– Jag är bestört.

– Vi har nu i Finland en modell där arbetslöshetsunderstödet dras in på grund av att man är arbetslös, konstaterade Kock efter den avgörande omröstningen i riksdagen den 19 december.

Då godkändes den så kallade aktiveringsmodellen som kom i kraft i måndags och skär arbetslöshetsunderstödet med nästan 5 procent ifall inte vissa kriterier uppfylls, kriterier som arbetslösa arbetssökande inte alltid kan påverka själva.

Rösterna föll 103-90, samt två tomma. Fyra ledamöter var frånvarande. Beslutet innebär att arbetslöshetsförmånen sjunker med 4,65 procent om personen ifråga inte under de föregående 65 dagarna arbetat 18 timmar, tjänat in en motsvarande summa som företagare eller deltagit fem dagar i sysselsättningsfrämjande service.

Målet med regeringens proposition är att öka sysselsättningen. Problemet är lika uppenbart som omtalat: Då det inte finns jobb och inga skyldigheter för någon myndighet att anordna nämnda sysselsättningsfrämjande service kan arbetslöshetsersättningen minska av omständigheter som den arbetssökande inte kan påverka.

– Det är inte en aktiveringsmodell utan en straffmodell. Arbetslösa bestraffas för något de inte själva kan påverka. I till exempel Österbotten fanns det enligt arbetsministeriets statistik i slutet av oktober 8380 arbetslösa arbetssökanden, men bara 1096 lediga jobb. TE-byrån har inte heller någon skyldighet att ordna sysselsättningsfrämjande verksamhet och ifall man studerar mister man också arbetslöshetsunderstödet, säger Viktor Kock i ett utlåtande.

Starka protester

Modellen har givetvis fått oppositionen, med SDP i spetsen att rasa. Detsamma gäller tiotusentals finländare.

Mindre än tio dagar efter beslutet hade ett medborgarinitiativ inte bara tagit form utan också överskridit den avgörande gränsen på 50 000 namn i rekordtid. I skrivande stund är antalet namn 93 175. Detta kan bli det medborgarinitiativ som samlar flest namn (initiativet för jämlik äktenskapslag fick totalt 166 851 underskrifter).

Viktor Kock applåderar medborgarinitiativets framgång då jag ringer för ytterligare kommentarer om saken i dag. Han beklagar att Centern, Samlingspartiet och de Blå genom att ha godkänt lagförslaget än en gång skuldbelägger de arbetslösa.

– Juhana Vartiainens retorik visar på att speciellt Samlingspartiet är lite högmodiga och tycker de ska köra över allas rättigheter. Allt de för fram är enda alternativet enligt dem. De lyfter i detta sammanhang upp Danmark, men glömmer nämna Sverige som har högre sysselsättningsgrad än Danmark. Dessutom har de som jobbar på arbetskraftsbyråer i Danmark tio gånger färre klienter jämfört med läget i Finland, säger Kock.

Viljan höja sysselsättningsgraden är förstås enkel att enas kring, men Kock kritiserar starkt regeringens metoder och framför allt inställningen.

– De utgår från att arbetslösa inte vill ha jobb. Jag vet inte vad de har för umgängeskretsar, men i min umgängeskrets, där vi var runt 100 personer som blev arbetslösa vid en fabriksnedläggning ville ingen bli arbetslös och alla ville hitta jobb.

Man är inte arbetslös av fri vilja.

Kocks bakgrund som industriarbetare innebär att han också är fortsatt aktiv inom Industrifacket som inte ser med blida ögon på “aktiveringsmodellen”.

– I kiky-avtalet (konkurrenskraftsavtalet) lovade regeringen att inte sänka nivån för arbetslöshetsstöd ytterligare. Nu bryter de det avtalet. Egentligen kan man anse att avtalet inte gäller med det här. Det var ett avtal som en regering borde följa om de ska ha någon trovärdighet kvar. Det är rätt att facket tar till åtgärder, säger Kock och syftar på att Industrifacket förbereder politiska strejker.

Industrifackets fullmäktige anser att “aktiveringsmodellen” är en ensidig handling, vars enda syfte är att använda makt och förnedra och stämpla arbetslösa arbetssökande. Att modellen skulle öka sysselsättningen tror Industrifacket inte ett dugg på, enligt ett utlåtande.

– Det är konstigt att regeringen äventyrar freden på arbetsmarknaden då ma nyss nått avtal utan store löneförhöjningar i de flesta branscher. Det är precis som om de skulle vilja testa var gränserna går för vad fackföreningarna går med på.