”Lika många som får plats i en Airbus 380 äger mer än 6,2 miljoner vuxna svenskar tillsammans”. Genom den metaforen sträcker författaren ut hela handen för att peka ut en total obalans i fördelningen av tillgångarna i landet.

Enligt honom representeras toppskiktet av ”Girig-Sverige” således av cirka 540 personer.

Cervenkas alster framstår som en skrällande larmsignal på en utveckling som i stigande grad ogynnar de svaga i samhället.

Den gamla Sverigebilden är på väg att implodera, skriver författaren redan i bokens prolog.

Andreas Cervenka är uttalad expert på pengar. Han har tidigare i bokform besvarat frågor som ”Vad är pengar?” och ”Vad gör en bank?”.

Till hans meriter hör även uppdrag som ekonomijournalist på tidningarna Svenska Dagbladet och Dagens Industri.

I Aftonbladet publicerar han numera krönikor om ekonomi, teknologi och politik.

Som medgrundare av nyhetssajten Ekonomi24 vann Andreas Cervenka redan 2001 Stora jounalistpriset i kategorin ”Nya medier”.

Flodvåg av siffror

Har man någonsin sett en pingismatch med elitspelare så häpnar man gång på gång över hur bollen bollas med hög hastighet över det lilla spelbordet.

På liknande sätt upplevs Cervenkas snabba umgänge med siffror. Man hinner knappas smälta den ena och tvingas redan reagera på nästa forehand- eller backhandsmash. Boken är lika späckad med statistik och sifferbelägg som ett fyrverkeri med ljusraketer.

Andrummen mellan dem är små, men deras syfte är klart. Andreas Cervenka belyser och bevisar ansvaret för sin kritiska tes om att folkhemstanken sedan länge är ett kärt minne blott.

Oetiskt mönster

Cervenka har sinne för symbolik när han i bokens inledande kapitel redovisar om Spotify-ägaren Daniel Eks oblyga framfart på Stockholms-förorten Djursholm. Läsarna erfar hur han köpte, rev eller lyxsanerade olika fastigheter. Hans enda syfte var att bli ännu rikare. För honom och många andra i den sfären spelar investeringar i storleksordningen på över en halv miljard kronor tydligen ingen roll.

Mönstret är välkänt och upprepas systematiskt.

Att läsa om att det i Sverige födds nya miljardärer närmast varje vecka kan reta gallfeber. Men det är inte avund som styr den känslan utan farhågor om en djupt oetisk och antisocial utveckling.

I Cervenkas bok finns en uppsjö av belägg för denna osunda dramatik. Bland annat steg Sveriges andel av dollarmiljonärer i världen från 0,8 år 2000 till 7,3 procent tjugo år senare.

I en internationell jämförelse rankas landet numera på sjätte plats.

Till och med under pandemin ökade antalet svenskar med tillgångar över 250 miljoner kronor med elva procent.

”Mest i världen efter Kina”, konstaterar författaren.

Ytterligare en basinformation i sammanhanget är att den samlade förmögenheten i Sverige klättrade mellan 1996 och 2021 med hela 770 procent.

Slutsatsen om att svenskarna blivit rikare är förstås lika missvisande som att bedöma det sociala läget i USA med hjälp av förtjänster i Silicon Valley.

Avigsidan i den trenden är att den endast gynnar toppskiktet i samhället.

”Aldrig har så mycket pengar tjänats på att uträtta så lite”, skriver Cervenka.

Den tesen belägger han med forskningsresultat om att vinsterna i toppen inte sipprar ned till grupperna med de lägsta inkomsterna.

En motsvarande myt används dock gärna av multimiljardärer för att ge ”girigheten” en skenbar social legitimation.

Den svenska verkligheten lider däremot av den motsatta trenden erftersom inkomstklyftorna ökar. Enligt Andreas Cervenka klarar 20-30 procent av alla svenskar idag inte av oförutsedda utgifter på 10 000 kronor inom en månad.

Om Jantelagen någonsin på allvar speglade de sociala relationer i Sverige är svårt att bevisa. Men till författarens observationer hör ett kulturellt skrytmönster som tidigare främst USA:s miljonärcelebriteter var ökända för.

Cervenka fastslår att rika svenskar öppet visar sin förmögenhet genom att köpa dyrare bostäder och statusfyllda lyxprylar.

Visserligen är det ingen hemlighet att en Rolex, en Porsche eller en flott havskryssare inte är till för att kolla tiden, färdas på vägarna eller göra mysiga utflykter på sjön.

Deras ändamål är exponeringen att vara något förmer i ett land där jämlikhetstanken är starkt förankrade och även i fortsättningen borde ha en politisk hemvist.

Många finans- och fastighetsspekulanters multimiljoninkomster står däremot för en oetisk ekonomisk samhällsutveckling.

Intrycket man får genom Cervenkas bok är att intresset att hejda den tycks vara en bristvara.

Kontrollförlust

Hans alster sprider välkommen kunskap för att identifiera själva bovarna i det pågående dramat.

Walt Disneys legendariske mångmiljonär farbror Joakim von Anka hade ett kassavalv för att dyka ner i sina rikedomar. Hans kollegor i dagens reella förhållanden idkar däremot en tvivelaktig tävlan om att köpa upp och sälja fastigheter till allt högre priser.

Till hörnpelarna i Andreas Cervenkas bok hör bevisföringen om deras ansvar för ”Girig-Sverige”. Han anser att de har tänt en brasa som man håller på att tappa kontrollen över.

I klartext gäller oron den skenande svenska tillgångsinflationen. Den avbildas inte i ett konsumentprisindex som redan under lång tid mätte en tämligen ofarlig inflationstakt på omkring två procent.

Med en motsvarande ökning på fastighetsmarknaden skulle en lägenhet på 90 kvadratmeter i Vasastan kosta 1,7 istället för dryga 10 miljoner kronor, skriver han. Men så är förstås inte fallet.

Tvärtom, drömmen om överkomliga hem muterade sedan länge till en svensk mardröm.

Även finansmarknaden är inblandad. Hävstången för den nya rikedomen är låga räntor. Systemet eldas med att banker tilldelar billiga lån för finansieringen av bostäder som sedan säljs vidare till nästa spekulant till ett högre pris.

Utvecklingen satte igång en ond cirkel. Cervenka upper att hyresfastigheters värde sedan 1996 steg med 460 procent samt att man idag behöver en miljon kronor för 22 kvadrat i Sverige (i Stockholm får man enbart 10 kvadrat).

När det gäller bostadsrätter och villapriser är motsvarande siffror 800 repektive 435 procent.

Det finns nog skäl för författarens grava formulering om att prissättningen på bostäder i Sverige ”löper amok”.

Tillgångsinflationen leder sedan i sin tur till att pengar omfördelas till förmån för de redan förmögna i samhället, lyder Cervenkas bittra slutsats.

Främst drabbade är ofta redan normala och främst yngre inkomsttagare utan sparpengar till kontantinsatsen. Andra är tvungna att ta höga lån som sedan hamnar i spekulanternas vinstkassa.

Konsekvensen är att den samlade skuldsättningen i Sverige för hushåll, offentlig sektor och företag steg till 313 procent av landets BNP. Den ligger därmed före t ex USA eller Italien.

Riskerna för kan vara enorma främst i ett annalkande läge med högre räntor och värdeförluster på fastighetsmarknaden.

Växande klyftor

Att Sverige inte är ensamt om en antisocial trend då rikare med trist automatik blir allt rikare är självklart en sanning med förmodligen enbart få variationer.

Visserligen har landet ett socialt skyddsnät kvar som söker dess like i andra världsdelar, men samtidigt varnar Cervenka för växande klyftor.

Enligt honom är Sverige ett skolboksexempel på vad som händer när ett samhälle glider isär.

En betydande roll spelar i det sammanhanget ett skattesystem som gynnar inkomster från ägandet och belastar arbetslöner.

På en rad ställen i sin bok kritiserar och bevisar han omständigheten då sjuksköterskor eller poliser beskattas högre än mångmiljonärer med vinster från börsen eller fastighetsaffärer. Till kompletteringen hör att rika och privilegerade slippar betala arvs- och gåvoskatt.

Cervenka skjuter därmed den gamla fördomen i sank om Sverige som ett högskatteland. Han talar om ett paradis för de välbärgade.

Att författaren ger insikt om personer och strukturer bakom en oklädsam girighet i sitt eget hemland är förtjänstfullt.

Ändå bör man inte missförstå honom, det stora problemet är inte rikedomen i sig utan dess orättvisa fördelning.

Därmed följer han i princip ett liknade mönster som kan härledas till den tyske filosofen Karl Marx och kritiken på kapitalets ackumulation.

Inte heller hans udde var riktad mot ”de rika” personligen utan mot fördelningsklyftorna i samhället.

Recension: Andreas Cervenka; Girig-Sverige – Så blev folkhemmet ett paradis för superrika (2022); Natur & Kultur; 254 s.