En motsvarande analys kan även passa till den kursen som högerorienterade extremister styr för att hota demokratin inte bara i Tyskland.

Farans politiska dimension är bekant sedan länge. Men nu växer även motståndet.

Och det behövdes tydligen en skrällande larmklocka för att väcka medvetandet om den ödesdigra kollisionskurs som landet tycktes vara på väg.

Mobilisering

Sedan i slutet av förra veckan manifesterar hundratusentals tyskar i både mellanstora orter och metropolstäder som Frankfurt, Berlin, Hamburg, Berlin, Hannover eller Leipzig på gator och torg en högljudd opposition mot högervågen.

”Aldrig mera är nu!”, lyder ett av parollerna.

Protesterna organiseras av en bred allians inom civilsamhället med bl a partier som SPD, fackförbund, kyrkor, idrottsklubbar eller arbetstagarföreningar.

“AfD är inget alternativ” lyder budskapet av en av demonstranterna i Hamburg. (Foto: Joachim Kasten)

Främsta anledningen för den redan enastående mobiliseringen är avslöjandena som det tyska utredningsnätverket Correctiv publicerade häromveckan.

Enligt den källan deltog minst tre tunga AfD-företrädare redan i november föra året i ett konspirativt möte som hade sammankallts av den ökände högerextremistiske ideologen och förre talespersonen för Österrikes Identitära rörelse Martin Sellner.

Mötet ägde rum på ett hotell i Potsdam. Närvarande för AfD var partichefen Alice Weidels personlige referent Roland Hartwig, förbundsdagsledamoten Gerrit Huy och gruppledaren i Sachsen-Anhalts delstatsparlament Ulrich Siegmund.

Det hemliga mötet ”berikades” även av företrädare för näringslivet samt personer med bakgrund inom den högerkonservativa CDU-orienterade ”Werteunion”.

”Remigration”

I centrum för debatten och överläggningarna stod enligt avslöjandena en slags masterplan för ”remigration” av utländska och även tyska medborgare med invandrarbakgrund.

Bakom detta förment tekniska ordvalet döljer sig inget än en okamouflerad programförklaring som framkallar dystra historiska minnen.

Efter ett maktövertagande hyser högernationalisterna tydligen föreställingen om att inleda en massdeportation av personer som av olika skäl inte passar in i föreställningen om en etniskt homogen befolkning i Tyskland.

Konkret nämndes asylsökande migranter, personer med legal uppehållsstatus samt ”dåligt assimilerade” medborgare med tyskt pass.

Skandalen är ett faktum och protestvågorna går höga. Många fler tycks numera äntligen se AfD:s verkliga karaktär som ”isbergsparti” vars toppar försöker ge sken av ”borgerlig seriositet” när den verkliga kollisionsfaran lurar under ytan.

I en första reaktion kommenterade partiledaren Alice Weidel att Correctiv utspionerade ett ”privat möte” med hjälp av ”Stasi-metoder”.

En absurd tanke. Hade de högerradika profilerna träffats för att närvara t ex i en pokerturnering eller en bröllopsfest, så skulle den kritiken vara befogad.

Däremot är samtal om etnisk rensning i högsta grad av offentligt interesse.

Inte okänt

Den överraskande bredden i de senaste manifestationer och demonstrationer mot högerextremism i Tyskland är självfallet glädjeväckande.

Det främsta budskapet är att en ny medborgarrättsrörelse vänster om mitten inte längre nöjer sig men en slags passiv observationsstatus när det gäller att försvara demokratin.

Det som ändå förvånar något är att det behövdes nya journalistiska avslöjanden för att få igång den aktuella reaktionen.

Visserligen står ingenting om den s k remigrationen i AfD:s partiprogram, men kravet framfördes ändå gång på gång från talarstolar på partimöten eller offentliga anföranden.

Redan för drygt fyra år sedan publicerades rasistiska budskap av det slaget i en bok som författades av Thüringens beryktade partiledare Björn Höcke.

Bl a formulerade han att landet kommer att ”förlora en del av befolkningen”. Senast varnade han med blick på invandringen om ett annalkande inbördeskrig.

Allt detta är och var väl dokumenterat på både sociala medier samt åtskilliga teve- eller radioinslag.

Så sent som den 11 januari skrev AfD:s förbundsdagsledamot René Springer ytterligare en frivillig bekräftelse på partiets knappast klandestina värderingar.

”Vi kommer att återföra miljontals utlänningar. Detta är ingen hemlig plan utan ett löfte”, meddelar han via X (f d Twitter).

I skuggan av de nygamla informationer blommar av förståeliga skäl på nytt förslaget om att ansöka på författningsdomstolen om att förbjuda AfD.

Till riskerna hör dock oönskade solidaritetseffekter bland anhängarna samt att ett avslag skulle innebära en slags ”demokratistämpel” för partiet.

Smälter ”isberget”?

Politisk propaganda med otvivelaktigt demokratifientliga särdrag präglar däremot sedan länge AfD:s budkap till väljarna.

Och inte minst när det gäller förhållandena i östra Tyskland belönas partiet med en stadigt växande uppslutning i opinionsmätningar på över 30 procent i t ex Brandenburg, Thüringen eller Sachsen.

Dessvärre får man ibland en känsla av att många tänker rösta på AfD inte trots av främlingsfientliga inslag utan på grund av dem.

Om de aktuellt häftiga protesterna kan bidra till att smälta ner faran och avstyra kollisionsrisken för demokratin återstår att se.

Att hoppas på en ögonöppnare är befogad, men man kan inte heller blunda för risken att AfD:s sympatisörer reagerar med trots och fortsätter med sitt farliga kursval.

Säkert är emellerid att Björn Höcke redan igår öppnade kampen om tolkningen på vad som hände under förra helgen.

I den redan ökända och förljugna Trumpmaneren anklagade han medierna att med hjälp av AI ha manipulerat mediebilderna från de omfattande demonstrationerna.