Men trots en senkommen godispåse på 80 miljarder kr i olika budgetstimulanser som från 2026 ska delas till folket är det ändå svårt att tro att Tidöregeringen ska få nytt förtroende i september 2026. Det enda hoppet för sittande regering är nog att oppositionen grovt missköter och tappar sig i valrörelsen. Annars lär det nog inte gå att bli omvald.

Men med löften om nya skattestimulanser, allmosa för flertalet och mycket mer för dem som redan har det bäst vill regeringen ge intrycket att nu ska det bli fart på tillväxten och efterfrågan i ekonomin.

Visst är skattepolitiken, rätt utformad, ett viktigt finanspolitiskt instrument för ökad efterfrågan i ”nolltillväxtens” Sverige just nu. Utöver då massiva investeringar brett i vår försummade, nedgångna infrastruktur och bostadsbyggandet. Liksom att även sådant som barn- och bostadsbidraget höjs rejält.

Men när det gäller skattepolitiken så måste den reformeras så att den blir mer rättvist rimlig. Vad Sverige däremot inte behöver alls är att fortsätta ha Europas snabbaste tillväxt av nya miljardärer och snabbast ökande klassklyftor (belagt i kvalificerad forskning). Rätta till sådana skevheter och Sverige som nation blir som helhet både rikare, lite mer trivsamt och, faktiskt, mer uthålligt välmående att bo i. Ett land där fler än bara några få omhuldade kelgrisar får pröva sina vingar och ”förverkliga sina bästa stämningars längtan” (Hjalmar Brantings ord). Det kräver dock att Kristerssons högerborgerliga regering byts ut 2026.

Det är heller inte möjligt att förverkliga en bättre tingens ordning för vanligt folk med att fortsätta ha rekordhöga 8-9 % i arbetslöshet, en a-kassa som tillhör de sämsta i Europa och där regeringen nu planerar att de ska sänka ersättningen redan efter 100 dagars arbetslöshet.

Ingen seriös forskning – expertmyndigheten IFAU m.fl. – anser det vara en klok väg framåt. Så inte heller när ersättningen från a-kassan trappas ner redan efter 100 dagar. Finns inget stöd i arbetsmarknadsforskningen där heller att det är vägen framåt för lägre arbetslöshet. Tvärtom. ”Vingarnas frihet och trygghet” (som den svenske ekonomen Gösta Rehn sade) förutsätter en bra a-kassa som ger trygghet vid omställningar och att man ska våga satsa på utbildning och sedan nytt jobb, flytta osv.

Så inte heller på den här punkten håller sittande regerings politik streck när den prövas mot seriös forskning på området. Men till slut lär väl ändå ”hut gå hem” när en fördomsfull SD-högers politik prövas mot den hårda verkligheten.

Månne om inte folk nu förstått det. Insett att den här sittande Tidöregering under en svag och allt mera strykrädd statsminister Ulf Kristersson nu under tre år uppvisat sin totala oförmåga att styra landet. Och rimligen då få respass i valet nästa år. Trots de 80 miljarder kr som regeringen nu vill satsa i väl senkomna stimulanser (skatter och annat) i sin sista budget före valet. Och då börja rulla ut från januari 2026.

En regering som inte vågar ta ens snaps till kräftorna. Kan den verkligen överleva ett val?

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare