Detta ska inte tolkas som journalistik om dans, utan som journalistik genom dans, och i verket A Plot/A Scandal riktas denna kritiskt granskande lins genom fysiska uttryck mot liberalismens fader John Locke. En motsägelsefull figur denne: hyllad i västerlandets kulturkanon som frihetens, kapitalismens och individualismens välvillige gudfar och inspiratör, samtidigt en produkt av och genom sitt liv villig kugge i ett imperialistiskt maskineri drivet av globaliserat våld och slaveri. Det senare något som Locke även fick chansen att profitera på helt direkt genom sina aktieaffärer med Royal Africa Company.

Slaveriets skugga är närvarande inte bara genom Locke, andra centrala figurer i verket är Maria Wolofa som ledde en slavrevolt på Santo Domingo år 1521 och Lewis egna släkting (mormorsmor eller farmorsmor) Lolón som arrangerade hemliga, livsbejakande voodoo-ceremonier för folket i sin by på ön med det koloniala namnet Hispaniola, där de kunde dansa i trygghet gömda under den kyrkliga maktens vakande, förtryckande öga.

Buskis, brutalitet och lyx

Men slaveriets och kolonialismens brutalitet känns till en början fjärran från den lyxigt barocka kammare som Lewis inrett åt sin Locke, spelad och dansad av Vânia Doutel Vaz i tidsenlig svallande grå peruk. En sirlig skärm erbjuder med nöd och näppe skydd för en rad lite burlesk-aktiga klädbyten, glimtarna av bar hud känns skandalösa på ett väldigt mycket mer oskyldigt och buskis sätt än den underliggande, mer blodisande skandal som inspirerar och genomsyrar hela verket. Den att grunden för hela vår västerländska kulturella och ekonomiska frihetsidé lagts av män som själva självklart tog sig rätten att äga andra människor som egendom.

Den lite spexiga studien av barocken och dess kontrast mellan pompositet, sirlighet och snusk för tankarna till Teater Viirus några år gamla Versailles. Även här figurerar mastig, inte bara estetiskt svårsmält mat, nu i formen av ett gråaktigt överkokt köttstycke som Doutel Vaz sågar upp och smaskar i sig till tonerna av den tidstypiska, lite hypnotiskt kväljande cembalomusiken. Kontrasten mellan skönhet och äckel, de rigida och koreograferade sociala ritualerna som utförs i dunkla men rikt utsmyckade kabinett där kväljande parfymmoln kämpar för att dölja lukten av mänsklig skit och förruttnelse, utgör en inspirerande fruktbar grogrund för scenkonst.

Olika sidor av barock hierarki

Medan regissörerna Jussi Sorjanen och Sinna Virtanen i Viirus uppsättning fokuserade den kritiska blicken på de interna hierarkierna i den absoluta envåldshärskaren solkungen Louis XIV:s hov använder Lewis sin postkoloniala analys för att vidga fokus och anlägga ett globalt perspektiv. Hon för oss från de rikt utsmyckade gemaken längs med den brutala globala extraktions- och produktionskedjan som försedde dem med sin pråliga lyx. Vi landar i det förmoderna bysamhället, gestaltat genom en inbandad ljudmatta av mysigt agrart folkliv med kväkande ankor och muntert ropande torgförsäljare. En dansare till (Corey Scott-Gilbert och Justin Kennedy växlar i rollen) gör Doutel Vaz sällskap på scen.

Stämningen är idyllisk, de två påminner om Adam och Eva tills ormen gör entré i paradiset i form av en torr högtalarröst som plågsamt metodiskt läser upp den vite mannens administrativa bestämmelser om slaverisystemets byråkrati: en avkomma till en fri far och en förslavad mor ska förbli slav, och så vidare. Den första delen av verkets namn, “A Plot”, har en dubbel betydelse. Det kan syfta på en handling, ett spår som driver berättelsen framåt. Men “plot” betyder också tomt på engelska, en areal mark som rutats in och avgränsats för att förvandlas från allmänning till privat egendom.

Så är vi tillbaka i Locke och hans teorier, men Lewis understryker på ett obekvämt sätt hur nära denna logik i praktiken är slaveriets logik. Om man med ett penndrag kan förvandla allmän jord och mark som tidigare fritt brukats av och försörjt dem som bott där till någons enskilda privata egendom och sedan med våld tvinga de tidigare nyttjarna av marken att underkasta sig, vad är det då som egentligen hindrar en från att fortsätta dominansen med ett penndrag till och förvandla också de människor som man redan besegrat och brutalt underkastat sin ideologi till egendom? En obekväm fråga som fortfarande är aktuell i vårt samhälle, vars ekonomi på många plan får sitt bränsle från våld och brutal underkastelse i den privata egendomens och kapitalets namn.

Otto Ekman

Recension: A Plot/A Scandal (Moving in November, Stoa)

KONCEPT, KOREOGRAFI OCH TEXT: Ligia Lewis
PERFORMANS: Vânia Doutel Vaz
KOREOGRAFENS ASSISTENT, ALTERNERANDE DANSARE: Corey Scott-Gilbert, Justin Kennedy
DRAMATURG: Sarah Lewis-Cappellari
LJUSDESIGN: Joseph Wegmann
LJUDDESIGN OCH MUSIK: George Lewis Jr (aka Twin Shadow), Wynne Bennett
LJUDTEKNIKER: Max Eilbacher, Neda Sanai
SCENDESIGN: Ligia Lewis
SCENTEKNIKERNA: Jachya Freeth, Şenol Şentürk, Anna Cackett