Lägren skall vara färdiga på alla de fem öarna i september i år.

När Sveriges stolthet, kommissionär Ylva Johansson besökte Lesvos tillsammans med Kostas Moutzouris, som är regional guvernör för området, uppstod stora protester mot lägerbygget.

Lokalbefolkningen på Lesvos som hela tiden hoppats på att flyktingarnas antal skulle minskas är besvikna. Och olika organisationer som t.ex. Läkare utan gränser anser att bygget bara är en ”kosmetisk” förändring för att det skall se bättre ut.

Humant och solidariskt bygge? Ja, det kan vi fråga oss.

Moutzouris påpekar i samband med kravallerna på Leros att öarna behöver pengarna, inte för att bygga nya läger. Utan för lidandet under alla åren.

Vems lidande frågar jag mej? Är det inte trots allt flyktingarna som stått för det största lidandet?

Kommissionär Johansson besökte Morislägret på Lesvos och Vathylägret på Samos. Och enligt henne är det viktigt att människor inte bor i tillfälliga läger som det som byggdes efter branden i Moria.

Jaha, om vi inte talar om tillfälliga läger så blir min slutsats är det permanenta läger vi nu talar om?

– Det behövs snabba och rättvisa asylprocesser, säger Johansson.

Människor måste behandlas med respekt också om de inte har rätt att stanna i Grekland eller rätt att flytta vidare till något annat land i Europa.

Det låter som bra tankar. Men de tankarna har ingenting med verkligheten att göra. Eftersom jag följt asylprocesserna på nära håll på Kos så vet jag hur summariska processerna är. De flesta slutar med att flyktingarna flyr till Aten. Där bor de på gatan, utan giltiga identitetspapper, utan arbete och utan bostad. Risken att bli tagen i en polisrazzia och sluta i fängelse är enorm. Och andra faror hotar, sexuellt utnyttjande, våld… ja ni kan ju tänka er hur det kan bli.

– Vi kommer att bli snabbt klara med byggena, anser den grekiska immigrationsministern Notis Mitarachi. Vi bygger inte ett nytt Moria.

– Men vi skalla ha koll på vem som rör sej in och ut i lägret och vi skall ha stängsel.

Stephan Oberreit från Läkare utan gränser tycker att lägren bara förändras kosmetiskt och bäddar för nya katastrofer. Värdiga förhållanden behövs, alternativ till läger och rättvis asylbehandling. Annars kommer de som söker trygghet att fortsätta att lida!

Den rättvisa asylbehandlingen är ett berättigat krav. Jag har sett hur asylförhör ett och asylförhör två innebär bara copy-paste. Ingen skillnad mellan förhören ett och två, inget förtydligande eller förändring av detaljerna så att berättelsen om livet för flyktingen verkligen beskriver läget i det land som flyktingen flydde från.

Så långt borta är tanken om rättvis behandling, lyhördhet för behoven, social empati eller kunskap om terror, krig, utrensningar i ursprungsländerna.

Till sist ett litet påpekande, medlemsländerna i EU har bara uppnått 8 procent av det stöd de utlovat för flyktingarna!

Britta Lindblom

Rubriken syftar på flyktingarnas tankar om sej själv, jag är den jag är, en människa på flykt för att få behålla mitt liv och mina drömmar. Och jag hoppas få landa någonstans där jag har möjlighet att utvecklas, få utbildning och leva i trygghet.