Kära systrar och bröder,

Kära medresenärer

Kära kamrater i vår kamp för en annorlunda värld,

för en värld av många världar,

en värld av hopp och skönhet,

en värld där ingen går till sängs hungrig och ingen lämnas ensam.

Idag, när vi möts här, i Kathmandu, kan monstret vi kämpar emot verka oövervinnerligt. Många goda människor dör idag, i krig och i fängelser, och många av våra medvarelser, fåglar och insekter, blommor och träd, floder och berg, är i fara.

Vi ser det, vi vet det, och våra hjärtan är fulla av smärta.

Men vi har vår värdighet och vårt mod, vi har våra nära och kära, vi har deras visdom och deras livsglädje som fyller oss med hopp. Och vi har vårt dagliga arbete i rörelserna som kämpar mot kastism och rasism, kapitalism och patriarkat, extraktivism och krig.

Vi är här för att lära av varandra, för att dela med oss av våra erfarenheter, formulera initiativ och artikulera strategier; för att bygga vår gemensamma styrka på alla kontinenter, på alla orter.

Rötterna för våra kamper är lika djupa som oceanerna och våra drömmar når högre än Himalaja.

Vår historia är lång. Framtiden är öppen.

Men en sak vet vi: när vi än står upp för ekologisk rättvisa, demokrati och allas lika värde har vi redan vunnit: I dessa ögonblick är sanningen med oss, då fullbordar vi vårt kall, då uppfyller vi vårt syfte och förverkligar vår frihet och vår värdighet.

Vi måste fira denna stund.

Men vi måste också tänka klart, planera väl och agera effektivt imorgon och nästa år samt de kommande åren.

Kontexten här i Nepal är utmaningen att bygga landets gryende demokrati. De nuvarande regimerna i era grannländer, Kina och Indien, är starka och fula. De globala orättvisorna och den kapitalistiska och på kastväsendet grundade exploateringen sårar djupt alltför många i detta vackra land varje dag. Och ändå har ni åstadkommit anmärkningsvärda saker. Övergången från monarki till demokratisk republik år 2006 och införandet av er inkluderande grundlag är betydelsefulla händelser i världshistorien.

Det är därför det sextonde evenemanget i den process som bär namnet World Social Forum – socialt världsforum – och som började år 2001 kan invigas här i Nepal idag.

När hundratusentals aktivister samlades för de första upplagorna av World Social Forum, i Porto Alegre i Brasilien 2001, 2002 och 2003 samt i Mumbai i Indien 2004, var nyliberalism det ord som definierade kontexten för våra kamper. Vi stod förenade i kampen mot nyliberalism. Och det gör vi fortfarande.

Men nyliberalism är inte längre det precisa ordet vi behöver för att förstå vad vi idag står emot och vad vi behöver förändra. Marknadens globalisering, företagsmaktens enorma uppsving, och alliansen mellan transnationella företag, stater och transnationella institutioner finns fortfarande där.

Men efter finanskrisen 2008 har vår motståndare ömsat skinn. Den låtsas inte ens längre stå i frihetens och demokratins tjänst. Istället ökar kriminaliseringen av oliktänkande, det nakna våldet, lögnerna och propagandan i Modis Indien och Xis Kina, i USA och i EU, i Putins Ryssland, i el-Sisis Egypten, i Netanyahus Israel, i Javier Mileis Argentina och i alltför många andra länder.

Det rätta namnet för vår motståndare idag är auktoritär kapitalism. Denna sannerligen olycksbådande kombination av antidemokratiskt, våldsamt bruk av statsmakt och av rå kapitalistisk exploatering är på uppgång överallt. Den drivs fram av ny övervakningsteknik, av sociala medier som avpolitiserar och atomiserar samhällen och av IT-jättar som tar gapet mellan de rika och de fattiga till nya onämnbara nivåer.

De auktoritära regimerna arbetar skuldra mot skuldra ihop med företag vars vanvettiga profithunger skapar miljöförstöring i en aldrig skådad omfattning.

Och vi får inte heller glömma den nära förestående faran för det slutliga kriget som konkurrensen mellan kärnvapenmakterna om makt och knappa resurser är upphov till.

Låt mig även, med sorg och vrede rapportera, att den auktoritära kapitalismens framväxt inte är de stora ländernas privilegium. Även i mitt land i det fjärran Norden, i Finland, och i vårt grannland, Sverige, har vi plötsligt gett upp vår långa tradition av alliansfrihet, gått med i Nato, och är på väg att underteckna långtående DCA-avtal om försvarssamarbete med USA. Samtidigt när jag talar här idag är vår största framgång, den nordiska modellen, med höga skatter, jämlikhet i utbildning och rimlig social trygghet, som under 1900-talet byggdes av starka jordbrukarrörelser, fackföreningar, feminister och andra folkrörelser, också under attack då gamla marknadsliberala partier delar makt med nya främlingsfientliga partier i radikala högerregeringar.

Vi har samlats här i Nepal i mörka tider.

Men i dessa mörka tider gör vi väl när vi kommer ihåg två saker.

Pessimism är de välbeställdas och moraliskt okänsligas privilegium. Vi som har samlats här i Kathmandu idag, på plats eller via nätet, vet att historien är öppen och att oväntade saker händer.

Vi ser idag uttryck av styrka på många platser, i alla länder. Rörelserna för solidaritet med Gaza och Palestina och för klimaträttvisa är starka och växer överallt. Rörelserna för Fred på Jorden och Fred med Moder Jord växer. Och under ytan frodas överallt ett nytt pluriversum av nya prefigurativa initiativ där den värld vi vill ha för alla förverkligas idag.

Också i mitt land finns det nu ett överflöd av glad och ungdomlig energi i kamperna för skog och natur, för fackliga rättigheter och social rättvisa, för solidaritet och fred, ett överflöd vars like jag inte har sett på många år. Också i mitt land inspireras vi och stöder zapatisternas kamp och den autonoma administrationen i Rojava.

Överallt i världen finns det varje dag ett växande antal av människor som deltar i demonstrationer mot de massiva krigsbrott som Israel begår i Gaza och som protesterar mot Rysslands krig i Ukraina, som står upp mot dödandet av civila av USA och dess allierade i Syrien och Jemen, av Hamas den 7 oktober och av många andra i konflikterna i Sudan, Kongo, Myanmar och alltför många andra länder.

Vi står för fred och vi minns att om vapen skulle ge oss fred, skulle vi ha haft fred för länge sedan.

Systrar och bröder,

Vi har hopp.

Vi strävar efter sanning och vi vet att sanningens makt är den starkaste makten i kosmos.

Vi erkänner och delar vår smärta men vi underskattar inte varandra och oss själva.

Vi är mäktiga.

Vi är viktiga.

Världen behöver vårt samarbete och vår solidaritet.

World Social Forum är inte en organisation som samlar makt i händerna på några få ledare.

Det är en mothegemonisk interkommunikativ process som odlar det slags transformativa, emancipatoriska makt som föds i respektfulla dialoger som organiseras på olika nivåer, från det lokala till det globala. Socialt världsforum är en process som engagerar en enorm mångfald av medborgarorganisationer och rörelser som upptäcker och lär sig tillsammans, formar nya koalitioner och skapar oväntade konvergenser.

Låt mig citera ett meddelande jag nyligen fick av två vänner i Brasilien, av Chico och Stella Whitaker. De kan inte vara här med oss idag men de skriver:

“World Social Forum försöker inte bygga en ny politisk aktör men skapa möjligheter för människor att samarbeta och mötas i öppna utrymmen där de kan interagera horisontellt med varandra i ömsesidig respekt, genom utbyte av kunskap och erfarenheter, utan att ledare kontrollerar dem. När de upptäcker sina gemensamma nämnare ökar alla sin makt.”

Och jag tillägger, här i World Social Forum-processernas öppna utrymme hittar alla styrkan inom sig själva. Här föds nya former, nya kvaliteter av makt, som kommer att ge styrka även åt andra än de som nu deltar.

Vårt arbete, våra kamper, vår solidaritet är vår delade verklighet. Jag är lycklig att jag kan vara en del av denna verklighet här med er idag.

En annan värld är möjlig – vi bygger den tillsammans, här i Kathmandu och på alla kontinenter.

Tack alla.