Ett motsvarande omdöme kunde idag även passa för att beskriva läget för den tyska trafikljuskoalitionen mellan SPD, FDP och Bündnis 90/Die Grünen.

Även som socialdemokrat kommer man inte ifrån den seriösa analysen att landet förmodligen aldrig förr har styrts av en förbundsregering med koalitionspartner vars målsättningar allt som ofta har svårt förenas i gemensamma värderingar.

Ansträngningarna att finna kompromisser och konsensus finns stundom, men ifrågesätts sedan titt som tätt på nytt av partipolitiskt motiverat profilsökande.

Att många tyskar är irriterade och söker ofta förgäves efter en röd tråd i mischmaschen är närmast förståeligt.

Motsättningar

Under de senaste månaderna drabbades koalitionen av en rad kontroversa åsikter som närmast fick karaktär av en permanent kris och konflikt.

I centrum står bl a frågor om hur framtidsdugliga projekt kan verkställas för att återigen sätta fart på den tyska ekonomin eller hur en handlingsplan för klimatpolitiska ändamål ska finansieras.

Tysklands finansminister Christian Lindner (FDP) i juni 2023. (Foto: Jan Zappner/re: publica/Wikimedia Commons)

Medan SPD och De gröna pläderar för att öka statliga investeringar genom att söka vägar för att lossa den grundlagsstadgade skuldbromsen, står FDP med finansministern Christian Lindner i spetsen för raka motsatsen.

I den traditionella liberala andan ska regeringen enligt honom hellre satsa på den ”fria marknaden” samt vidtarsparåtgärder i budgeten för att sänka utgifterna.

Ett av nyckelorden i det sammanhanget är att ”priorisera”. Men även det är förstås ingen trollformel utan innebär en laddad strid om hur skattepengarna ska omfördelas.

Utan en reform av upplåningsbromsen fruktas främst inom SPD att sociala förmåner för de svaga i samhället utsätts för nya belastningsprov.

Som ett annat närmast typiska exempel står FDP:s senaste beteendemönster att först signalera samförstånd men sedan ändå lägga in ett slags ”sista-minuten-veto”. Det aktuella fallet gällde ett nytt regelverk om hållbara globala leverantörkedjor inom EU. En redan långtgående enighet bland medlemsländerna fälldes på liberalernas begäran ändå av en tysk nej-röst.

I offentlig fokus stod vidare oenigheten om hur Ukraina kan stärkas i kriget mot Rysslands fullskaliga invasion.

Stöttestenen är om Tyskland ska undsätta Kiev även med kryssningsroboten Taurus.

För både De gröna och FDP råder inget tvivel om att vapensystemet ska levereras som ett värdefullt bidrag för det ukrainska försvaret.

Däremot hyser SPD-kansler Olaf Scholz ett mera återhållsamt omdöme.

Under gårdagens konferens med Deutsche Presseangentur (DPA) benämnde han återigen sina farhågor. Missilerna med en räckvidd på femhundra kilometer kan även riktas mot mål på rysk mark. Förbundskanslern fruktar således i första hand risken för att kriget kommer att upptrappas.

Koalitionspartiernas oenighet symboliserades redan tidigare i parlamentarisk omröstning. Ordföranden i förbundsdagens försvarspolitiska utskott FDP-profilen Marie-Agnes Strack-Zimmermann voterade för CDU/CSU:s förslag om att Taurus bör skickas till Ukraina.

Kärnvapen

Ytterligare ett störande element i den viktiga offentliga kommunikationen med väljarna blev häromveckan dessutom ett omdiskuterat utspel från SPD:s toppkandidat till EU-valet Katarina Barley.

I en intervju med Berlin-tidningen Tagesspiegel framförde hon en tankemodell med atomvapen inom en framtida Europa-armé.

Katarina Barley i januari 2017. Barley är SPD:s toppkandidat i EU-valet 2024. (Foto: Michael Lucan/Wikimedia Commons)

Bakgrunden är Donald Trumps varningar om att han som USA:s president kan tänka sig att dra undan det amerikanska kärnvapenparaplyet som idag bildar ett grundskydd mot de ryska atomvapenarsenalerna.

Att hennes partikamrat och tysk försvarsminister Boris Pistorius närmast omgående avvisade den påföljande debatten som ”överflödig” är däremot inget som bidrar till att stärka förtroendet för det största regeringspartiet SPD.

Rädslan förenar

Efter framgångsrika koalitionsförhandlingar mellan trafikljuspartierna i december 2021 ansåg den då optimistiske förbundskansler Olaf Scholz att ”det som passar tillsammans numera har vuxit ihop”.

Över två år senare framstår detta citat allt som oftare närmast som en fjärran önskedröm.

FDP-politikern Bijan Djir-Sarai i förbundsdagen i april 2019. Sedan april 2022 är Djir-Sarai FDP:s partisekreterare. (Foto: Olaf Kosinsky/Wikimedia Commons)

Det senaste belägget för en snarare oproduktiv atmosfär inom regeringen är FDP:s partisekreterare Bijan Djir-Sarais offentliga längtan efter en rent borgerlig koalition.

I en intervju med tidningen Bild am Sonntag fastslog han att en allians med oppositionspartierna CDU/CSU på ett mycket enklare sätt kunde lösa de politiska problemen i Tyskland.

Till bakgrunden för motsvarande ”friendly fire” hör också statistiken med en historisk bottennotering. Enligt den är omkring 80 procent av tyskarna missnöjda med regeringens prestation.

Debatten om ett nyval finns även med i en del kommentarspalter i mediabruset.

Visserligen kan inget uteslutas. Men även om läget ibland kan kännas hopplöst bromsas allvaret ändå upp av en påtaglig ”ångestfaktor”.

Om man lutar sig mot akuella opinionsmätningar så skulle nyvals”lösningen” i synnerhet för FDP innebära ett hotfullt högriskprojekt.

Ett flertal undersökningar i rad ger liberalerna ett parlamentariskt dödsstöt med fallet under femprocentsribban.

Dessutom skulle SPD så fall med stor sannolikhet förlora optionen för att återigen leda politiken från kanslersämbetet.

Enbart 15 procent för socialdemokraterna och 13 för Bündnis 90/Die Grünen lyder tyskarnas aktuella misstroendevotum.

Drygt 30 procent skulle däremot ge CDU/CSU en klar ledning i tävlingen om första platsen på segerpallen.

Rädslan som förenande faktor borde bytas ut mot förnuft. Både Tyskland och Europa behöver stabilitet inte minst med blick på det härjande kris- och krigsläget i östra Ukraina.