens tillkomsthistoria att Karey och Wayne Kirkpatrick är bröder och pjäsen handlar om bröderna Bottom.

I ÅST:s uppsättning spelas bröderna Bottom av Eric Hallengren och Elias Wallin. Båda är lysande och dynamiken mellan dem fungerar utmärkt. Pjäsens hela ensemble fungerar friktionsfritt och underhållningsfaktorn är definitivt mycket hög. Regissören Markku Nenonen får väldigt mycket ut av det amerikanska konceptet som landar i Åbo rätt så naturligt. Det anglosaxiska kulturarvet är bekant för många finländare och Something Rotten! kryllar av referenser till både Shakespeare och Broadwaypjäser.

Det finns för all del djupare pjäser än Something Rotten! men bakom den glättiga ytan finns en hel del funderingar om upphovsrätt och konstens produktionsvillkor, vilka är relevanta frågor både ur ett historiskt och ett modernt perspektiv. På sitt sätt djuplodar pjäsen också musikalgenrens inre väsen och väcker en hel del tankar kring varför just den genren är så inkomstinbringande.

Musikalgenren har uppstått långt efter Shakespeares tid med ett första Broadwaygenombrott kort efter amerikanska inbördeskriget, men den har varit lika revolutionerande som Shakespeares pjäser på sin tid. Pjäsen lyfter fram könsrollerna och puritanismen i det elisabetanska England. Dessa begränsade vad som var möjligt på den tiden.

Mycket av det som syns på scenen i Something Rotten! skulle ha varit en ren utopi på Shakespeares tid. Och det är kanske poängen med musikalen, att världen har förändrats på ett dramatiskt sätt och med den teatern.

På scenen lyser både sverigesvenska förmågor och ÅST:s egna bekanta ansikten. Av de förstnämnda spelar Josefine Hebbe på ett mycket kraftfullt sätt dottern till en puritanpredikant som förälskar sig i den yngre av bröderna Bottom som spelas av Elias Wallin. På det sättet får pjäsen en laddad kärlekshistoria något i stil med Romeo och Julia men inte lika tragisk. Av ÅST:s egna ansikten imponerar Daniela Franzell stort som hustru till den äldre av bröderna Bottom och hon får också klä sig i drag när det gäller att överskrida de trånga könsrollerna.

Siaren levererar inte riktigt och pjäsen som bröderna får till stånd får heta Omelett. Det hela blir väldigt farsartat men som fars är Something Rotten! tämligen välfungerande. Om man vill hitta någonting ruttet i musikalen är det omelettbiten som är en rutten idé, men i så fall rutten på ett mycket bra sätt. Will Shakespeare presenteras som en rockgud och han spelas på ett mycket medryckande sätt av David Lindell. Det rockiga är kanske inte det mest lyckade i helheten men Lindell är så bra att det inte stör särskilt mycket. Det som är ruttet i musikalen omvandlas till pärlor.

Recension: Something Rotten! (Åbo Svenska Teater)

AV: Wayne Kirkpatrick och Karey Kirkpatrick, efter en text av John O’Farrell, Karey Kirkpatrick

ÖVERSÄTTNING: Calle Norlén

REGI, KOREOGRAFI OCH TEXTBEARBETNING: Markku Nenonen
MUSIKALISKT ANSVARIG: Martin Segerstråle

LJUS: Antti Niitemaa
LJUD: Jaakko Savela
MASK: Sarianna Sormunen
KOSTYM: Elina Vättö
SCENOGRAFI: Jani Uljas
STEPPKOREOGRAF: Säde Kajovaara

PÅ SCENEN: Sofia Carlsson, Daniela Franzell, Ludvig Fyrgård, Eric Hallengren, Josefine Hebbe, Samuel Karlsson, David Lindell, Victor Molino Sanchez, Ivan Persson, Ingemar Raukola, Jerry Wahlforss och Elias Wallin