Att hänvisa till geografiska platser är ingenting nytt i Smiths produktion. Han debuterade med den något dystopiska diktsamlingen Hki Rött (2017) där dikterna utspelar sig i Helsingfors där han bodde under en period. Uppföljaren Bipolära skeppsbrott i Österbotten (2018) skildrade genom den bipolära sjukdomens lins det Österbotten där Smith har hittat sitt hem.

Här kan man kanske ana något av ett projekt, att Smith har fått upp ögonen för att rita en poetisk karta över Svenskfinland. Färjsundet i den nya diktsamlingens titel Bortom Färjsundet är nämligen ett sund på fasta Åland som delar Åland i en västlig och en östlig del. Sundet ligger mellan de åländska kommunerna Finström och Saltvik.

I början av 2000-talet meddelade Sufjan Stevens, en amerikansk sångare och låtskrivare från Michigan, att han tänker spela in ett musikalbum om varje delstat i USA. Det finns som bekant femtio delstater och Stevens lade projektet på is efter Michigan (2003) och Illinois (2005). I och med att Svenskfinland består av betydligt färre beståndsdelar, skulle det inte vara en dålig idé falls Smith fick för sig att fortsätta till exempel med en diktsamling som utspelar sig i Åboland.

Bortom Färjsundet är nämligen rätt annorlunda om man jämför den med Smiths tidiga diktsamlingar med tydliga geografiska referenspunkter i Finland. Den här åländska diktsamlingen består av stillsam naturlyrik. Det är en mognare Smith som har skrivit den här boken med sommarparadisstämning som framför allt passar som meditativ sommarläsning. Jämfört med den omedelbara föregångaren, den galghumoristiska Dikter från graven (2025) känns den här boken lågmäld och anspråkslös, det senare på ett bra sätt, jordnära och mindre pretentiös.

Smith har skrivit en jämn diktsamling som har få sådana dikter som känns som omedelbara fullträffar men som ändå känns som en välavvägd och stämningsfull helhet. Det känns också genomsympatiskt att han har valt att lovsjunga Åland på det här sättet. Jag skriver lovsjunga trots att det känns mest som nyktra observationer om den åländska naturen. Åland är ändå så vackert att för en icke-ålänning känns varje lågmäld saklig beskrivning av det åländska tillståndet mer eller mindre automatiskt som en hyllning. Förhoppningsvis blir Smith recenserad i den åländska pressen för det skulle vara intressant att läsa hur en skribent för vem det alldagligt åländska på riktigt är alldagligt tacklar en sådan här diktbok.

Smith är lika hemmastadd i det gamla hemlandet Sverige som han är i det nya hemlandet Finland. Det är därför kanske inte så konstigt att han har valt att skriva om ett örike som är det absoluta mittemellan, minst lika svenskt som Sverige men ändå Finland. De naturskildringar som boken består av kunde i och för sig gälla var som helst i Finland eller i Sverige för den delen, skärgård finns det nämligen också annanstans än på Åland.

Orsaken till att Smith har valt Åland är att han har tillbringat en del somrar där som barn. Det vilar därför en klar känsla av nostalgi över hela projektet, vilket blir tydligt i dikter som den här:

Åror i vattnet

Du ror
i ett gammalt fotografi

Färgerna släpper
lite i taget

Nicko Smiths Åland är alltså en djupt personlig plats för honom, ett barndomsland för att återkallas i minnet med poetiska verktyg. Du är ett tilltal som poeten Smith använder sig av för att tilltala sig själv som barn. Medan dikterna är poetens sätt att knyta kontakt med sitt inre barn, är de på många sätt allmängiltiga och resonerar med de barndomsminnen som många finländare och svenskar har.

Min egen favorit är den här aforistiska dikten som står ut som en pärla:

Du fiskar hela dagen

men egentligen är det havet

som har dig på kroken

Recension: Nicko Smith; Bortom Färjsundet (Eget förlag, 2025)