Med mera eller mindre jämna mellanrum sänder tyska radiostationer varningar för så kallade ”Geisterfahrer”. Ett mardrömsaktigt budskap! Innebörden är att någon bilförare missade rätta infarten till ”Autobahn” och kör som ett spöke emot den vanliga trafikströmmen.

En liknande bild gäller även med blick på regelverket för den högst tillåtna hastigheten på Europas motorvägar. Alla länder införde begränsningar. Endast Tyskland missade, kör motströms och figurerar då som en slags trafikpolitisk ”Geisterfahrer”.

Även när det gäller världen i övrigt så befinner sig tyska bilförare på samma bana som kollegorna i Nordkorea eller Afghanistan.

Reformförslag bromsas
Men debatten om att ifrågasätta det sista europeiska ”paradiset” med frihet för alla hästkrafter i överdimensionerade BMW- eller Porsche-motorer finns mot alla odds även i Tyskland.
Häromveckan var det dags igen. Utspelet kom från en extratillsatt regeringskommission med uppdraget att presentera förslag om hur förbundsrepubliken kan minska klimatgas emissioner i enlighet med EU:s målsättningar fram till 2030.

Eftersom utsläppen i trafiken bör sänkas med cirka 40 procent var experterna eniga om ett åtgärdspaket som bland annat förespråkade en allmän hastighetsbegränsning på de tyska motorvägarna på 130 kilometer i timmen samt höjda bensinpriser.

Det påföljande politiska ekot sammanfattade nyhetsmagasinet Der Spiegel i sitt aktuella nummer som en ”Kulturkampf ums Auto”.

I tillspetsningen ingick den sega och redan årslånga dieselskandalen som ansvarades av den tyska bilindustrin på grund av fusket med avgasmätningarna.

Regeringen kom aldrig till undsättning för de bedragna fordonskunderna.

Deras dieselbilar blev nästintill värdelösa samt att ägarna måste räkna med körförbud i flera tyska storstäder.

Att i en redan pressad debattatsmosfär utsätta bilförarna för ytterligare en påfrestning är åtminstone i Tyskland ett riskabelt politiskt spel.

Att införa en hastighetsbegränsning talar ”gegen jeden Menschenverstand” det vill säga mot allt mänskligt förnuft. Denna tveklöst märkliga åsikt spred föga överraskande den ansvarige trafikministern Andreas Scheuer (CSU) i en intervju med tidningen Bild am Sonntag.

Även den nya CDU-ordföranden Annegret Kramp-Karrenbauer är inne på en liknande värdering. Hon talar om en ”fantomdebatt”. Vidare hävdar Kramp-Karrenbauer att den åtgärden endast skulle medföra en marginell sänkning av drivhusgasen samt att bilisterna inte ska utsättas för ännu mera ”plågor och bestraffningar”.

Det definitiva beskedet kom i måndags. Under en presskonferens i Berlin försökte regeringstalesmannen Steffen Seibert sätta punkt för debatten.

”Någon hastighetsbegränsning ska inte införas. Det står inte in koalitionsavtalet”, låter hans enkla motivering.

Tabuämne?
Att tyskarna kommer att ta det lugnt på Autobahn är alltså på kort sikt inte att vänta.
Men själva kontroversen i det tyska samhället kommer tveklöst inte att följa Seiberts stoppskylt.

I den offentliga debatten jämför man ibland tyska bilisters rätt att ”rasa” på motorvägen med amerikanernas avsky mot att kontrollera deras vapeninnehav.
Båda företeelser tycks vara tabubelagda.
Men när det gäller Tyskland finns trots allt opinionsmätningar som talar ett annat språk. Enligt forskningsinstitutet Forsa röstade åtminstone hälften av de tillfrågade för en begränsning på 130 km/h.

En liknande undersökning från 2017 visade dessutom att 67 procent av kvinnorna ställde sig bakom ett reglerat trafikflöde. Det är tydligen ett typiskt manlig mönster att inte mista bilfärder i hög hastighet.

Att andra mätningar visar ett knappt försprång för den ”fria farten” ska inte stickas under stol med.

Hur som helst belägger det ändå att själva ämnet är högst omstritt och ofta inte tillgängligt för rationella argumenteringar.

Även om det är sant att en hastighetsbegränsning endast skulle sänka de tyska koldioxid-utsläppen med 0,5 procent så talar i alla fall trafikofferstatistiken ett tydligt språk.

Omkring 70 procent av de tyska motorvägar är utan någon hastighetsbegränsning alls. Olika studier belägger att en sänkning till en maxfart på 130 km/h nästintill automatisk medför färre offer i form av döda och skadade bilister.

SPD kluvet
Att motsvarande argumenteringar inte tycks bita i Tyskland visar återigen ämnets emotionella laddning.
Denna hållning har tradition. Redan under 70-talet gick den största tyska motorklubben ADAC (med dag mera än 20 miljoner medlemmar) ut med kampanjen ”freie Fahrt für freie Bürger”. Och den värderingen följer klubben också aktuellt.

Samma policy idkas dessutom av det mäktiga förbundet för den tyska bilindustrin VDA (Verband der Automobilindustrie). Även om tunga tyska bilar säljer bra i länder med reglerad hastighet, så fruktar företagarorganisationen ändå minskade försäljningssiffror på hemmamarknaden.

Bland annat bilindustrins lobbyverksamhet ligger nog också bakom SPD:s svårigheter att forma en enhetlig position.

Å ena sidan finns det politiker som miljöminister Svenja Schulze eller partiets vice ordförande Ralf Stegner som åtminstone tänker vara öppna för en begränsingsdebatt.
Å andra sidan reagerade SPD-ministerpresident i delstaten Niedersachsen med kritiken om att en hastighetsbegränsning på motorvägar är ”onödig”.

Till helhetsbilden hör att de tyska socialdemokraterna redan 2007 antog sitt ”Hamburger Programm” där det fastslogs att en reduktion till 130 km/h skulle innebära en ”obyråkratisk väg” för att skydda klimatet.

Eftersom man inom SPD är medveten om att kravet är omstritt och impopulärt i Tyskland så fick det aldrig ingång i något av valprogrammen eller koalitionsavtal.

Att begränsningsfrågan inte har en bättre plats på partiets agenda kan självfallet beklagas. Förmodligen förorsakas kluvenheten också av rädsla.

I bakgrunden lurar redan det högerpopulistiska AfD:s försök att fiska väljare som aktiv förespråkare för alla som anser att rätten att trampa gasen i botten är omöjlig att undvara.

Dessvärre så kommer förnuftet i skymundan och Tyskland fortsätter en farlig fart som europeisk ”Geisterfahrer”.

Joachim Kasten

Hamburg, januari 2019