Det var fullsatt i Dramasalen i Vasa huvudbibliotek när Kjell Westö och Lena Frölander-Ulf gick upp på scenen klockan 14.15 och fick ett varmt mottagande av publiken medan Yukiko Duke välkomnade författarparet. Frågor som bland annat ställdes under de 45 minuter som evenemanget pågick var bland annat: Hur arbetar man sida vid sida och hur ser skapandet ut i vardagen i ett konstnärsäktenskap?

Tillställningen började med att Yukoki Duke presenterade författarnas senaste böcker – Lena Frölander-Ulfs Rafsa Rotlös som är del två i barnbokstrilogin Kampen om stenåkern och som Duke beskriver som en rafflande äventyrsberättelse och en bok om vänskap över fiendegränserna. När det gäller Kjell Westös Skymning 41 som släpptes i höstas så är det en bok som handlar om vinterkriget, mellankrigstiden och fortsättningskriget. En bok om en tid som enligt Westö undvikits att skrivas om tidigare på grund av att hans morfar och farfar stupade där. Duke ställde därefter frågan om hur två författare under ett tak får balans i privatlivet och Kjell Westö svarade fort att en sak som räddat balansen är att de har två tak, dvs två olika hem som de kan dela upp sig mellan när olika faser inom skrivandet kommer.

Varandras fanclub

Diskussionen fortsätter och Kjell och Lena berättar att de är varandras fanclub när det gäller deras författarskap. Kjell poängterar att han aldrig levt i en liknande relation tidigare som med Lena, där de visar texter för varandra innan böckerna är klara. Någonting som tycks inspirera bägge författarna. Hur ser då den kreativa processen ut? undrar Yukiko och Lena svarar att berättelserna inte bara ploppar fram, utan växer fram svagt som i en dröm. Lena berättar vidare om hur hennes författarskap öppnar dörrarna till ett parallellt universum som öppnas och stängs i olika situationer i vardagen och att det ser lite ut som en film i hennes huvud innan berättelserna manifesteras i bokformat.

Kjell poängterar en olikhet i parets författarskap och det är att Lena både ritar och skriver, medan han berättar att han själv inte ens kan rita en streckgubbe. När det kommer till Kjells kreativa process inom skrivandet, så berättar han att han ofta tittar på gamla arkivbilder från olika tider och när personerna på bilderna börjar prata så sätter skrivandet igång. Frågan om när det passar att skriva ihop under samma tak, så låter det på bägge författarna att det går ofta bra under en lång tid under början och mitten av böckernas framkomst.

– Men i slutskedet av att böckerna ska bli färdiga, så behöver vi lämna varandra i fred och resa bort, berättar Kjell.

Att möta kritik

Diskussionen fortsätter och Yukiko frågar hur Kjell och Lena tar emot kritik på sina manuskript innan böckerna är klara. Lena svarar att det givetvis är en viktig del av skapandet av en bok, att man måste vara lyhörd för sådant. Kjell berättar vidare att han brukar skicka den första tredjedelen av manuskriptet till sin förläggare och ställer frågan – står här någonting, finns här någonting? Yukiko frågar vad som händer om förläggaren säger att det inte står något där? Kjell svarar att det har inte hänt. Diskussionen fortsätter om bemötandet av kritik från förläggare och fortsätter till recensioner av färdiga böcker.

– Författare som jobbar som journalister kan väl vara de värsta kritikerna, frågar Yukiko och både Kjell och Lena nickar till. Kjell svarar att just den kategorin av journalister lyckas bättre än andra med att dela med sig av snärtiga kommentarer som ofta lockar till sig fler klick. Lena berättar att hon aldrig skulle kunna skriva offentligt om hon tyckte illa om en bok och att det verkar vara ett tungt arbete att vara bokrecensent.

Skrivandet som en kreativ process

Hur är det då när det gäller skrivandet som en kreativ process? Vet ni hur utvecklingskurvan kommer se ut från början av era böcker, undrar Yukiko. Lena svarar både ja och nej.

– Jag vet ganska mycket om mina manuskript och skriver väldigt fort a till ö från början, så att jag känner att nu har jag den här berättelsen. Ofta har jag också fler projekt på samma gång, berättar Lena. Sedan skriver jag om texterna om och om igen, eftersom det finns ganska mycket fel från början i manuskripten och därefter börjar karaktärerna sakta att leva.

– Min skrivprocess liknar Lenas på många sätt, men jag kan inte skriva lika snabbt som henne eftersom jag ser hur klichéerna kommer fort och tappar inspirationen. Jag fyller istället tjocka anteckningsböcker med historiska detaljer med allt mellan himmel och jord som jag sedan använder till böckerna. Jag är väldigt tacksam över mitt arbete som författare där jag får möjlighet att skapa världar, berättar Kjell.

Diskussionen har börjat komma till sitt slut och Yukiko ställer sin sista fråga till författarparet:

– Har ni några planer på att skriva ihop någon bok i framtiden? Författarna svarar att inget finns konkret, men att planer har nog funnits och att de får se vad framtiden visar.