Efter Kongo-Kinshasa hamnar Sydsudan, Centralafrikanska republiken, Burundi och Etiopien på årets lista från NRC.

– Det är ett sorgligt mönster att kriserna på den afrikanska kontinenten sällan skapar rubriker eller hamnar på den internationella agendan förrän det är för sent, säger Norska flyktingrådets generalsekreterare Jan Egeland.

Tiril Skarstein vid Norska flyktingrådet säger att länderna på listan anses ha liten strategisk betydelse i västvärlden och att det är en anledning till att de får lite uppmärksamhet.

– Vi i väst blundar när vi inte upplever att det finns ett stort geopolitiskt intresse, säger hon.

NRC menar att de afrikanska flyktingarnas öden dessutom sällan återges i västerländska medier och att det gör att konflikterna är mycket mindre kända än andra humanitära kriser i världen.

Tiril Skarstein jämför exempelvis Syrien med Kongo-Kinshasa där antalet människor i behov av humanitär hjälp i båda fallen är cirka 13 miljoner. Eftersom många av flyktingarna från Syrien har tagit sig till Europa kan väst inte längre blunda för deras öde, menar hon. Detta samtidigt som flyktingarna i Kongo-Kinshasa och de andra afrikanska länderna ofta flyr till grannländer, eller blir kvar i landet som internflyktingar.

På grund av bristande politisk vilja och låg exponering i media är det också svårt att få fram tillräckligt med pengar för att hjälpa de behövande i de afrikanska krisländerna. Exempelvis vad gäller krisen i Kongo-Kinshasa har FN fått in mindre än hälften av vad som uppskattas som nödvändigt. Ett annat problem är det som kallas ”givartrötthet”. Ju längre en konflikt pågår desto svårare blir det att få in nödvändiga medel.

– Det finns konflikter som pågår i åratal, ibland årtionden. Då finns det människor som känner att det är en hopplös situation, att inget hjälper. Den uppfattningen måste vi slåss emot, säger Tiril Skarstein.

NRC menar att det är viktigt att givarländer stödjer de människor som har störst behov och inte låter biståndet styras av politik. Organisationen menar också att det är viktigt att medierna uppmärksammar dessa bortglömda kriser mer.

Läs hela rapporten här.