Att denna klyscha inte har någonting gemensamt med sexmarknadens reella förhållanden är självfallet knappast någon hemlighet.

Verkligheten präglas inte av finkänslig erotik utan i hög grad av torskarnas hänsynslösa beteendemönster. Affärerna pågår dessutom i en miljö där villkoren bestäms av kvinnohandel och organiserad kriminalitet.

Mer eller mindre ökända för en liknande lägesbeskriving är villkoren i Tyskland.

För drygt tjugo år sedan stiftades den liberala tyska prostitutionslagen som omvärderade prostitution till sexarbete.

Håller den visionen eller har den dåvarande reformen kört fast i en återvändsgränd? Vilka slutsatser dras efter samlade erfarenheter på drygt två decennier?

Med motsvarande frågor brottas en ny ambitiös studie med den långa rubriken Sexkauf – Eine rechtliche und rechtsethische Untersuchung der Prostitution. Alstret gör anspråk på att utreda både juridiska och rättsetiska aspekter i samband med sexköp.

Författarnas klara syfte är att trampa igång en debatt som i slutändan borde inleda ett paradigmskifte styrd av reella saklägen och bort från myter och önsketänkande.

Boken står inte på någon lista för bästsäljare. Den innehåller komplexa rättsanalyser och stundtals avslöjande och bittra aspekter om torskarnas cyniska synsätt.

Om den aktuella studien sedan kan få en funktion som ögonöppnare för blundande beslutsfattare återstår dock att se.

Initiativet till utredningen togs av Elke Mack. Hon är medförfattare och samtidigt professor för socialetik på universitetet i Erfurt.

De flesta juridiska aspekterna bearbetades främst av den förre författningsdomaren i Thüringen Ulrich Rommelfanger.

Avreglering

Det avgörande rättsliga vägvalet för de numera omdiskuterade förhållandena i Tyskland skedde redan 2002.

Den dåvarande röd-gröna-koalitionen avkriminaliserade sexmarknaden.

Ambitionen var bl a att omvärdera prostitution till sexarbete.

De prostituerade skulle få en slags status som förvärvsarbetande med rättigheter i form av social- och sjukförsäkringar. Den välmenande idén var också att åstadkomma ett slut på deras moraliska stigmatisering.

Dessutom drogs bordeller undan den tidigare halvlegala gråzonen och omvandlades till företag för sextjänster.

Reformens företrädare utgick från grundtanken om en oberoende kvinnas rätt att frivilligt prostituera sig.

Efter en evaluering av 2002 års reform växte insikten om att de sexarbetande ändå behöver lagens skydd mot tvång, människohandel och bordellägarnas samt torskarnas exploatering.

Till hörnpelarna efter den dåvarande (blygsamma) justeringen hör bl a den prostituerades skyldighet att anmäla sig till kommunala myndigheter och genomgå regelbundna hälsokontroller och rådgivning.

Även bordellägarnas plikter skärptes med t ex pålitlighetsbevis och skyldigheter för kvinnornas hälsa och sociala trygghet.

Andra element var en (närmast okontrollerbar) kondomplikt för torskar samt ett förbud av s k flat-rate-bordeller.

Enligt författarnas analys i studien Sexkauf innebar dessa ändringar emellertid knappast några avsevärda framsteg i kampen mot våldet och den organiserade kriminaliteten inom den tyska sexhandelssfären.

Som skäl uppges att branschen principiellt behöll den legala statusen som många fall begränsar polisens och åklagarmyndighetens ingreppmöjligheter och bevisföring.

Illusioner och motsägelser

Den juridiska och nästintill filosofiska tesen bakom förbundsrepublikens liberaliserade sexmarknad är reflektionen om människans fria vilja och autonomi.

I en tillspetsad form innebär den också individens rätt att frivilligt skada sig.

Författarna delar inte den åsikten. Enligt dem är verksamheten som pågår bakom nöjeskvarterens lockande fasader i hög grad påtvingad. Antagandet om den oberoende sexarbetarens frihet avfärdas istället som naivt.

Visserligen är sifferläget om storleksordningen för Tysklands bordellsektor oklar.

Olika utredningar med stöd på polisiära och kommunala uppskattningar talar om en dimension på minst 250 000 upp till 400 000 berörda personer. Andra uppgifter utgår från 800 000.

Författarparets forskning utgår emellertid från ca 1,2 miljoner sexköp om dagen som till över 90 procent utförs av prostituerade kvinnor.

Till helhetsbilden hör vidare att enbart 23 700 sexarbetare valde att officiellt registrera sig på den respektive myndigheten.

Den juridiska tesen om autonomi och frivillighet bIand de berörda avfärdas i studien som ”rent önsketänkande” som inte har något att göra med den befintliga realiteten. Tvärtom, på grund av granskningen om sexbranschens kriminella struktur bör man enligt Mack och Rommelfanger utgå ifrån hundratusentals exploateringsoffer.

Redan 2013 publicerade nyhetsmagasinet Der Spiegel en uppmärksammad artikel om ”Bordell Deutschland”. I underrubriken fastslågs även statens medansvar för kvinnohandeln.

Att den kritiken inte är en medial överdrift belägger än idag forskningsresultat om att enbart en bråkdel av de prostituerade har tysk medborgarskap.

Marknadens efterfråga täcks således med hjälp av kriminella nätverk från främst östeuropeiska länder som Rumänien och Bulgarien.

Även klan- och gängstrukturer samt fysiskt eller psykiskt våld är avgörande faktorer att de utsatta i regel fattiga och outbildade kvinnorna saknar viljan till samarbete i det polisiära spaningsarbete mot trafficking.

I den kriminella sfären betraktas vittnesmål om tvång dessutom som ”värsta förräderi” och kan ha livshotande konsekvenser.

Havererad reform

Ingen rök utan eld, lyder ett känt talesätt och författarparet Elke Mark och Ulrich Rommelfanger sänder ut starka larmsignaler om den tydliga brandfaran som vållas inom den liberaliserade tyska sexmarknaden.

I förbundsrepublikens grundlag första artikel stadgas att ”Människans värde är oantastligt”. I sin rättsetiska analys om ”Sexkauf” lämnar prostitutionsexperterna inget utrymme för misstolkning.

På flera ställen fastslås att bordellägarnas och torskarnas handlingsfrihet är ett alvarligt brott mot mänskliga rättigheter.

De nagelfar vidare att reformen även strider mot gällande folkrättsliga och europeiska dokument och beslut.

Som både vittne och belägg citeras bl a en framstående utredare inom polisen. Han anser att ”prostitution” egentligen är ett felaktigt begrepp utan att man i hög grad borde använda begreppet ”sexslaveri” istället.

Den nordiska modellen

Det som behövs är en brandkårsutryckning med den uttryckliga ordern att inleda ett fullskaligt släckningsarbete.

Som instrument för det ändamålet krävs och rekommenderas den s k nordiska modellen. Mönstret är den svenska sexköpslagen som förbjuder och straffbelägger torskarnas efterfrågan. Ett jämförbart regelverk tillämpas i Europa även i Norge, Island, Irland samt Nordirland och Frankrike. En diskussion om införandet pågår i Spanien. I bl a Finland och Danmark är åtminstone en organiserad bordellverksamhet förbudsstämplad.

Den närmast klassiska argumenteringen mot ett sexköpsförbud är varningar för att den kvävda efterfrågan leder till att affärerna fortsätter ohejdade och dolda för insikt under ytan.

En taleskvinna för det tyska yrkesförbundet för sexuella tjänster avvisar den nordiska modellen och hävdar att sexarbetare kontrolleras genom telefonavlyssning. Något bevis för den aktiviteten presenterade hon däremot inte.

En mer hållbar faktor är enligt Mack och Rommelfanger däremot observationen att den svenska sexmarknaden med hjälp av sexköpslagen har minskat i attraktionskraft för den internationella kvinnohandeln.

De bestrider även tesen om att sexköp numera pågår i det dolda med hjälp av kontaktytor på internet.

Mot detta står däremot svenska erfarenheter om att ”dit torsken går kan också polisen vända sig”, anser författarna.

Den tyska sexbranchen omsätter över 14 miljarder euro om året. Att en del av vinsterna sedan även återinvesteras i knarkhandeln är ytterligare en trist sanning.

Utblick

Det finns tveklöst många skäl för överläggningar om ett paradigmskifte i Tyskland.

Staten borde skydda det stora flertalet ofrivilliga inom sexhandelssfären, påyrkar Mack och Rommelfanger.

Men hur trolig är en helomvänding som tar hänsyn till deras studieresultat?

Någon överoptimism om en ändring på kort sikt dyker ännu inte upp med blick på de parlamentariska beslutsfattarna. I trafikljusregeringens koalitionsavtal skrevs inte in några avsiktsförklaringar för att ändra på de rådande förhållandena.

Visst finns det en debatt, men ämnet är omstritt även inom de olika partierna.

Enligt en rapport i landets största kvalitetstidning Süddeutsche Zeitung är beslutsläget inom både SPD och De gröna f n emot den nordiska modellen.

Det som däremot kan noteras är att enskilda socialdemokrater och CDU-ledamöter går motströms och pläderar för en reform.

Men förmodligen kommer ingenting att hända förrän 2025 då den gällande lagstiftningen ska omprövas i en ny evaluering.

Ibland undrar man om inte SPD:s legendariske ordförande August Bebel borde stå som vägvisare för konflikten om sexhandeln.
I boken Kvinnan och socialismen formulerade han reden i slutet av 1800-talet den obekväma sanningen att det är männens pengar som upprätthåller prostitutionen.

Recension: Sexkauf. Eine rechtliche und rechtsethische Untersuchung der Prostitution.

Recension: Elke Mack & Ulrich Rommelfanger, Sexkauf: Eine rechtliche und rechtsethische Untersuchung der Prostitution (2023); World Economic Forum; 332 s.