Transportminister Grant Shapps hann vara med i spelet i tre dygn innan han kom fram till att stödet inte räcker. Istället försöker han bli något av en kungamakare i och med att han meddelade att han stöder förhandsfavoriten Rishi Sunak som avgick som finansminister den 5 juli. Att Sunak föreslås till partiledare av Storbritanniens biträdande premiärminister Dominic Raab är ytterligare ett tecken på att han kristalliserar sig som partielitens kandidat. Redan 15 procent av partiets parlamentsgrupp står bakom Sunak i det här skedet.

En annan tungviktare som drog sig ur är Sajid Javid som avgick som hälsominister den 5 juli. Också han hann vara med i tre dygn innan det blev klart för honom att stödet inte räcker. Till skillnad från Shapps har inte Javid ännu meddelat vem han kommer att stöda när han inte själv längre är kandidat.

Parlamentsledamot Rehman Chishti fick inget stöd alls för sin kandidatur i parlamentsgruppen. Efter två dygn tackade han för sig och har inte heller meddelat vem han stöder. Storbritannien kommer inte i det här skedet att få en premiärminister som är av pakistansk härkomst, så mycket är klart efter att både Javid och Chishti har dragit sig ur.

Av de åtta kandidaterna som är kvar har den svagaste starten fått Suella Braverman, Jeremy Hunt och Nadhim Zahawi. Generaladvokat Bravermans främsta merit är hennes stenhårda förespråkande av en så kallad hård Brexit och stödet för henne är starkast i de kretsar som fortfarande ser Brexit som den definierande frågan och fruktar ett närmande till EU. Den världspolitiska situationen har förändrats och även om det är sannolikt att partiet väljer någon som har positiva saker att säga om Brexit, är det knappast någon med Brexit som profilfråga som vinner valet den här gången. Hunt profilerar sig som ett moderat alternativ och som någon som höll sitt avstånd till allt det kaos som Boris Johnson representerade, men han kan uppfattas som alltför mycket som ett namn från det förflutna, som en återkomst till åren med David Cameron och Theresa May som premiärminister. Finansminister Zahawis kampanj har skadats av färska anklagelser om skattefusk och det kan mycket väl vara att han inte får sin kampanj att lyfta i den korta tid som nu gäller.

Kemi Badenoch och Tom Tugendhat har båda gjort en stark kampanj. Båda energiserar sina anhängare men har svårt att hitta tillräckligt stort stöd för att nå till den avgörande omgången.

Därmed är det bäddat för Rishi Sunak i den avgörande omgången mot antingen Penny Mordaunt eller Liz Truss. Just nu ser Sunak ut som förhandsfavorit, inte minst för att Mordaunt och Truss i någon mån slår ut varandra. Om Sunak har en betryggande ledning inför medlemsomröstningen, kan det öka hans chanser i den. Truss föreslås till premiärminister av Simon Clarke som är biträdande finansminister och en av de ivrigaste förespråkarna av en så kallad hård Brexit. I hennes fall är sådant stöd extra viktigt, eftersom hon var emot Brexit i samband med folkomröstningen innan hon förklarade sig vara för Brexit när man förhandlade om saken efter folkomröstningen.

Sunak och Mordaunt behöver inte i lika hög grad definiera deras relation till Brexit som Truss måste göra. Sunak var vid tidpunkten av folkomröstningen en relativt okänd parlamentsledamot som stödde Brexit och skrev en rapport för en thatcheristiskt sinnad tankesmedja som förespråkade etableringen av frihamnar efter Brexit. Det definierande för Sunak har varit det övergripande ansvaret för ekonomin som finansminister under pandemikrisen.

Penny Mordaunt har inte haft en lika framträdande roll som Sunak under Johnsons tid som premiärminister. Hon stödde Jeremy Hunt i partiledarvalet 2019 och har av antagligen redan av den anledningen fått en mindre framträdande roll under Johnson. Hon har goda relationer till de mer moderata inom partiet, men stödde ändå synligt Brexit i folkomröstningen 2016, till skillnad från Truss som var emot. Mordaunt har å ena sidan tagit tydligt ställning för transpersoners juridiska rättigheter, men å andra sidan fått kritik av transaktivister när hon har sagt att transkvinnor är kvinnor juridiskt men inte biologiskt. Hon uppfattas ändå som relativt progressiv och uttalandet om biologiska och icke-biologiska kvinnor kan ses som ett led i att gardera sig mot kritiken från de mer konservativa rösterna att hon är woke som är för transrättigheter.

Liz Truss har använt woke som ett skällsord i den politiska debatten. Det uppskattas av de kulturkonservativa inom partiet. Truss är också som utrikesminister kabinettsmedlemmen med högst profil som inte avgick i protest trots alla skandaler som drabbade Boris Johnson. Mordaunt avgick inte heller från sin ministerbefattning, men hon är för tillfället under kabinettsnivån där hon var under Theresa Mays tid som premiärminister.

Jacob Rees-Mogg, en av de mest synliga anhängarna av Boris Johnson, meddelade att han stöder Liz Truss. Enligt Rees-Mogg är Truss en lika god förespråkare av Brexit som han själv är och i kabinettet har hon varit emot Sunaks skattehöjningar. Rees-Mogg hör till dem som inte såg någon orsak i pandemikrisen att höja skatter. Hans stöd kan vara ett tecken på att man i Johnsons inre krets fortfarande litar på Truss som den som inte vände premiärministern ryggen när allt rasade samman.

Trots att Truss speciellt starkt lyfter fram sådana profiler som har varit starkt för Brexit länge innan hon själv ändrade åsikt i frågan, kan Brexit i den meningen vara avgörande att hennes tidigare bakgrund som en så kallad remainer gör henne trots allt omöjlig för en majoritet av partifolket. Om hon ändå lyckas bryta sig igenom till den avgörande omgången, är det för att hon har varit mycket synlig som utrikesminister i samband med kriget i Ukraina och det är andra frågor än Brexit som är de allra mest aktuella. Följderna av Brexit blir inte Storbritannien av med, men man kan blunda för saken åtminstone tillfälligt när det brinner i Europa.

Sunak och Mordaunt har fått den starkaste starten, men med olika förtecken. Sunak är den som åtnjuter störst popularitet bland partieliten, trots att Johnson och hans närmaste krets är bittra över hans avgörande roll i de senaste dagarnas händelser som ledde till premiärministerns avgång. Till stor kontrast profilerar sig Mordaunt som de konservativa gräsrötternas favorit. Vanligtvis är det till skada att inte sitta i kabinettet, men hon har trots allt tidigare erfarenhet från den nivån. I och med att avgörandet kommer att fällas i en medlemsomröstning, har Mordaunt en chans om hon lyckas placera sig bland de två främsta. Ju bättre Sunak klarar sig i det inledande skedet, desto mindre chanser får dock den andra kandidaten.

Inrikesminister Priti Patel kom till samma slutsats som försvarsminister Ben Wallace. Ingendera kandiderar i partiledarvalet, trots att båda skulle ha haft sina anhängare.