Pleasure problematiserar njutningen med mycket handfasta medel. Föreställningen är känslobetonad, den kroppsliga närvaron är central och mycket hänger på stämningen som skapas av musiken. Här spelar musikerna i bakgrunden en alldeles avgörande roll, nämligen Yiran Zhao, Thilo Ruck och Gabriele Lesch. Den professionalism som de representerar i keyboards, gitarr och sång gör i sig föreställningen till en högklassig upplevelse. Det är Yiran Zhao som ansvarar för föreställningens stilsäkra och imponerande ljuddesign.

De tre huvudrollerna gestaltas av Annika Tudeer, Timo Fredriksson och Juha Valkeapää. Stundvis lyckas de uppnå en helt magisk och förtrollande stämning, inte minst tack vare Tudeers avväpnande scenkarisma. Men performansen har också sina svaga stunder. Även de stunderna har för all del en filosofisk och dramaturgisk poäng, men poängen drivs inte alltid igenom på det vassaste sättet.

I och med att njutningen problematiseras på scenen, är det inte meningen att publiken ska bländas av ett fyrverkeri bestående av det mest imponerande spektaklet följd av det andra. Stämningen byggs upp långsamt och det är meningen att publiken ska känna ett visst obehag för att sedan kunna njuta av föreställningens mest intensiva stunder.

När Tudeer, Fredriksson och Valkeapää rockar loss, gör de verkligen det och det enda alternativet är att låta sig hänryckas trots att man en stund tidigare har känt sig uttråkad. Det är så det ska vara. De tre huvudrollsinnehavarna är där för att kontrollera publikens nivå av njutning. Det är något som de sänker och höjer enligt behag och sedan när de uppträder med explosiv punkrock är njutningen som högst.

Det är alternativ rock för hela slanten, visserligen i väldigt olika skepnader. Låtarna som har skrivits lämpar sig väldig bra på teaterscenen. Alternativ rock handlar om ett uppror mot kommersialismen och det är det också Pleasure handlar om. Den hänförelse som deras show bjuder på är inte tilltänkt att vara av det mest kommersiellt gångbara slaget för den bredaste möjliga publiken utan för de invigda som uppskattar deras speciella sort av teater. Texterna understryker föreställningens konsumtionskritiska natur. Men det förverkligas inte på ett alltför predikande sätt utan med glimten i ögat. Och njutningen får man uppleva när musiken når sin mest trollbindande nivå.

Recension: Pleasure (Oblivia på Teater Viirus)

KONCEPT OCH FÖRVERKLIGANDE: Arbetsgruppen

KEYBOARDS, ELEKTRONIK OCH LJUDDESIGN: Yiran Zhao
GITARR: Thilo Ruck
SÅNG: Gabriele Lesch

LJUS: Meri Ekola och Stine Hertel
DRÄKTER: Tua Helve

PÅ SCENEN: Annika Tudeer, Timo Fredriksson och Juha Valkeapää