Hon inledde talet med att påminna om regeringens budgetria som närmar sig.

– Regeringen fortsätter på den väg de har valt. Samlingspartiet fortsätter att bryta deras centrala vallöfte genom att kvittera en budget där man tar en rekordsumma, nästan 13 miljarder euro, ny skuld. Sannfinländarna fortsätter för sin del att nedmontera för finländarna viktig service fast den lovade de att trygga ännu före valet, konstaterade Tuppurainen.

– Nytt för denna period är nedskärningar som drabbar medborgarsamhället och försätter det finländska kulturfältet i stora svårigheter.

Tuppurainen varnade för att många organisationer som arbetar för ett jämställt och välmående Finland riskerar att bli överkörda av regeringens sparåtgärder.

– Varannan kvinna i Finland har i något skede av sitt liv upplevt våld i parförhållandet. Kvinnolinjen är en jourhavande telefon för kvinnor som upplever våld eller hot om våld. Dess arbete räddar bokstavligen liv, påpekade Tuppurainen.

– Enligt Finansministeriets förslag kommer Kvinnolinjens bidrag att skäras ned med hälften. Bidraget minskar från 100 000 euro till 50 000 euro år 2025. Det innebär att ett samtal från varannan kvinna som behöver hjälp blir obesvarad. Redan nu finns det fler kvinnor som behöver hjälp än vad Kvinnolinjen klarar av att hjälpa, fortsatte hon.

– Petteri Orpo har många gånger berömt regeringsprogrammet där det nog står vackra saker om att motarbeta och förebygga våld mot kvinnor. De upphöjda ambitionerna blir ändå överkörda av Purras budgetångvält som flodpärlmusslorna i Hukkajoki.

Tuppurainen fortsatte med att ta fram nedskärningarna som riktar sig mot ungdomsorganisationerna och påpekade att de innebär direkta nedskärningar från ungdomen.

– Dessa historiskt stora nedskärningar förvärrar ungdomarnas ojämlikhet och förvärrar illamåendet, konstaterade hon.

– Beslutet av regeringens ramria att skära ned bidragen till social- och hälsovårdsorganisationerna med en tredjedel är destruktiv. Utöver allt annat kommer nedskärningarna leda till att den offentliga servicen blir ytterligare överbelastad.

Som ett exempel på en nedskärning med destruktiva följder lyfte hon fram Mieli Psykisk Hälsa Finland rf. som erbjuder krishjälp och ger förebyggande stöd till mentala problem.

– Det är klart att det blir svårare att få krishjälp. Det är särskilt ledsamt när man tänker på allt detta att dessa nedskärningar leder till inga inbesparingar utan de tvärtom snarare ökar samhällets kostnader när det förebyggande arbetet försvåras.

Tuppurainen påpekade att nedskärningarna kommer att drabba även brottsofferjouren och Finlands Hjärtförbund rf. och många andra organisationer.

– Hur sparar staten i det att patienter som kämpar med hjärtsjukdomar blir utan stöd med sin sjukdom? I verkligheten är det ju så att dessa nedskärningar hotar förebyggandet av sjukdomar och gör det svårare att få vård.

Tuppurainen betonade att det finns ett alternativ till regeringens nedskärningar.

– Om regeringen gav upp höjningarna av den privata sjukvårdens FPA-ersättningar, kunde man trygga organisationernas framtid. Beslutet skulle vara av det förnuftigaste slaget för att det går att se att de upphöjda FPA-ersättningarna redan har misslyckats. De varken förkortar vårdköer eller förebygger sjukdomar, utan de rinner ned i expeditionsavgifter av den privata affärsverksamheten inom hälsobranschen och i fickorna av ägarna. Nedskärningarna från ungdomsorganisationerna kunde man undvika till exempel genom att låta bli att höja solidaritetsskattens nedre gräns.

Enligt Tuppurainen har nedskärningarna förberetts svagt eller inte alls. Sedan ville hon lyfta fram nedskärningarna som drabbar kulturen.

– Det ser nämligen så ut att regeringen vill leverera dödsstöten för ett mångsidigt kulturliv som täcker hela Finland.

Hon påpekade att finansministeriet vill skära ned teatrarnas statsandelar med 10 miljoner euro.

– De föreslagna nedskärningarna motsvarar till exempel hela summan av klart över tjugo teatrars statsandelar, poängterade hon. Alternativt menade hon att om man skär ned genom att minska på antalet skådespelare, blir det bara två fast anställda skådespelare per teater som finansieras av statsandelar kvar.

– Verksamheten för tiotals etablerade grupper inom scenkonst upphör med nedskärningarna. Det är lika dystert med till exempel de nedskärningar som planeras för filmstiftelsen, fortsatte Tuppurainen.

– Om nedskärningspaketet blir verklighet, slår det hårt till mot grupper inom scenkonst, teatrar, biografer, museer och festivaler. Många av dessa aktörer kan behöva upphöra med sin verksamhet för gott på grund av nedskärningarna. Regeringen driver med sina beslut hela branscher eller verksamhetsområden inom konsten till en konkursvåg och djup arbetslöshet. Är detta verkligen ett sådant Finland som vi vill bygga?

I stället menade hon att man kan skära ned i företagsstöden.

– Enbart det verkningslösa stödet för elektrifieringen av industrin innebär 150 miljoner nästa år. Summan är flerfaldig i jämförelse med nedskärningar som drabbar kulturbranschen.

Att regeringen sedan satsar på long drinks, kex och chips samt vill sänka skatterna för personer i ministrarnas inkomstklass skvallrar enligt Tuppurainen rätt mycket om hurdana värderingar regeringen har.

– Det är klart att statsekonomin bör förstärkas och även inbesparingar behövs. Så här betydande nedskärningar som drabbar organisationerna och kulturbranschen kan dock inte sägas vara skäliga med några som helst mått mätt. SDP oroar sig rätt mycket över de hårda nedskärningar som drabbar både organisationerna och kulturen. I vårt alternativ mildrar vi nedskärningarna och ställer in de mest skadliga skenbara inbesparingarna som i verkligheten bara ökar kostnaderna.

Tuppurainen lovade också ett bättre alternativ för småföretagarna och aktörer inom kultur- och idrottsbranschen som driver företag.

– Vi är emot momshöjningen som drabbar dessa branscher och skulle höja den nedre gränsen till momspliktig verksamhet till 30 ooo euro. Regeringens beslut att både skära ned från bidrag och aktörernas förmåga att skaffa sig alternativ finansiering är ohållbart och grymt, konstaterade hon.

– SDP:s alternativ innebär en mer balanserad anpassning på inkomst – och utgiftssidan. I vårt alternativ deltar alla, utom de som redan har det väldigt svårt. När man fördelar bördan av anpassningarna på ett jämnare sätt så ställs inga orimliga krav på någon.

Enligt Tuppurainen består SDP:s alternativ av besparingar som i första hand söks från överlappande bidrag som skulle verkställas stegvis och med en tillräcklig övergångsperiod, vilket skulle ge aktörerna möjligheten att anpassa och effektivera verksamheten och söka efter alternativa finansieringskanaler. Under övergångsperioden skulle man trygga finansieringen med medel som man samlar från icke återkommande källor.

Hon avslutade med en anekdot om Winston Churchill. Enligt berättelsen föreslog man nedskärningar i konst och kultur för att finansiera andra världskrigets krigskostnader och Churchill svarade:

”Men vad kämpar vi för på riktigt sedan?

Tytti Tuppurainen talar på det gemensamma sommarmötet för den socialdemokratiska riksdagsgruppens arbetsutskott och SDP:s partiledning den 29 augusti 2024. (Foto: Topi Lappalainen)