Fast det finns en rad ideologiska likheter mellan AfD och dess systerparti Sverigedemokraterna ser man inget av dessa attityder i det blå-gula kungariket.

Tvärtom, tre av fyra borgerliga partier öppnade dörrarna åt höger i Tidöavtalet.

Det bildades en moderatledd koalition där Jimmie Åkesson fick parlamentarisk vetorätt.

Att denna konstellation har ett politiskt pris står i centrum för journalisten Peter Gustavssons senaste bok med titeln Angreppet – Så urholkar Tidöregeringen vår demokrati.

Åt fel håll

”Det är allvar. Demokratin hotas på viktiga samhällsområden”, skriver Sveriges tidigare statsminister socialdemokraten Ingvar Carlsson i en kort kommentar på bokomslaget. Han anser att det är SD som styr både regeringskansliet och när Tidöpartierna möts.

Själva uppslaget till Peter Gustavsson alster kom från det fackliga idéinstitutet Katalys. I sina inledande anmärkningar hänvisar dess chef Daniel Suhonen till den svenska historien och att motståndet mot folkstyre för ett århundrade sedan var djupt rotat i den gamla högern.

Det samhälle som bl a arbetarrörelsen, liberala krafter och ett myller av demokratiska folkrörelser steg för steg byggde upp äventyras numera av SD som ”har väckt en insomnad antidemokratisk impuls i svensk höger till liv” skriver Suhonen. Hans konklusion är att Sverige i likhet med många andra länder befinner sig på fel väg.

Bokens syfte är därför att bredda kunskapen om de villovägar som Tidöregeringen styr in på.

Hotfullt mönster

För att förtydliga varningar om högerns rådande angrepp för att skapa ett auktoritärt samhällsmönster åberopar Peter Gustavsson även den kände historikern Timothy Snyders bok Om tyranni.

Med tydliga bevis från t.ex. Ryssand eller Belarus fastslår den amerikanske professorn att auktoritära ledare vinner makten med hjälp av respektive lands politiska etablissemang.

Att Putin eller andra liknande potentater frivilligt avstår från makten är så gott som uteslutet. Även Ungern under nationalisten Viktor Orbán ingår i denna udda samling.

Om och när den amerikanske presidenten Donald Trump kommer att lämna ifrån sig sin privilegerade position att avdemokratisera det egna landet är däremot fortfarande en öppen fråga.

Klart är emellertid att hans och främst J.D. Vance okamuflerade strategi att forma en illiberal dominas fick starka beundrare även på vår sida av Atlanten.

Och självfallet har Peter Gustavsson en poäng med att i det avseende peka med hela handen mot SD. Det är ökänt att partiets ledare har goda kontakter till Trumps republikanska parti och återkommande smickrat hans personliga ego genom en nominering till Nobels fredspris, anser författaren.

Angreppet på bred front

Att Sverigedemokraterna har långa rötter i den högerextremistiska sfären är ett öppet historiskt faktum som senast även redovisades i en Vitbok om partiet.

Och SD måste onekligen än idag ses som nationalismens parlamentariska gren.

Liksom Maga-rörelsens valseger i USA blev partiets 2022 års resultat på drygt 20 procent en slags hävstång för att med hjälp av Tidövatalet sätta den svenska demokratin på ett sluttande plan, anser journalisten Peter Gustavsson.

I sin bok redovisar han ett flertal tunga belägg för den kritiken. Olika åtgärder syftar i synnerhet på att bl.a. försvaga många folkrörelsernas finansiella svängrum och aktionsförmåga. Därmed äventyras kärnan i den traditionella svenska demokratitolkningen.

Vidare drabbas biståndsorganisationen Sidas statsbidrag genom att enprocentsmålet av BNP skrotas. Statsminister Ulf Kristerssons Tidökoalition uppvärderar istället nationella svenska intressen.

Gustavsson påtalar desstutom att ”regeringens storslägga” även går ut över diverse fredsorganisationernas arbets- och forskningsutrymme.

En hörnpelare i högerns angrepp omfattar i synnerhet försöket att i samarbete med företagarorganisationen Svensk Näringsliv försvaga arbetarrörelsens och vänsterns inflytande.

Enligt ett förslag som utvecklades av den marknadsliberala tankesmedjan Timbro ska det fackliga stödet till enskilda partier regleras.

Enligt Peter Gustavsson påminner den planeringen starkt om Margaret Thatchers politik på 80-talet. Syftet var då att försvåra det fackliga arbetet samt stödet till Labourpartiet. Samma strategi gäller även för Sverige idag.

Listan med motsvarande åtgärder är lång. Till de projekterade antifackliga elementen räknas bl.a. också lagändringar som framöver ska förbjuda rätten att sympatistrejka så som det är fallet i den aktuella kampen mot det Elon Musk-ägda företaget Tesla.

Fokus på public service

”You are fake news!”, löd Donald Trumps redan ökända besked till medier som ifrågasätter hans ”alternativa sanningar”.

I Tyskland myntade företrädare för högerpartiet AfD slagordet Lügenpresse för att misstänkliggöra främst public service-bolagens rapporteringar som ”lögnaktiga”.

Att avskaffa eller krympa de bidragsfinansierade medierna har en framstående plats i AfD:s agenda.

Mönstret gäller tydligen även för svenska förhållanden. Peter Gustavsson redovisar att Sverigedemokraterna har ”ett ont öga” till etablerade medier och främst gentemot public service.

Partiledaren Jimmie Åkessons utfall om att t.ex. P3 är en ”skitkanal” samt att Sveriges Radio ägnar sig åt ”politiskt vänsterliberal smörja” talar ett tydligt språk.

Andan är illa känd eftersom SD:s riksdagsledamot Linus Bylund redan 2016 hade förtalat den svenska jounalistkåren som ”nationens fiender”.

Syftet ned dessa grovt odemokratiska utfall är att bereda atmosfären för att reformera de offentliga radio- och tevebolagen i grunden.

Enligt Gustavsson ingår strävandena att förändra det svenska medielandskapet i strategin att sätta en illiberal prägel på hela landet.

SD med Åkesson i spetsen avser att försvaga alla medier som de inte själva kan kontrollera, skriver författaren.

Lyckas man med den bedriften är vägen kort för etableringen av privata mediebolag som ohämmat kan verka för att sprida högernationalistiska budskap som redan idag sker med hjälp av SD-styrda trollfrabriker.

Faran är att en motsvarade utveckling underlättar för att ytterligare splittra det demokratiska samhället genom att bl.a. sprida främlingsfientliga och antiliberala värderingar.

Nationalisternas önskedröm

Peter Gustavssons alster borde vara pliktlektyr för Tidöpartiernas väljare. Författaren drar bort den kamoufleringen som framställer SD som ett ”tidigare extremparti” som numera är demokratiskt rumsren. Han bok levererar mångfaldiga belägg att så inte är fallet.

Gustavsson varnar för risken att traditionella borgerliga partier genom Tidösamarbetet bidrar till nationalisternas önskedröm att så småningom fira nya valsegrar som leder till regeringsansvar.

Nästa års val i Sverige kommer att visa om den drömmen går upp i rök eller blir till mardrömsaktig realitet.

Åkesson rustar upp för kampen mot Socialdemokraterna för att bli Sveriges största parti. Han vill bli statsminister och få makten över statsapparaten, hävdar Gustavsson.

För att värna den svenska demokratin, borde det finnas debattsignaler då borgerliga partier öppnar för en option till ett blocköverskridande samarbete och därmed avveckla det hot som idag utgörs av Tidöregeringens ledare.

Recension: Peter Gustavsson; Angreppet – Så urholkar Tidöregeringen vår demokrati (2024); Arkiv förlag / Katalys; 192 s.