Två veteraner av den socialdemokratiska rörelsen höll tal på finska och företrädare för ukrainare i Finland talade på ukrainska. Även en företrädare för Finlands Röda Kors talade på finska. Tolken Oleksii Prykhodko fick tolka de finskspråkiga talen till ukrainska och de ukrainskspråkiga till finska.

Violinisten Pekko Pulakka och pianisten Kalle Perksalo uppträdde med ukrainsk klassisk musik av kompositörerna Viktor Kosenko och Mykola Lysenko. Tillställningen var välbesökt och stämningen som skapades av musikerna var mycket fin.

Pekko Pulakka och Kalle Perksalo uppträdde med ukrainsk klassisk musik. (Foto: Topi Lappalainen)

Arja Alho, chefredaktör för Ydin, talade om Ukraina ur fredsrörelsens perspektiv.

– För två år sedan samlades fredsorganisationerna på Fabriksgatan mycket bestörta. Rysslands anfallskrig i Ukraina är utan vidare emot internationell rätt och det kändes ofattbart att sådant kan hända i ett modernt Europa på 2000-talet som tror på framsteg och liberala värderingar, beklagade sig Alho.

– Det mänskliga lidandet är omfattande, generationsöverskridande trauman kommer att vara långvariga, de samhälleliga skadorna är djupgående och framför allt miljöproblemen kommer att synas länge.

Alho menade att det gäller att göra allt för att förhindra att kriget sprider sig. Hon hänvisade till 1900-talets två världskrig. Vidare betonade hon att kärnvapen utgör ett existentiellt hot mot mänskligheten.

Enligt henne domineras diskursen i massmedierna av militarisering och säkerhetisering.

– Den nationella säkerheten på sätt och vis äter upp utrymme från demokrati och en mångsidig samhällsdiskurs för att det inte går att ifrågasätta hur mycket man spenderar på försvarsutgifter när det handlar om nationell säkerhet.

Alho påminde om att säkerhet har också med social trygghet och inte bara med militär säkerhet att göra. Hon önskade sig en mångsidigare diskussion och en bredare förståelse för vad säkerhet egentligen innebär.

– Ukraina behöver absolut Finlands stöd. Frågan är ett hurdant stöd?

Alho menade att vapen och ammunition är en sak när Ukraina kämpar mot det ryska anfallet men man måste också hjälpa Ukraina att återvända till fredliga förhållanden och stöda återuppbyggnaden när det är dags.

När det gäller fredsförhandlingar, citerade hon John F. Kennedy:

– Låt oss aldrig förhandla för att vi är rädda, men låt oss aldrig vara rädda för att förhandla.

Alho krävde att den ryska staten ska hållas straffrättsligt ansvarig för vad de har gjort och skadorna de har åsamkat.

– Det finns ingen väg till fred – fred är vägen, citerade hon till slut Mahatma Gandhi.

Arja Alho med Kaj Andersson i bakgrunden. (Foto: Topi Lappalainen)

Viktoriia Herhalo berättade om hur hon hade flytt kriget i Ukraina och hade kunnat komma till Vanda där hon hade släktingar. Hon uttryckte tacksamhet för Finland, Vanda stad och hela Finlands folk. Hon kom till Finland med högskoleexamen och kunskaper i internationell ekonomi. För en period hade hon lyckats få en anställning med att hjälpa nyanlända ukrainare att anpassa sig. Efter den tidsbegränsade anställningen hade hon varit arbetslös i sex månader. Hon menade att det gäller många ukrainare att det är svårt att få jobb om man har begränsade språkkunskaper, fast man har en bred erfarenhet från arbetslivet. Också den finländska byråkratin har varit svår för många nyanlända.

Viktoriia Herhalo berättade om sin flykt från Ukraina. (Foto: Topi Lappalainen)

Vassili Goutsoul är styrelseordförande för Ukrainalaisten yhdistys Suomessa och han har bott länge i Finland. Föreningen för ukrainare i Finland grundades år 1997 och han karakteriserade år 2014 och annekteringen av Krim som en vattendelare. När det gäller den fullskaliga invasionens början år 2022, gick det att organisera en hjälptransport med fem lastbilar på en dag. Också senare har det gått bra att organisera hjälpinsamlingar och Goutsoul uttryckte tacksamhet för finländska privatpersoner, företag och myndigheter. Han menade att det inte bara gäller det materiella stödet utan även det mentala stödet och tillgången till information om vad som sker i hemlandet som har betytt mycket för ukrainarna i Finland.

Goutsoul påminde om att nyligen var det den 24 februari, två år sedan den fullskaliga ryska invasionen började. Då samlades ukrainare på Senatstorget i Helsingfors och tände levande ljus till minnet av de som har mist sitt liv.

Vassili Goutsoul var tacksam för allt stöd ukrainarna har fått från Finland. (Foto: Topi Lappalainen)

Kimmo Kiljunen, ordförande för riksdagens utrikesutskott, var kvällens andra huvudtalare. Han berättade om hur han hade talat till ledamöter av Ukrainas parlament. Enligt Kiljunen innebär Rysslands fullskaliga invasion fullständig kollaps för det europeiska säkerhetssystemet som skapades i andan av KSSE-toppmötet i Helsingfors 1975.

– I Finland har vi i djupt minne ett annat datum, den 30 november 1939. Då anföll den samma angriparen från samma riktning Finland och vi stod ensamma, sade Kiljunen och jämförde vinterkrigets början med den 24 februari 2022. Han nämnde den hjälp Finland fick från Sverige i vinterkriget men menade att i grunden gällde det att möta angriparen ensamt.

Kiljunen menade att finländarnas vilja att hjälpa Ukraina bottnar i erfarenheterna från vinterkriget.

Enligt Kiljunen är kriget i Ukraina den sista striden som härstammar från Sovjetunionens sönderfall och han menade att när imperier försvinner sker det med storkrig. Att Sovjetunionens sönderfall hade börjat relativt fredligt, till exempel i jämförelse med Jugoslavien, var en enastående diplomatisk framgång. Han nämnde de väpnade konflikter som trots allt hade brutit ut redan på 1990-talet men menade att den stora bilden hade varit positiv. Detta har ändrats med kriget i Ukraina.

– Europeiseringen av Belarus och Ukraina uppfattas som ett hot mot Ryssland. Egentligen är det varken ett hot mot det ryska folket eller mot Ryssland i sig, utan mot de rådande maktstrukturerna i Ryssland.

Kiljunen påminde om de stora fredliga demonstrationerna i Belarus 2020 efter att valresultatet hade förfalskats. Utvecklingen i både Belarus och Ukraina har följts noggrant i Ryssland. Han betonade att man måste förstå den historiska utvecklingen för att förstå vad som sker idag.

Kimmo Kiljunen var en av kvällens huvudtalare. (Foto: Topi Lappalainen)

När det gäller framtiden, menade Kiljunen att det finns tre alternativa scenarier. Eskalation är det första alternativet, att konflikten blir till en öppen konflikt mellan Ryssland och Nato.

– Hälften av gränsen mellan Nato och Ryssland är gränsen mellan Finland och Ryssland. Eskalation är en risk för mänskligheten men speciellt en risk för Finland.

Det andra alternativet som Kiljunen lyfte fram är att kriget i Ukraina fortsätter länge i dess nuvarande form. Han menade att Ukraina redan har segrat i kriget, åtminstone på samma sätt som Finland förstärktes av vinterkriget. Den nationella identiteten bygger på vinterkriget i Finland och på samma sätt är Ukrainas nationella identitet starkare nu än någonsin.

– Ni är nu en nation bland europeiska nationer.

Han menade att den fortsatta konflikten, även om den kan omvandlas till en frusen konflikt, kommer att innebära att spänningarna kvarstår.

Det tredje alternativet, att spänningarna avtar och Ukraina verkligen vinner kriget, bygger på ett nytt Ryssland. Kiljunen uttryckte en förhoppning på att den ryska oppositionen en dag kommer att segra och det kommer att möjliggöra fredliga relationer mellan Ryssland och Ukraina. Med Rysslands nuvarande regim lyckas det inte.

Stefano Rigatelli från Finlands Röda Kors avslutade kvällen med en vädjan om hjälp för Ukrainas folk som har drabbats av kriget. En penninginsamling för Ukraina var en viktig del av kvällen.

Stefano Rigatelli från Finlands Röda Kors. (Foto: Topi Lappalainen)