Bara drygt tre månader senare anföll Ryssland sitt grannland Ukraina och satte nya villkor för regeringen. Paradigmskiftet sammanfattades med kansler Olaf Scholz numera välbekanta markering om en ”Zeitenwende”.

Mycket förandrades, främst inom militär- och säkerhetspolitiken, men även de ambitiösa målsättningarna att säkra energiförsörjningen och motverka klimatkrisen utsattes för nya stressfaktorer.

Läget inom trafikljuskoalitionen präglas numera allt som oftast av en trekamp om att söka den rätta tolkningen om vad som menas med ”framsteg” under de aktuella premisser.

Drivkrafter i fokus

Till de mest konfliktladdade områden räknas trafik- och energipolitiken. När det gäller det förstnämnda så finns både inrikes- och europeiska proportioner med i kontroversen.

Irriterande utspel kommer då främst från den liberala koalitionspartnern FDP.

Redan välbekant är partiets vägran att gå med på en hastighetsbegränsning på tyska motorvägar.

Senast väckte den ”gule” trafikministern Volker Wissing även uppmärksamhet som bromskloss på EU-planet i Bryssel.

Han lade in ett tyskt veto som blockerade en redan länge planerad och nästan färdigförhandlad överenskommelse om att förbjuda en nyproduktion av bensin- eller dieseldrivna personbilar efter 2035.

Som motiv uppgav han att ett motsvarande beslut stänger en vision för en tänkbar teknologiutveckling med s k e-bränslen som är baserade på syntetiska klimatneutrala produkter.

Enligt nyhetsmagasinet Der Spiegel tar Wissings vägran inte hänsyn till EU-kommissionens kompromissförslag att skapa en helt ny bilkategori med motorer som avstängs om de tankas med fel dvs fossila drivmedel.

I ärlighetens namn bör man komplettera med att den tyske trafikminstern uppbackas mumera av kollegorna från Italien, Polen, Tjeckien och Österrike.

Men till faktaläget hör samtidigt att de flesta experter utgår ifrån att ”e-fuel-tåget” redan har gått och att det nya tågsättet befinner sig på väg till elektromobilitet.

Även tyska biljättar som Volkswagen, Audi eller Daimler planerar inga investeringar i den teknologin.

E-bränslen som framtidsutsikt gäller möjligen ändå för sportbilsproducenten Porsche och kanske i viss utsträckning för BMW.

Den närmast oväntade tyska inbromsningen kan enligt seriösa medierapporteringar till och med äventyra EU:s klimatagenda. Förhandlingar om motsättningarna pågår.

I en TV-intervju visade sig förbundskansler Olaf Scholz optimistisk när han ansåg att man redan befinner sig på ”rätt väg”.

Men var den vägen finns och när den uppnås är i skrivande stund fortfarande okänt.

Uppvärmning

Med klimatfrågan i fokus hettade även den inrikespolitiska debatten i förbundsrepubliken avsevärt till under de senaste dagarna.

Till bakgrunden hör att mera än en tredjedel av det tyska energibehovet går åt för bostadsbeståndets uppvärmning samt försörjningen med varmvatten.

Fyra femtedelar av det produceras fortfarande med fossila energikällor som gas och olja.

För att Tyskland ska nå sina nationella klimatmål står det utan tvivel att dessa omständigheter måste utsättas för en avsevärd förändring.

Frågan är bara hur landets över 50 miljoner hushåll snabbt kan omstruktureras med hållbarhetstanken som högsta prioritet.

Det finns ingen trollformel, men för i synnerhet den gröna koalitionspartnern är inte minst en omfattande övergång till värmepumpsteknologin den avgörande nyckeln till framgång.

Tanken påskyndas aktuellt av den ansvarige näringslivs- och energiministern Robert Habeck.

Följer man den reguljära lagstiftningsprocessen så granskas ett förslag först av alla berörda departementen.

Men i det föreliggande fallet bidrog en läcka i Habecks ansvarsområde till att reformskissen kom i förtid ut till offentligheten.

I mediabruset talades redan om ”Wärmepumpengate”.

Omläggningen genom den nya teknologin ska enligt förslaget redan startas nästa år. Fastighetsägarna får från och med 2024 inte längre ersätta gamla utslitna installationer med nya gas- eller oljeeldade värmesystem.

Själva indiskretionen om ett omoget förslag försämrade i första hand koalitionsklimatet i Berlin.

FDP-chefen och finansminstern Christian Lindner krävde genast att planeringen måste tillbaka på ”ritbordet” och omarbetas.

I en uppmärksammand TV-intervju reagerade Robert Habeck med en anklagelse: ”Det kan inte vara riktigt att endast De gröna står för framsteg i en framstegskoalition, medan de andra tänker förhindra dem”, löd hans bittra kommentar.

Även inom SPD ifrågasätts lagutkastets tidsplanering som närmast orealistisk.

En del kritiker anser också att det rör sig om grön symbolpolitik eftersom den tar inte hänsyn till marknadens realiteter att producera och installera storskaliga mängder med värmepumpar.

Därtill kommer den olösta sociala dimensionen när enskilda bostadsägare på kort varsel står inför ett investeringsbehov på omkring 30 000 euro.

Att planerna var ofärdiga och måste kompletteras med övergångs- och undantagsregler säger egentligen sunt förnuft. Men grälet på öppen ridå symboliserar ändå ett nervöst läge inom den tyska trepartikoalitionen.

Profileringstvång

Ytterligare en ännu oavslutad mottsättning mellan FDP och i synnerhet den gröna koalitionspartnern består i atomkraftens framtida bidrag till den tyska energiförsörjningen.

Medan De gröna med stöd av SPD utgår ifrån att den energiformen ska fasas ut, anstränger sig FDP att samla klimatrelaterade argument för utökade driftstider.

FDP:s särskilda roll som energipolitisk opposition inom regeringen har tveklöst även partitaktiska skäl.

Som senast i Berlin förlorade partiet avsevärt i förra årets fyra delstatsval och hamnade dessutom i Saarland och Niedersachsen under femprocentsribban för mandatutdelningen.

Den aktuella konflikten är således i hög grad en reflex på det och står för försöket att på nytt skärpa den liberala profilen bland väljarna.