En av skådespelarna spelar skådespelarnas vårdare, nämligen Josefin Silén, medan de övriga spelar betydligt äldre versioner av sig själva. Mikael Andersson, Elmer Bäck, Anna Hultin, Simon Häger, Kristian Nyman och Nina Palmgren är alla i toppform när de spelar mer eller mindre rörelsehindrade åldringar och minnet är inte heller vad det brukade vara.

Ett budskap som känns angeläget att när man åldras träder det sanna jaget fram, eller åtminstone att starka personlighetsdrag accentueras. När vårdaren inte är på plats, släpper gänget loss riktigt ordentligt och det blir till en hejdundrande fest. Åldrandet som tema bjuder på en hel del svart humor och samtidigt finns det en djupare underton som får åskådaren att grubbla över alltings förgänglighet.

När det gäller musiken, är föreställningen en riktig nostalgitripp. Feststämningen garanteras av sådana låtar som “I Love Rock’n Roll”, “I Got You Babe”, “Stayin’ Alive”, “Mr. Tambourine Man”, “You Can Leave Your Hat On” och “I Will Survive”. Också nittiotalslåtar som “Barbie Girl” och “Creep” ryms med, möjligen med tanke på en medelålders publik som har upplevt sin ungdom då. 1950-talslåten “Buona Sera” representerar en något äldre tidsperiod och man kan således säga att kavalkaden täcker hela den senare hälften av 1900-talet. Skådespelets titel anspelar på låten “Forever Young”.

För text står dramatikern Erik Gedeon, född i Schweiz men verksam nuförtiden i Sverige. Uruppförandet av Ewig jung har skett på tyska 2007 på Staatschauspiel Dresden och den första svenskspråkiga uppsättningen var 2010 på Wermland Opera. För regi står Adde Malmberg, även han huvudsakligen verksam i Sverige och känd bland annat som ståuppkomiker. För Svenska Teatern har Malmberg tidigare regisserat The Play That Goes Wrong.

Svenska Teaterns ensemble bjuder på en underhållande kväll. Till stämningen bidrar den välvalda rekvisitan och utstuderade scenografin. I och med att Gedeon är schweizisk-svensk och pjäsen har uppförts på både tyska och svenska i olika uppsättningar, är en av frågorna som uppstår efter den fina showen huruvida samma slags humor fungerar i Tyskland, Sverige och Finland. Det är onekligen något som härstammar från det tyska språkområdet över den här komedin och som känns bekant om man är van vid tysk humor. Det är intressant att bevittna hur väl det hela fungerar i Helsingfors.

Gedeon har också själv skrivit låtar till Evigt ung, till exempel en operapastisch som framförs av Josefin Silén. Det uppstår en grundläggande spänning mellan vårdargestalten spelad av Silén och de andra som spelar hennes patienter. Konflikten ger dynamik och liv åt föreställningen. Som helhet är ensemblens insats berömvärd. Virtuositeten samt scenkarisman hos alla av skådespelarna imponerar stort.

Recension: Evigt ung (Svenska Teatern)

TEXT: Erik Gedeon
REGI: Adde Malmberg
KAPELLMÄSTARE: Kristian Nyman
SCENOGRAFI OCH KOSTYM: Heidi Wikar
MASK OCH HÅR: Tiitta Stoor
KOREOGRAF: Peter Pihlström
REKVISITA: Anne Mustarastas
LJUS: Tobias Lönnquist
LJUD: Andreas Lönnquist
FÖRESTÄLLNINGSDRAMATURG: Kristofer Möller

PÅ SCEN: Mikael Andersson, Elmer Bäck, Anna Hultin, Simon Häger, Kristian Nyman, Nina Palmgren, Josefin Silén