Partisekreterare Antton Rönnholm inledde med att förklara vad framtidslinjen innebär.

– Vi förverkligar våra planer och det handlar om att bygga framtiden. I grunden ligger partiets programarbete, sade Rönnholm.

Framtidslinjen kretsar kring tre hållbarheter: ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Rönnholm betonade att SDP:s linje syns starkt i regeringsprogrammet.

– Vi eftersträvar rättvis omställning som alla kan omfatta, underströk Rönnholm den sociala aspekten av SDP:s hållbarhetsmål efter att ha betonat miljöpolitikens betydelse.

Förlängd läroplikt jämförde Rönnholm med grundskolan i tiderna som en viktig framtidsinriktad insats.

Ungdomarna funderar på miljöfrågor

Rönnholm fick diskutera med Pinja Perholehto från Hyvinge som är ordförande för Socialdemokratisk ungdom. Enligt Perholehto har partiet varit vardagsnära och bra på välfärdspolitik men den riktigt centrala frågan för ungdomarna är klimatfrågan.

– Har vi en framtid? Vad händer med biodiversiteten, vattendragen och klimatet? nämnde Perholehto som saker ungdomarna funderar på. Utsläppsfrihet och kolneutralitet lyfte hon fram som centrala saker för framtidslinjen.

– Vi måste hålla fast vid våra principer och värderingar och samtidigt rikta våra blickar mot framtiden. För vissa kan till exempel förkortad arbetsvecka låta utopistiskt men vi måste våga driva också sådana frågor. Det är hela meningen med politiken att man har visioner.

Kommunerna förbereder övergången till välfärdsområden

Kommunminister Sirpa Paatero är också ordförande för SDP:s partifullmäktige. Hon påminde om områdesval som ska hållas i januari 2022 och att övergången till välfärdsområdet är något som kommunfullmäktige förbereder.

– Kommunerna kommer sedan att fokusera på bildning, livskraft och främjandet av den allmänna välfärden. Innan dess gäller det för kommunerna att samtidigt arbeta med budgeten redan i början av hösten som man bygger välfärdsområden.

År 2025 är det tänkt att kommunalval och områdesval kunde hållas samtidigt.

Förebyggande åtgärder behövs

Eemeli Peltonen från Träskända fick diskutera med Niina Malm från Imatra som är SDP:s första vice ordförande.

Peltonen lyfte fram eftervården av coronakrisen som en central uppgift för tillfället, också vad som gäller krisens sociala och ekologiska aspekter.

Malm berättade om 1990-talskrisen och den rollen som välfärdsrådgivningen fick i Imatra när de som hade vuxit upp i sviterna av den djupa ekonomiska krisen bildade familj och hade det svårt.

– Vi ska få alla med. Skolan och mentalvården är speciellt viktiga i den nuvarande situationen, betonade Malm som dessutom underströk vikten av förebyggande åtgärder och omfattningen av det sociala skyddsnätet.

– Det är viktigt att vi får en helhetsskoldag där hobbyverksamheten ingår, som det är i Islandsmodellen, sade Peltonen.

Ensamheten oroar

Sofia Julin från Tammerfors diskuterade i sin tur med SDP:s tredje vice ordförande Matias Mäkynen från Vasa.

Också Julin betonade vikten av eftervården av coronakrisen.

– Vi måste ta hand om de ungdomar som löper risk av utslagning, sade Julin.

Utbildningspolitikens betydelse var något som Julin också lyfte fram, inte minst hur den förlängda läroplikten verkställs i praktiken.

– Oönskad ensamhet är också något som vi måste motarbeta, sade Julin som påpekade att de negativa hälsoeffekterna av ensamheten kan motsvara rökningen av 15 cigaretter om dagen.

– Ensamhet kan leda till depression och utbrändhet. I Tammerfors bor hälften ensamma, påpekade Julin som efterlyste alternativa boendeformer.

Matias Mäkynen betonade att det gäller att satsa också på andra områden än stadskärnan.

– Ett stadsdelscentrum och ett bycentrum är sådana platser där det gäller att möta människorna, sade Mäkynen som trodde att det går att lindra ensamheten med hjälp av offentliga tjänster.

Julin talade om bibliotekens betydelse i Tammerfors.

– Det är viktigt med gemensamma vardagsrum för invånarna, också allaktivitetshus är viktiga.

Julin nämnde dessutom att man kan ringa till sina vänner för att lindra ensamheten och sociala medier möjliggör att man har fler deltagare än två i sådana samtal.

Mäkynen påpekade att det inte alltid är människor i samma åldersgrupp som man umgås med.

– Det är också viktigt att möjliggöra möten mellan generationer, sade Mäkynen.

Julin sade som råd till nya fullmäktigeledamöter att man ska satsa helhjärtat och vara tillgänglig mellan valen men inte vara tillgänglig dygnet runt, att man också ska ta hand om sig själv.

Mäkynen tipsade att man kan fokusera på saker i det egna närområdet och i den egna nämnden, man behöver inte kunna allt för att kunna göra en skillnad.

Framgångsrecept

I den sista diskussionen möttes riksdagsgruppens ordförande Antti Lindtman, som har varit ordförande i Vanda stadsfullmäktige, och Elisa Gebhard från Helsingfors.

Gebhard underströk vikten av kampen mot klimatförändringen och hur man hanterar den stora inflyttningen till storstäderna.

– Det gäller att beakta både ekologisk och social hållbarhet. Vi ska bevara välfärdsstatens framgångssaga också för framtida generationer, ansåg Gebhard.

Lindtman menade att det gäller att följa de globala stora trenderna när Tuuri frågade honom om tillväxten i Vanda. Lindtman pekade på passagerarströmmar mellan Centraleuropa och Shangai samt mellan USA och Indien.

– Dickursby i Vanda finns där i skärningspunkten. Från Vanda kan man flyga till Fjärran Östern på mindre än 12 timmar.

Medan tillväxten i Vanda kretsar kring flygplatsen, nämnde Lindtman energisektorn i Vasa som ett annat exempel på en stad som följer globala trender.

– Vanda har inget universitet men logistik är vår naturliga styrka, sade Lindtman.

Vikten av basservice och välmående människor var något som Lindtman också betonade när man talar om framgångsrika kommuner.

Gebhard lyfte fram mentalvårdens betydelse. Hon var nöjd med att man äntligen har börjat uppfatta att mentalvård är av lika stor betydelse som all annan vård.

Till sist diskuterades det områden där bostadspriserna sjunker och sådana där de stiger.

Lindtman menade att i vissa områden i Vanda kan bostadspriserna bli så låga att det blir svårt för husbolagen att få pengar för reparationer. Det är också något som det gäller att motarbeta.

– Det är dyrt att bo i Helsingfors. Jag vill att alla ska ha råd att bo i staden, både lågavlönade och unga, sade Gebhard som underströk vikten av att stora infrastrukturprojekt verkställs så att det underlättar boende till skäligt pris och att de nya invånarna inte ska behöva bil för att ta sig omkring.