Innan miljöskyddsmyndigheten EPA hann komma med en ny klimatplan som ersätter halvmesyrerna från Donald Trumps tid, kom Högsta domstolen fram till att myndigheten inte har rätt till särskilt långtgående åtgärder utan ny lagstiftning från kongressen. De liberala domarna på den förlorande sidan ansåg att kongressen redan har delegerat tillräckliga befogenheter till EPA.

Chefsdomare John Roberts skrev domslutet i fallet West Virginia mot EPA och domstolens konservativa majoritet anslöt sig till honom. Enligt domstolens majoritet har miljöskyddsmyndigheten tagit sig sådana befogenheter som inte explicit härstammar från lagar godkända av kongressen. Delstaten West Virginia har traditionellt varit beroende av kolkraft, men också många andra konservativa delstater var rädda för att deras ekonomier skulle drabbas av grön omställning.

Medan domare Neil Gorsuch anslöt sig till Roberts, skrev han också en egen åsikt för att klargöra tänkandet i frågor som gäller maktfördelningen. Gorsuch skriver att medan den verkställande makten kan tycka att den lagstiftande makten är för långsam och därför är benägen att ta makten i sina egna händer, är sådant inte tillåtet. Gorsuch hänvisar till domslutet Fletcher mot Peck från år 1810 som intressant nog var det första fallet där Högsta domstolen förklarade en delstats lagar strida mot USA:s konstitution. Här försvarar Gorsuch precis som de övriga konservativa domarna delstaternas rättigheter mot federala myndigheters ingripande, men anser tolkningen av konstitutionen följa samma linje som domstolen hade år 1810. Även domare Samuel Alito anslöt sig till Gorsuchs förklaringar.

Den avvikande åsikten skrevs för den liberala minoritetens del av domare Elena Kagan. De två övriga liberala domarna Sonia Sotomayor och Stephen Breyer anslöt sig till hennes åsikt. Kagan betonar de ytterst grava hot mot miljön som klimatförändringen innebär. Enligt henne har kongressen uttryckligen gett miljöskyddsmyndigheten EPA befogenhet att reglera källorna till sådana ämnen som ”rimligen kan väntas sätta folkhälsan eller välfärden i fara”.

President Donald Trump hade minskat på miljöskyddsmöjlighetens roll, medan under president Joe Biden var det tänkt att man skulle ta samma roll som fallet var under president Barack Obama. I den förlorande sidans åsikt betonar domare Kagan att domstolens majoritet inte ens kunde vänta på vad det står i de nya reglerna som miljöskyddsmyndigheten har tänkt komma med, utan man på förhand ville göra klart att myndigheten saknar befogenheter att ingripa. Kagan understryker också att många framsteg på USA:s väg till en modern nation har skett för att kongressen har delegerat maktbefogenheter till myndigheter som har kunna sätta regler. Högsta domstolen har inte brukat ställa sig i vägen.

”Domstolen utnämner sig själv – istället för kongressen eller expertmyndigheten – till beslutsfattare i klimatpolitiken. Jag kan inte tänka på många saker som är mer skrämmande. Jag är av avvikande åsikt, respektfullt”, avslutar Kagan de liberala domarnas minoritetssynpunkt.