Med kunskap om aktuella trender och villkor ser jag tyvärr inga skäl för en optimistisk prognos att dyka upp på horisonten.

Inte minst som socialdemokrat hyser jag däremot en förväntan om att kampen för att försvara den liberala demokratin kommer att hårdna på många håll och inte minst inom mitt eget närområde.

Till nyckelorden i det avseendet hör främst valen i tre östtyska delstater. Men stämningen drabbas även av den kommande omröstningen till EU-parlamentet i Bryssel och Strasbourg samt presidentvalet i USA i november.

Dimman över det framtida perspektivet döljer fortfarande ett klart sikte. Men ett radioprogram som häromveckan sändes av public service-kanalen Deutschlandfunk fick den frågande rubriken: Ein braunes neues Jahr?

Högervindar

För tysk del kommer svaret senast i september. Förra årets opinionstrender om högernationalismens framfart har inte mojnat.

I delstaterna Sachsen, Thüringen och Brandenburg framstår AfD fortfarande med värden omkring eller över 30 procent som väljarnas absoluta favoritparti.

I en färsk undersökning för Sachsen hamnar SPD för första gången t.o.m. under fem procents-ribban, medan det extremistiska AfD kan räkna med hela 37 procent.

Till den bilden passar dessutom en mätning som genomfördes av YouGov i uppdrag av Deutsche Presse-Agentur.

Enligt den analysen anser 53 procent av tyskarna ett scenario med en absolut högermajoritet i en östtysk lantdag som realistiskt.

I förbundsrepublikens östra del förväntar sig t.o.m. 58 procent av de tillfrågade att AfD framöver kommer att utse åtminstone en ministerpresident.

Främlingsfientlighet

I en intervju med nyhetsmagasinet Der Spiegel bekräftar den (östtyske) sociologen Raj Kollmorgen migrationsproblematiken som en central förklaring bakom denna obrutna stabilitet för högerns politiska budskap.

Han hävdar dessutom att bara ett fåtal sympatisörer är informerade om AfD:s program bakom den hårda attityden i flykting- och asylfrågan.

Vidare fastslår hans forskning en ”djuprotad besvikelse parad med systemkritik”.

”Så länge AfD är till gagn för dessa känslor och det saknas ett attraktivt alternativ kommer människorna att rösta för partiet”, anser Raj Kollmorgen.

Att delar av partiet har en tydligt högerextremistisk framtoning tycks inte störa i sammanhanget.

Sociologens anmärkningsvärda förklaring för den besynnerliga omständigheten är utredningsreslultat om att xenofobi och rasism var ett utbrett fenomen redan under DDR-tiden. Sociologens slutsats är att många i östra Tyskland inte har några problem med AfD:s främlingsfientliga värderingar.

Systemskifte

I ett uppmärksammat samtal med Berlintidningen Tagespiegel fokuserade även den tidigare presidenten för den tyska författningsdomstolen Andreas Vosskuhle på den hotfulla utvecklingen österom Elbefloden.

Enligt honom eftersträvar AfD ett ”grundläggande systemskifte”.

Som starkaste grupp i ett eller flera delstatsparlament kommer dess ledare att starta ett försök att göra om hela det politiska landskapet i Tyskland, varnade ex-domaren Vosskuhle.

Hans betänkliga analys är dock knappast begränsat till förhållandena i förbundsrepubliken. Vosskuhle riktar även misstankar mot möjligheten att den västliga demokratimodellen enbart kunde vara en “kort fas i mänsklighetens historia”.

Med blick på högernationalistiska trender i t.ex. Frankrike, Österrike, USA eller EU-valet är motsvarande tongångar förhoppningsvis en skrällande larmsignal.

Visserligen kommer ingenting att hända med kort varsel, men det gäller ändå att arbeta för insikten om väljarnas ansvar för att försvara den liberala demokratin mot nationalistiska systemskiften.

För tysk del vill jag också erinra om att förbundsrepublkens grundlag firar sitt 75-årsjubileum under årets lopp. Den formulerades som bekant efter tolv ödesdigra år med en brun diktatur som också upprättades på grund av väljarnas och partiernas ansvarslösa beteenden.