För nästan två decennier sedan blev boken No Logo hennes genombrott som
globaliseringskritiker. Sedan dess har den kanadensiska journalisten och författaren
Naomi Klein publicerat ytterligare en del internationellt uppmärksammade alster. Hennes arbete har belönats med ett flertal priser och utmärkelser.

Under de senaste åren har Naomi Kleins författarskap kretsat främst kring klimatfrågan. Hon utfärdade drastiska varningar mot en fortsatt utveckling med fossila energikällor samt ett tillväxtberoende kapitalistiskt system. Kleins bok This Changes Everything – Capitalism vs The Climate, publicerad 2014, framstår fortfarande som en genomträngande alarmklocka med budskapet om att tiden för att rädda vår planet är ”fem i tolv”.

Det som står på spel är inget mindre än mänsklighetens överlevnad. En motsvarande tillspetsning upprepade hon även 2017. Med boken No Is Not Enough reagerade Klein på Donald Trumps för klimatet fatala valseger i USA. Att han lyckades erövra Vita huset i Washington innebar enligt henne en ”förfärlig upptrappning” på en rad olika kriser och inte minst för den globala miljön.

Huset brinner

Naomi Klein är inte bara en seriös utredare och journalist utan även en målmedveten (vänster)aktivist som försöker påverka och driva fram en agenda som ämnar sätta igång en reformpolitik för att hålla den globala uppvärmingen i schack. Hennes i år utkomna bok On Fire, med underrubriken ”The Burning Case for a Green New Deal” är ytterligare ett belägg för den ambitionen.

Skriften är ett förstärkande led i en debatt som för tillfället förs världen runt av många protagonister. Klein ingår således i en växande kör av experter som varnar för en framtida miljökollaps. Allvaret i detta budskap kommer även fram på internationella möten så som FN:s senaste klimatkonferens i Madrid. Även där talades om en ”European New Deal”.

Den kanadensiska författarens nya bok består till större delen av modifierade artiklar och essäer som publicerades mellan 2010 och 2019 på världsmedier som The Guardian, New York Times, New Statsman Amerika eller The Intercept. Uppsatserna har på så sätt inget direkt nyhetsvärde men är ändå informativa element, där Naomi Klein sätter finget på ansvariga faktorer och aktörer. Dagsaktuellt är däremot författarens långa introduktion på drygt femtio sidor samt en nyskriven epilog. På båda ställen pläderar Klein i synnerhet för en ”Green New Deal” som ett centralt försvarsinstrument mot en annalkande klimatkatastrof.

Indicier och belägg för det är emellertid redan allmängods. Naomi Klein redovisar dramatiska omständigheter från olika världsdelar. Så är till exempel Sydafrika svårt drabbad av tilltagande torkperioder och vattenbrist i utsatta områden. Havsytans stigande nivå äventyrar vidare ett flertal östaters existens. Ökande vattentemperaturer är på väg att förstöra många av naturens världsarv som det australiensiska Barrier Reef.

Dessutom blir översvämningar ett tilltagande och dramatiskt fenomen. De härjar längs den indiska subkontinenten, den nordamerikanska Gulf-regionen och hotar även Europas kustområden eller regioner vid större vattendrag. Och när polarregionens isar försvinner är det förmodligen bara oförbätterliga cyniker som blundar för en ”tipping point” och drömmer istället om att exploatera nya metall- eller oljefyndigheter.

Den biologiska mångfalten i faunan och floran minskar kännbart. Fler skogsbränder eller ökenlandskapens utbredning drabbar civilisationen och de mänskliga livsvillkoren. Listan med brinnande farozoner är längre än så och belägger tydligt bokens rubrik om en planet ”On fire”.

Gretas ”superpower”

Hejdas inte denna ödesdigra utveckling, så är det inte bara domedagsprofeter som ritar upp katastrofscenarier med bland annat faran för beväpnade strider om världens dricksvattenresurser eller på grund av miljontals klimatflyktingar.

Naomi Klein erinrar om att det är seriösa vetenskapliga analyser som sätter upp en röd linje som inte bör överskridas. Den välkända referensramen är IPCC:s varning om att den globala temperaturökningen bör hållas under 1,5°C-tröskeln. Den målsättningen ger enligt FN:s vetenskapliga expertis den bästa chansen att undvika grava framtida katastrofer. Författaren varnar att världen numera snarare är på väg mot en global uppvärmning mellan 3-5°C fram till slutet av det innevarande århundradet. Pariskonferens klimatavtal satte ribban på högst 2° C och vädjade om ofantliga ansträngningar för att minska koldioxidutsläppen.

Donald Trump var däremot redan från början på en kollisionskurs mot förnuftet.

– Leaving all the money in the ground, are you nuts, sa han under valrörelsen 2016.

Han syftade då främst på fossila bränslen som kol och olja. Att han som USA:s president gick från ord till handling förvånar knappast. Naomi Klein kallar hans enfaldiga attityd ”Trumps grab-and-go Amerika”. Kampen mot att stoppa denna främst för den unga generationen hotfulla processen har enligt Naomi Klein fått ett avsevärt uppsving. Hennes framställning går att tillspetsa som ett läge ”före och efter Greta Thunberg”.

Den svenska klimataktivistens uthålliga insatser resulterade som bekant i en
närmast global ”Fridays for Future”-proteströrelse. Klein talar om ”Gretas superpower” eftersom hon står som rollmodell för miljontals unga skolelever och studerande som bevakar och demonstrerar för sina elementära intressen att få leva i en oförstörd miljö. I det sammanhanget är det ingen slump att både Naomi Klein och Greta Thunberg använder sig av liknade metaforer med en jordklot som ett ”brinnande hus”.

Green New Deal

Gretas budskap präglas gång på gång av vädjanden om att politiska och näringslivets ledare måste ta sitt ansvar genom att lyssna på vetenskapen. I sin nya bok går Naomi Klein ett steg länge. Hon fokuserar på att argumentera för idéen om en ”Green New Deal” som strategi för att bevara en hållbar framtid.

Enligt nätencyklopedin Wikipedia präglades själva begreppet redan 2007 av den amerikanske journalisten Thomas L. Friedman i tidningen New York Times. Vid sidan av Klein är för närvarande även den kände amerikanska ekonomen Jeremy Rifkin inne på ett likadant spår. I år publicerade han bestsellern The Green New Deal. Rubriken fortsätter med den omissförståeliga varningen om ”Why the Fossil Fuel Civilization Will Collapse by 2028”. Förebilden är den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelts framgångsrika handlingsstrategi under den ekonomiska världskrisen efter kraschen på New York- börsen i oktober 1929.

Massarbetslösheten och socialt elände som uppstod i dess kölvatten bekämpade han med ett tidigare okänt omfattade reformprogram. Bärande element var statliga regleringar i form av bland annat sysselsättningsimpulser, socialförsäkringar och en begränsning av finansmarknadens tidigare friheter.

För Naomi Klein och andra framstår dessa historiskt enastående ansträngningar som parallell för att bemöta den högaktuella faran. Även den nuvarande klimatpolitiskt motiverade agendan måste finna en väg ut ur ett dramatiskt krisläge. En ”New Deal” betydde ursprungligen att korten ska blandas och fördelas på nytt för spelets omstart. Bilden betyder i Kleins tolkning ett paradigmskifte med djuptgående reformer. Samhällenas vägledande ekonomiska normer ska inte längre utgöras av främst privatkapitalistiska vinstintressen. Det tillväxtfixerade industrisamhället bör i den andan steg för steg omdanas och ersättas med ett ekologiskt orienterat hållbart system.

Skillnaden till Roosevelt är att hans historiska modell var en ex-post reaktion på ett redan härjande masselände. En ”Green New Deal” avser däremot att ex-ante inleda grava omställningar för att den aktuella klimatkrisen inte mynnar ut i framtida katastrofer.

På 30 talet fanns viljan till stora ansträngningar som gav resultat. Processen för att komma bort från fossil-beroendet kräver möjligen ännu mera mod och stora politiska ambitioner. Men Naomi Klein är ändå i viss mån optimistisk eftersom det handlar om att skapa en ”vin-vin-situation”. Hon vänder sig främst mot alla sega farhågor som fruktar en förlust av sysselsättningen och familjeinkomster. Men grunden i den tänkbara transformationsprocessen är ofantliga investeringar i nya teknologier som i sin tur kan ”…create hundreds of millions of good jobs around the world…”, hävdar Naomi Klein ordagrant.

Samspelar viljan och de teknologiska förutsättningar så är hon också övertygad om att nya samhällen präglade av ekologisk rättvisa kan skapas inom den nödvändiga tidsramen. Om Kleins optimism håller återstår att se. På olika ställen i sin bok hänvisar hon även till de ökända motståndsfaktorerna i form av en växande högerpopulism. I Trumps anda sprids då den farligt bekväma tanken att ingenting behöver ändras eftersom människans ansvar för en planet ”On Fire” är obefintligt. Litar alltför många på denna vilseledande lögn, så kommer politiska brandkårsidér att få nya hinder i släckningsarbetet.

Så sade SPD:s legendariske ordförande Willy Brandt i början av 80-talet. Sanningshalten bör idag kompletteras med tesen om att klimatet är inte allting, men utan ett gynnsamt klimat är återigen allting ingenting.

Recension: Naomi Klein; On Fire – The Burning Case for a Green New Deal; Penguin Random House UK, 2019, 309 sidor.