Den lilla skaran är ett gott tecken. För bara några veckor sedan var lekplatser, förskolor och skolor helt stängda. Liknande kalamiteter gällde för restauranger, caféer och varuhus. Coronapandemins stränga restriktioner bestämde vidare att tyskarna endast fick gå ut i en ”grupp” av två eller tillsammans med flera ur samma hushåll.

För närvarande är de värsta begränsningarna slopade. Det som kvarstår är ändå en så kallad ny realitet med bland annat avståndsregler och plikten att i olika sammanhang bära näs-munskydd vid exempelvis besök av butiker, i frisörsalonger eller inom kollektivtrafiken.

Starkt lidande områden utan en snar öppningsoption är även på sikt många inslag i kulturen och idrotten. För 250 år sedan föddes den världsberömde tyske kompositören Ludwig van Beethoven i Bonn. Under det innevarande jubileumsåret spelas hans symfoniska musik endast i konserthallar utan publik. Detsamma gäller för opera- eller teaterevenemang samt större delen av populärkulturen.

Att i vissa fall ersätta motsvarande evenemang med online- eller streamingerbjudanden kan endast har ett symbolvärde som liknar känslan under en varm sommardag då ma bara ser havet utan att kunna svalka sig i vågorna.

Lika trist är det med profsfotbollen i Bundesliga. Matcherna som varje vecka i regel drar hundratusentals åskådare till läktarna är numera muterade till Geisterspiele. Fansen tvingas att stanna hemma och heja på framför teverutan.

Märkliga protester

Självfallet var och är pandemin fortfarande är en stor social belastning för främst miljontals tyska arbetstagare. Den utgör även framöver en ofantliga utmaning som de politiska beslutsfattarna i Berlin och ute bland delstaterna måste bemöta. Ännu är det inte dags för ett definitivt bokslut.

Däremot kan en slags mellanbalans vara befogad. Visserligen är en jämförande analys med andra europeiska länder svårt men ändå fick förbundsrepublikens sätt att handska krisen en del internationell uppmärksamhet. Strategin med en begränsad lockdown gav resultat i form av relativt låga offertal.

Med en befolkningsmängd på omkring 83 miljoner människor avled fram till denna vecka knappt 8.700 personer i covid-19. För Frankrike uppger offerstatistiken för närvarande drygt 29.000 och Italien 33.000. Hårt drabbat per capita är även Sverige med över 4.500 avlidna på tio miljoner invånare.

Visst ska man inte ropa hej förrän man är över ån, men med internationella mått mätt har Tyskland hittills bemästrat krisen med snarare måttliga blessyrer. Enligt opinionsmätningar anser 81 procent av tyskarna att regeringen under den innevarande krisen gjorde ett ”mycket bra” jobb.

Men det finns även en avigsida. Under de senaste veckorna erbjöd den tyska verkligheten även på märkliga protester som saknar motstycke i andra länder. Främst i Berlin, München och Stuttgart gick ibland tusentals demonstranter motströms. De samlades för att uttrycka missnöje med landets lockdown och de (då) gällande restriktionerna.

Under så kallade hygien-manifestationer möttes inte minst anhängare till allehanda konspirationsteorier. Bland annat propagerades budskapet om att coronapandemin är en uppfinning av micosoft-grundaren Bill Gates för att kontrollera människorna. Det påstås att hans underförstådda avsikt är tjäna enorma pengar med hjälp av en (senare) tvångsvaccinering. Dessutom ska även ett implanterat chips öppna för individens övervakning.

Andra ser ingen ”överdödlighet” på grund av viruset och talar om makthavarnas stora bluff för att åsidosätta demokratiska fri- och rättigheter.Till den brokiga politiska skaran sällade sig även nynazistiska och högerpopulistiska företrädare med liknade och även nationalistiskt eller till och med antisemitiskt färgade paroller.

Teorier om att det är ”hemliga organisationer” i allians med medierna som står bakom coronapandemin borde göra ont för varje rationellt tänkande människa. Enligt ett flertal  studier tycks det däremot ändå vara omkring åtta procent av tyskarna som har sympatier för gravt irrationella konspirationsteorier. Dessutom lär cirka 27 procent anse att statliga åtgärder mot coronapandemin har andra syften än de som officiellt redovisas.

Som uppmärksam observatör av nyhetsrapporteringen såg jag till min förvåning gång på gång tv-inslag där den svenska blå-gula flaggan visades bland manifestationsdeltagarna. Det rörde sig tydligen om anhängare av den särskilda ”svenska vägen” att bemöta pandemin snarare med rekommendationer än restriktioner.

– Vi har noterat det. Men vi kan ju inte gå och plocka av folk de svenska flaggorna, säger Sveriges tydligen missnöjde Berlinambassadör Per Thöresson i en reaktion till tidningen Dagens Nyheter.

”Rivstart”

Den i slutet av förra veckan förmodligen mest citerade tyske politikern är vicekansler och finansministern Olaf Scholz (SPD).

“Wir wollen mit Wumms aus der Krise kommen”, förkunnade socialdemokraten under en presskonferens i Berlin. Ordvalet ska tolkas som ett löfte för en ”riv- eller brakstart” ut ur förbundsrepublikens grava ekonomiska kris i kölvatten av corona.

Redan i mars hade den svart-röda koalitionen fattat ett beslut på bemöta efterkrigstidens största sociala utmaning med direkt stöd eller låneförmåner till drabbade arbetstagare samt nödlidande branscher på över en biljon euro. Detta kompletterades numera med ett konjunkturprogram på ytterligare 130 miljarder euro. Bara ett centralt syfte är att återigen skapa sysselsättning för drygt sju miljoner korttidsarbetande som numera får enbart 60 procent av sina tidigare löneförmåner.

Till paketets mera påkostade hörnpelare hör ett stöd för små och mellanstora företag samt en till årets slut tidsbegränsad momssänkning på tre procent som ska öka köplusten bland tyska konsumenter. Ett flertal åtgärder kommer att undsätta krisdrabbade kommuner och grupper i samhället. I den andan gläds bland annat barnfamiljer åt en bonus på 300,- euro per barn. Stöd i olika former på omkring 50 miljarder euro är vidare öronmärkt för klimatet, e-
mobilitet och framtidsteknologier.

Att en satsning i den storleksordningen kan ge en chans till en konjunkturell uppsving går knappast att betvivla. Men kritiken finns i detajlplaneringen. Debatt och förvåning väckte inte minst regeringspartiernas besked om vad som inte finns med i åtgärdspaketet. Liksom under 2008 års stora finanskris förväntade sig de tyska biljättarna också nu en förnyad premie för alla nyinköpta fordon. Men den gamla modellen sågades av SPD. Varken partiordföranden Saskia Esken eller finansminister Olaf Scholz ansåg den som förenligt med en modern klimatpolitik.

Kompromissen blev en statlig belöning på upp till 9.000,- euro (tidigare 6.000,-) för varje elbilsköp samt skattefrihet fram till 2030. För plug-in-hybrid bilar gäller ett maxbelopp på 6.750,- euro. Förmånerna utesluter därmed den stora majoriteten av kunderna som fortfarande satsar på traditionella förbränningsmotorer. Kruxet är att hundratusentals arbetstillfällen fortfarande är beroende av den teknologin. Således är det knappast någon överraskning att Tysklands största fackförening IG Metall befarar negativa konsekvenser för medlemmarna som förvärvsarbetar i denna dominerande bransch.

Men det finns även den motsatta kritiken om att just den planerade momssänkningen samtidigt är en subvention för dyra bensin- eller dieseldrivna SUV-bilar genom bakdörren. Även dessa kunder motiveras med en sparkvot på tre procent. Även om man av klimatpolitiska skäl ser positivt på SPD:s vägval, så utsätts partiet återigen på den redan klassiska konflikten mellan ekonomi och ekologi inom sin traditionella väljarbas.

Om Tyskland lyckas med rivstarten återstår att se även med blick på cornapandemins fortsatta dimension. Utvecklingen kommer sedan att visa om landet kan återfå sin traditionella roll som ett tungt ekonomiskt draglok för att även ge kraftimpulser till mera utsatta handelspartners inom EU.

Målsättningen borde således också vara att ge Europas inofficiella hymn, Ludwig van Beethovens 9:e symfoni ”Ode an die Freude/Till glädjen”, ny strålkraft.