Donner Productions har publicerat en liten skrift på ungefär 100 sidor, Jörn Donner poliitikkona ja ystävänä. Det handlar om en finsk översättning av Kari Koski av texter om Donner som Pär Stenbäck skrev på svenska för den 2021 publicerade boken All världens vägar. Att publicera dem som en separat skrift ger ett förnyat fokus på Stenbäcks minnen som relaterar till Donner. Eventuellt får Donners SFP-perioder större synlighet i den finskspråkiga offentligheten.

I Helsingfors stadsfullmäktige gjorde Jörn Donner entré redan på 1960-talet som folkdemokrat. I början av 1970-talet lämnade han politiken för att göra comeback som stadsfullmäktigeledamot på 1980-talet, den gången värvad av dåvarande partiordförande Pär Stenbäck i SFP:s led. SFP kom han att representera i olika omgångar även i riksdagen.

Det var en stor kupp för SDP när Stefan Sjöberg ringde Donner och fick honom att ställa upp som socialdemokrat i EU-valet 1996. På 00-talet var Donner aktuell återigen som socialdemokratisk kandidat, denna gången i Helsingfors stadsfullmäktige, efter att ha företrätt den partipolitiskt obundna grupperingen Vårt Ekenäs i Ekenäs stadsfullmäktige. Om initiativet till Donner som socialdemokratisk EU-parlamentariker kom från FSD, var hans tid som stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors det finskspråkiga distriktets förtjänst. Samtidigt med Donner var även den nyligen bortgångna Astrid Gartz socialdemokratisk stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors, men ingendera av de framstående finlandssvenska profilerna kandiderade för en FSD-förening då.

Det var i SFP Jörn Donner kom att avsluta sin politiska karriär, både i riksdagen och i Helsingfors stadsfullmäktige. Det intressanta med Donner var att han inte var särskilt partitrogen. Det var viktigt för honom att han inte hoppade av mitt i en mandatperiod, men när han hade avverkat perioden var han redo att ställa upp för det högst bjudande partiet. Åtminstone är Stenbäcks uppfattning att det var synnerligen viktigt för Donner som lät olika partier konkurrera om hans gunst att partiet han valde var redo att stå för fiolerna. Stenbäck har förstås bara insideinformation om hur det var fatt med SFP, men pengar kan ha inverkat i Donners beslut att i så många val välja just SFP.

Donner gick sin egen väg från början till slut. Han var en sådan kändiskandidat som allt som oftast inte bara samlade röster för listan utan också tenderade att bli invald. Ett par av hans riksdagskandidaturer för SFP ledde till första ersättarplats och båda gångerna öppnades upp möjligheten att avsluta perioden för en annan riksdagsledamot. En speciellt knepig situation uppstod när han efterträdde Eva Biaudet för de sista månaderna av riksdagsperioden år 2007. Donner hade kandiderat i riksdagsvalet 2003 som obunden på SFP:s lista, men blivit invald i Helsingfors stadsfullmäktige 2004 som socialdemokrat och anslutit sig till SDP då. För att kunna avsluta riksdagsperioden som riksdagsledamot för SFP samtidigt som han avslutade perioden som socialdemokratisk fullmäktigeledamot krävde SFP att Donner avsade sig medlemskapet i SDP.

Pär Stenbäck vet rätt mycket om hur det gick till bakom kulisserna i SFP. Däremot levererar han inte någon särskilt djup genomgång av Donners karriär som folkdemokrat och socialdemokrat. Vårt Ekenäs nämns i förbifarten som en besvikelse för Donner som drev på en större kommunsammanslagning än den som de västnyländska kommunerna sedan förverkligade. Hangö förblev som bekant en självständig stad.

I vilket fall som helst har Stenbäck värdefulla minnen när det gäller att förklara och försöka förstå de många turerna och förvecklingarna i Donners politiska karriär. Det är inte heller något fel på Stenbäck som stilist eller på Kari Koskis finska översättning. Texterna har som sagt publicerats på svenska som en del av en större helhet men som en separat bok finns de tillgängliga endast i finsk översättning.

Recension: Pär Stenbäck; Jörn Donner poliitikkona ja ystävänä (2022); Översättning från svenska: Kari Koski; Donner Productions; 102 s.