David Sandqvist står för den stilsäkra regin och Annina Enckell för den klassiska dramatiseringen av Astrid Lindgrens finurliga saga som utkom 1981 i romanform.

Den 4 december 1987 fick Ronja Rövardotter världspremiär ingen annanstans än på Svenska Teaterns scen i Helsingfors. Både Lindgren själv och Tove Jansson närvarade bland premiärpubliken. På den tiden hette Enckell Annina Paasonen. I den allra första uppsättningen stod Erik Pöysti för regi, Anna Hultin spelade Ronja, Svante Martin Mattis och Peppe Forsblom Birk.

Svenska Teaterns version var den enda dramatiseringen av den stora berättelsen om Mattisborgen som Lindgren godkände under sin livstid.

Nu är klassikern tillbaka på Svenska Teaterns scen där det hela började. Den här gången spelar Antonia Atarah Ronja, Aaro Wichmann Mattis och David Bengtsson Birk.

Atarah lyser i huvudrollen och dominerar scenen med sin inlevelsefulla insats. Ronjas vårskrik i Atarahs tappning borrar sin väg djupt in i medvetandet. Hon får starkt flankstöd av både Wichmann och Bengtsson, men också av den övriga ensemblen. Sandqvist har lyckats med en livfull helhet som hålls väl ihop. Scenografin av Peter Ahlqvist uppfyller alla förväntningar och lite till. Antti Silvennoinens koreografi imponerar med spänst och temperament och tråkiga stunder blir det inte när allt går som smort.

Mycket annat än ett recept för stilsäker underhållning för hela familjen finns förstås i berättelsen om Ronja och Birk som hittar varandra trots att deras rövarfamiljer till en början är varandras dödsfiender. Svenska Teatern lyckas definitivt med att ösa från berättelsens djup. Institutionen i vars händer Astrid Lindgren anförtrodde sin berättelse på 1980-talet sviker inte heller nu 21 år efter den suveräna barnboksförfattarens död.

Ronja Rövardotter är också ett relationsdrama som handlar om att hitta sin plats i samhället. I och med att berättelsen handlar om rövare kunde man kanske säga att hitta sin plats utanför samhället, men ungdomarna Ronja och Birk blir rätt så samhällsanpassade trots att de växer upp i en våldsam och kaotisk värld.

De viktigaste relationerna är Ronjas relation till pappan Mattis och sedan förstås till Birk. Även berättelsens pappa får lov att utvecklas och växa i en känslomässigt mognare riktning i medelåldern. Hur de två rivaliserande rövarsläkten lyckas med att sluta fred är en av berättelsens viktigaste röda trådar. Ronja Rövardotter är en pjäs om att komma till självinsikt och vara kapabel att växa och förnyas.

Teaterpjäsen var inte först ut att visualisera Lindgrens berättelse. I originalboken finns förstås Ilon Wiklands illustrationer. Sedan bara några år efter att boken utkom, filmatiserade Tage Danielsson Ronja Rövardotter. När man ser på pjäsen, finns den framgångsrika filmens bildvärld någonstans i bakhuvudet och fast det kan kan vara till och med onödigt att jämföra såpass olika medier, känns det ändå att pjäsen har en lika stark effekt rent visuellt. Filmen klipptes dessutom om till TV-serie 1986 med en del material som inte hade rymts med i filmen, alltså ett år före teaterpjäsens världspremiär.

I Svenska Teaterns storsatsning kan man uppleva kulturhistoriens vingslag i en anda av nordisk förbrödring. Stämningen är så magisk som den ska när det är fråga om fantasy och professionaliteten i hela teamet som står bakom den stora helhetsupplevelsen förtjänar en eloge.

Recension: Ronja Rövardotter (Svenska Teatern)

AV: Astrid Lindgren

DRAMATISERING: Annina Enckell

REGI: David Sandqvist

LJUS: Petri Tuhkanen
LJUD: Andreas Lönnquist, Hanna Mikander
MUSIK: Björn Isfält
NYSKRIVEN MUSIK, ORKESTRERING: Hanna Mikander
DOCKOR: Iida Vanttaja
MASK: Tiitta Stoor
SCENOGRAFI: Peter Ahlqvist
KOSTYM: Erika Turunen
KOREOGRAFI: Antti Silvennoinen
CIRKUSKOREOGRAFI: Riia Kivimäki, Saku Mäkelä, Hannu Pham, Jilka Repo
PARAKROBATIKNUMMER: Riia Kivimäki, Saku Mäkelä

I ROLLERNA: Antonia Atarah, David Bengtsson, Joel Forsbacka, Sonia Haga, Patrick Henriksen, Simon Häger, Riia Kivimäki, Julia Korander, Saku Mäkelä, Nina Palmgren, Hannu Pham, Jilka Repo, Anastasia Trizna, Aaro Wichmann, Niklas Åkerfelt