Allt det här ogrundade kravställandet som villkor för turkiskt godkännande av våra Natomedlemskap har blivit lite av ett självspelande turkiskt piano. Helt utan all saklig relevans och bara en följd av högst egensinnig turkisk tolkning av det man kom överens om i Madrid för några dagar sedan. Lika fullt är det en högst obehaglig överraskning för Sverige, Finland – och rimligen också för USA och övriga Natoländer.

Att ens överväga att säga ja till de turkiska kraven vore som att göra sig själv till något med en lika böjlig ryggrad som en disktrasa. Självklart ska det bara avvisas utan vidare.

Och tänk tanken om man verkligen gick med på något sådant ultimativt utpressningskrav!? Vem blir då nästa kravställare – Putin? I “erdogansk anda” skulle han ultimativt meddela Sverige att han nu vill ha den gotländska hamnen i Slite, annars regnar det missiler över Visby. Så ge mig hamnen nu, annars… Och tar på så sätt även med en historisk parallell upp den tidigare ryska taktiken från 1700-talet och det Stora nordiska kriget igen.

Så självklart ska vi inte nu överlämna några, enligt svensk lag icke “terrorstämplade” kurder bosatta och verksamma i Sverige till Erdoğans godtyckliga rättsskipning.

Tvärtom ska Sverige – och rimligen även Finland- fortsätta säga klart nej till “basarhandlaren” Erdoğans ultimativt ställda krav.

Om Nato med USA i spetsen verkligen vill ha Sverige – och Finland – med i Nato som det så tydligt hävdades på Natomötet i Madrid, ja då får de ta striden med sin egen besvärliga medlem. Inte vi!

Särskilt USA:s Biden får väl vrida upp armen på Erdoğan och säga: det blir varken någon inbjudan till Vita huset eller möjlighet att köpa hett önskade nya amerikanska jaktflyg om Turkiet vidhåller sitt försök att inte i sitt parlament ratificera ett svenskt och ett finskt Natomedlemskap så länderna får ingå vad vi andra så länge både önskat och vill få till stånd.

Nu får det vara slut på dina utpressande basarhandlarmetoder, Erdoğan.

Om inte är risken stor att dessa två säkerhetspolitiskt viktiga nationer tackar för sig och river sin ansökan om medlemskap i Nato. Och det vill andra Natoländer absolut inte. Och några nya amerikanska försvarsmateriel som Turkiet så hett önskar lär då heller inte bli.

Turkiets Erdoğan spelar högt men sitter med långt svagare kort än han nu i sin morskhet låtsas om. Också om det kortsiktigt inrikespolitiskt just nu synes gagna honom i hemmaopinionen.

Men Sverige – och Finland – borde sitta helt still i båten och helt nonchalera Erdoğans återupprepade ultimatum.

Låt de andra, särskilt USA, göra det som nu göras skall.

Noterar bara här att när Sveriges justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) kommenterat Erdogans uttalande är han tydlig med att några svenska medborgare inte kommer att utlämnas.

Det bör rimligen också gälla kurder och turkiska människorättsaktivister som har fått rätt att vistas och ha uppehållsrätt i Sverige men som ännu inte har svenskt medborgarskap och eller inte är dömda för brott enligt svensk rättsskipning. Eller annars enligt vår och EU-rätten – med stöd av utslag från våra domstolar – anses kunna utvisas.

Så länge det inte är fallet, finns heller inga skäl att gå med på Erdoğans nygamla utlämningskrav och vetohot. Därför ska vi sitta still i båten. Låt USA göra jobbet med Erdoğan.

Robert Björkenvall, frilansjournalist, utredare