Sedan den gula färgen i form av FDP lämnade regeringen styrs förhållandena i Europas största ekonomi enbart av en handlingsförlamad röd-grön minoritetskoalition.

Utvecklingen drabbar Tyskland och även hela EU i ett minst sagt spänningsladdat läge med ett ryskt anfallskrig mot Ukraina i öst samt alarmerande politiska stormvarningar västerifrån.

Båda faktorerna kräver onekligen raka motsatsen i form av mera stabilitet och sammanhållning. Men så är inte fallet.

Åtminstone under de närmaste månaderna kommer förbundsrepubliken att framstå som en ”lame duck” utan att kunna sätta viktiga impulser för en tryggare styrfart genom allt osäkrare farvatten.

Nya perspektiv dröjer

Olaf Scholz tidigare besked om en parlamentarisk förtroendefråga i januari och nyval i mars var en tämligen orealistisk föreställning.

Oppositionspartiernas kritik om att SPD sökte en längre tidsfrist för en ny profilering fick en bred förankring i den mediala debatten.

Enligt diverse opinionsmätningar främjade även omkring 65 procent av tyskarna tanken om en snabbare lösning.

I förra veckan enades i synnerhet CDU/CSU:s och SPD:s gruppledare i förbundsagen om att Olaf Scholz kommer att begrära en förtroendeomröstning den 16 december. Nyvalet ska sedan äga rum den 23 februari 2025.

Optimistiska uppskattningar utgår ifrån att förbundsrepubliken omkring sex till åtta veckor senare lär vara återställd som handligskraftig aktör inom t ex den europeiska politiken.

Stämningsläge

Det mest troliga är att nedräkningen för SPD-kansler Scholz tid som socialdemokratisk kansler har startat. En annan analys skulle i skrivande stund vara oseriös eller präglad av önsketänkande.

CDU:s partiledare Friedrich Merz deltar i Europeiska folkpartiets kongress i Bukarest i mars 2024. (Foto: Europeiska folkpartiet/Wikimedia Commons)

Att CDU-ledaren Friedrich Merz f n tillskrivs de bästa oddsen att röstas fram som ny tysk regeringschef belägger opinionsmätningar mellan 30 och 34 procent för systerpartierna CDU/CSU.

Olaf Scholz har ännu inte fått ett officiellt mandat att återigen står i spetsen som SPD:s kanslerkandidat. I flera offentliga anföranden har han däremot yttrat viljan att på nytt kasta hatten i ringen.

Hans förväntningar är att liksom under valet 2021 ha förmågan att överraska med ett trendbrott. Som sina främsta argument uppger Scholz en genuin kompetens och regeringserfarenhet. Rätt i sammanhanget är att CDU-profilen Friedrich Merz saknar motsvarande meriter.

Frågan är däremot om Scholz självuppskattning ger ett eko bland väljarna i Tyskland. Enligt en opinionsmätning av Statistiska institutet uttrycker hela 78 procent av de tillfrågade missnöje med SPD-politikerns arbete. Motsvarande siffra för Friedrich Merz uppges med 59 procent.

Olaf Scholz förhoppning om att kunna leda SPD till en ny valseger måste därför tas med en nypa salt. Detta bekräftas i synnerhet av partimätningarna där CDU/CSU leder stort medan SPD rankas med ca 16 procent på tredje platsen.

Till den trista sanningen hör dessutom att det högerextremistiska partiet AfD tog ett kliv upp till omkring 18 procent i färska mätningar.

Tvivel kvarstår

”Olaf Scholz är vår kandidat”, bekräftar SPD:s partiordförande Lars Klingbeil gång på gång i tyska medier.

Men både han och gruppledaren Rolf Mützenich fick senast även erkänna att det tydligen finns ett missnöjt morrande inom partiet.

SPD:s gruppledare i förbundsdagen Rolf Mützenich 2020. (Foto: Michael Lucan/Wikimedia Commons)

Visserligen ingen högljudd kritik. Ändå tycks allt fler gräsrötter undra varför Tysklands
mest populäre politiker försvarsminister Boris Pistorius inte används som SPD:s bäst möjliga resurs för att skapa ett bättre utgångsläge i den kommande tävligen mot Friedrich Merz.

Det är således inte för intet att även nyhetsmagasinet Der Spiegel rubriksätter en längre debattartikel med formuleringen ”Retter gesucht” (räddaren sökes).

”Vi har en förbundskansler och han är också den designerade kanslerkandidaten”, dämpar Boris Pistorius (än så länge) alla mediala spekulationer om den egna framtida rollen.

Att han solidariskt ställer upp bakom Olaf Scholz är tveklöst ett hederligt drag.

Till helhetsbilden hör emellertid att Pistorius visserligen har höga sympativärden inom befolkningen, men samtidigt bemöts han av en del farhågor inom SPD:s vänstra flygel.

Anledningen för dessa betänkligheter är bl a ett tidigare utspel då ministern krävde att den tyska försvarsmakten måste vara ”kriegstüchtig” (krigsdugligt).

Även hans snarare fasta attityd i frågan om vapenstödet för Ukraina välkomnas inte av alla socialdemokrater.

Att SPD-ledningen betraktar kandidatfrågan som avslutad är en sak. En annan är däremot att tvivel kring Scholz kandidatur kvarstår.

Man kan säkert hålla med partiets tidigare ordförande Franz Müntefering som i en färsk intervju fastslog att det är en SPD-kongress som har det avgörande ordet.

Enligt planerna kommer den att äga rum den 11 januari 2025.