MENY

Våldet mot rohingya skapar stor flyktingkris i Bangladesh

Kuva: Foto: Pixabay

Den senaste våldsvågen i Burma har lett till att närmare 300 000 människor från den muslimska minoritetsgruppen rohingya hittills har tvingats på flykt till Bangladesh. Det har skapat en mycket allvarlig situation i de flyktingläger som redan innan hade mycket begränsade resurser.

FN:s flyktingorgan, UNHCR, uppger att den dramatiska ökningen av antalet människor som flyr undan det eskalerande våldet i den burmesiska delstaten Rakhine har satt Bangladesh under mycket hård press.

– Situationen är mycket allvarlig. Det finns flyktingar överallt och lägren är på väg att bli överfyllda, säger UNHCR:s språkrör för Bangladesh, Joseph Tripura, till IPS.

Enligt honom är flyktingarna utspridda på många olika platser. I två läger i Cox’s Bazar i sydöstra Bangladesh har antalet flyktingar mer än fördubblats, från 34 000 människor till över 70 000 flyktingar.

– Det handlar om människor som har gått i flera dagar och många av dem är utmattade, hungriga och traumatiserade, säger Joseph Tripura.

Omkring 1 000 personer uppges ha dödats i det våld som rasat i delstaten Rakhine i nordvästra Burma under de två senaste veckorna, och den burmesiska armén ska ha förstört mängder av hus i en medveten kampanj av mordbränder.

De flesta flyktingarna har tagit sig över till grannlandet till fots, men allt fler har på senare tid börjat använda sig av alternativa och farligare flyktvägar – bland annat flera timmar långa båtresor över Bengaliska viken.

En familj bestående av sju personer, varav ett nyfött barn, har till FN:s flyktingorgan berättat om hur de vandrat genom djungeln i tre dagar innan de lyckades ta sig ur Burma med hjälp av en fiskebåt.

FN:s migrationsorganisation IOM uppger att minst 300 båtar med flyktingar anlände till Cox’s Bazar bara under onsdagen i förra veckan.

Flyktingar har uppgett för UNHCR att många fler väntar på andra sidan gränsen för att också kunna ta sig över till Bangladesh.

Alla båtflyktingar klarar dock inte den farliga resan. Bangladeshiska gränsmyndigheter ska under förra veckan ha bärgat kropparna efter uppemot 40 drunknade flyktingar.

Enligt humanitära organisationer på plats är många av de flyktingar som anländer i behov av akut medicinsk vård. En del anländer med skott- eller splitterskador.

Många av de flyktingar som nu kommer till de överfulla lägren kan inte erbjudas härbärgen, mat och vatten och även tillgången till sjukvård uppges vara mycket begränsad. Enligt UNHCR har detta lett till att många flyktingar tvingas slå upp enkla läger längs vägar och marker i närheten av gränsområdena Ukhiya och Teknaf.

Joseph Tripura säger att det finns ett akut behov av mer livsavgörande humanitära resurser för flyktingarna.

– Vi lyckas inte nå ut till alla och det är en situation som förvärras snabbt, säger han.

Sedan länge har den burmesiska regimen fört en mycket exkluderande politik gentemot rohingyafolket, inte erkänt deras medborgarskap, begränsat deras rörelsefrihet och förvägrat dem olika former av sociala tjänster. Det har lett till att en majoritet är statslösa och lever i djup fattigdom.

UNHCR har länge hävdat att den muslimska minoritetsgruppen är en av världens mest ”exkluderade, förföljda och sårbara” folkgrupper.

FN:s flyktingorgan uppmanar nu burmesiska myndigheter att genomföra snabba åtgärder för att få ett slut på våldet i Rakhine.

– Den burmesiska regeringen måste förstå vilka de underliggande orsakerna till problemen är, och se till att skapa en miljö som gör det säkert för dessa flyktingar att återvända hem. Det handlar om politiska beslut som måste tas så snart som möjligt, säger Tripura.

– Vi har tvingats hantera den här situationen länge, men utan att se några förbättringar. I stället blir det värre, säger han.

Bangladesh har redan tidigare, under flera decennier, varit värd för uppskattningsvis en halv miljon rohingya.

Den senaste flyktingvågen har föranletts av att den burmesiska militären genomfört ”upprensningsaktioner” sedan arméposteringar den 25 augusti ska ha blivit attackerade av gerillagruppen Arsa. Armén anklagas för att efter detta ha bränt ner byar och genomfört nya attacker mot minoritetsgruppen.

Många har vädjat till Burmas ledare, fredspristagaren Aung San Suu Kyi, om att sätta stopp för våldet.

En av dem är en annan mottagare av fredspriset, sydafrikanen Desmond Tutu, som fick utmärkelsen på grund av sin kamp mot apartheid i hemlandet Sydafrika. I ett brev till Aung San Suu Kyi skriver Desmond Tutu att han under flera år hade ett foto på henne på sitt skrivbord ”som en påminnelse om de orättvisor och uppoffringar du tvingades genomleva på grund av din kärlek och starka känsla för det burmesiska folket”. Han skriver vidare att det är ”oförenligt” att en person som utgör en symbol för ”rättfärdigheten” leder ett land ”som inte erkänner och försvarar värdigheten och värdet för alla sina medborgare”.

ÄMNESORD

Diskussion

Den förvärrade libyska krisen i medieskugga

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
Taggtråd och solparasoll. En installation på isen nedanom Långa bron i Helsingfors väcker tankar om läget i Libyen.

Den fortsatta krisen i Libyen är kanske en av de minst bevakade av de stora pågående politiska och humanitära kriserna i världen.

Lue lisää

ÄMNESORD

Diskussion

”Alla skyller på min dotter” säger pappan till Palestinas unga frihetsikon

Kuva: Foto: Erik Larsson Arbetet-Global/IPS
Bassem Tamimi.

Tonåringen Ahed Tamimi blev känd över hela världen då det spreds en film på nätet där hon med sparkar och slag motar bort två israeliska soldater från familjens gårdsplan. Arbetet Global har träffat pappan till flickan som blivit en frihetsikon för palestinierna.

Lue lisää

Diskussion

UN Women varnar för att jämställdhetsmålet är i fara

Kuva: Foto: Irfan Ahmed/IPS
Demonstranter i Lahore i Pakistan kräver att rättvisa skipas för de kvinnor som drabbas av sexuellt våld.

Genom de globala utvecklingsmålen har världssamfundet utlovat att avskaffa alla former av diskriminering av flickor och kvinnor till 2030. Men nu varnar FN-organet UN Women för att utvecklingen går för långsamt.

 

Den fortsatta utbredda könsbaserade diskrimineringen underminerar arbetet mot en hållbar utveckling och förhindrar både människor och nationer från att uppnå hela sin potential, slår UN Women fast.

I den första rapporten av sitt slag har kvinnoorganet med ett jämställdhetsperspektiv granskat hur arbetet med att uppnå de globala utvecklingsmålen framskrider.

Ett av dessa mål, nummer 5, understryker vikten av att en jämställd värld uppnås. Men rapportförfattarna konstaterar att den rådande trenden för att detta uppnå detta mål, liksom de övriga 16, är oroande. UN Women menar därför att världssamfundet måste påskynda arbetet om målen ska kunna uppnås i tid.

– Om inte arbetet för att uppnå jämställdhet skyndas på så kommer det globala samfundet att misslyckas med att infria de hållbara utvecklingsmålen, säger forskaren och rapportförfattaren Ginette Azona till IPS.

Ett av de problem som lyfts fram i rapporten är de sexuella trakasserier och det våld som drabbar kvinnor. Enligt UN Women har uppskattningsvis var femte kvinna i världen, i åldern mellan 15 och 49 år, drabbats av fysiskt eller sexuellt våld från sin partner under de senaste tolv månaderna.

Samtidigt saknas det lagar som skyddar kvinnor från den typen av våld i 49 av världens länder.

På senare tid har miljontals kvinnor i världen engagerat sig och genom #metoo-kampanjen protesterat mot de trakasserier och det våld som dagligen drabbar världens kvinnor.

– Kvinnorörelsen har under många år arbetat för att öka medvetenheten om de olika typer av våld och övergrepp som flickor och kvinnor utsätts för. Den uppmärksamhet som dessa stora men ofta bortglömda problem fått är en välkommen energiinjektion, säger Ginette Azona.

I den nya rapporten lyfter UN Women även fram att fattigdom i högre utsträckning drabbar kvinnor än män. Siffror från 89 länder i världen visar att det i dessa finns 4,4 miljoner fler kvinnor än män som tvingas överleva på mindre än motsvarande 1,9 dollar om dagen. En av orsakerna är att kvinnor i betydligt högre grad än männen står för obetalt hem- och vårdarbete.

Fattigdom har också en tendens att förstärka bristen på jämställdhet. En flicka som växer upp i ett fattigt hem löper en större risk att giftas bort för tidigt, vilket i sin tur förhöjer riskerna för att hon hoppar av skolan i förtid, får barn i ung ålder, drabbas av graviditetsrelaterade komplikationer och utsätts för våld.

– Det är kombinationen av könstillhörighet med andra former av diskriminering som gör att flickor och kvinnor från fattiga och marginaliserade grupper hamnar än mer efter, säger Ginette Azona.

UN Women uppmanar världens regeringar att agera genom många integrerade satsningar. Som exempel nämns hur gratis och allmän tillgång till barnomsorg kan öka möjligheterna för kvinnor att skaffa betalda arbeten, vilket i sin tur har gynnar hela familjer.

 

Diskussion

Lång väg kvar i kampen mot orättvisor i Afrika

Kuva: Foto: Pixabay

Efter att Nelson Mandela blivit Sydafrikas första demokratiskt valda president deklarerade han i ett tal inför sina landsmän – och afrikaner i allmänhet – att ”vi måste arbeta gemensamt för att upprätta en rättvis fördelning av rikedomar, möjligheter och makt i vårt samhälle”. Över 20 år senare är dock vägen mot detta mål fortfarande lång.

 

 

När Nelson Mandela höll sitt tal, 1996, hade Sydafrika nyligen befriats från det rasistiska apartheidsystemet. Sedan dess har miljontals sydafrikaner fått förbättrade möjligheter till både utbildning och arbeten. Men de stora inkomstskillnaderna lever kvar.

En studie från FN:s utvecklingsprogram, UNDP, slog nyligen fast att Sydafrika är det land i världen där inkomstskillnaderna är som allra störst. Landet är dock inte ett enskilt fall i Afrika. Samma rapport visar att 10 av de 19 länder i världen där ojämlikheten är som störst finns på kontinenten.

Många afrikanska länder, däribland Elfenbenskusten, Mauritius och Rwanda, har upplevt snabba ekonomiska framgångar under de senaste 15 åren. Miljontals människor har lyfts ur den extrema fattigdomen och allt fler har fått möjlighet att gå i skolan och erbjudits tillgång till sjukvård. Men samtidigt har andra halkat efter.

En orsak till att inte alla afrikaner upplevt ökade inkomster är de djupt rotade ekonomiska och sociala orättvisor som finns i regionen. De skarpa kontrasterna mellan elitens rikedomar och den misär som många vanliga afrikaner tvingas leva under driver samtidigt fram ilska och utlöser protester och revolter.

– Så länge som rikedomarna i ett land oproportionerligt vilar hos ett fåtal, kommer vi inte att uppleva bestående fred och stabilitet, slog Namibias president Hage Geingob fast inför FN:s generalförsamling i höstas.

 

Rika blir rikare

Fattigdomen har minskat i många av de afrikanska länder som upplevt en ekonomisk tillväxt. Men trots den fortsatta tillväxten tvingas fortfarande nästan hälften av kontinentens invånare att överleva på mindre än motsvarande 1,25 dollar om dagen.

Studier visar samtidigt att i länder där ojämlikheten är högre är det i första hand de redan rika som blir vinnare när den ekonomiska tillväxten ökar, medan de fattiga halkar efter.

De hållbara utvecklingsmål som världens länder kom överens om 2015 syftar inte bara till att utrota fattigdomen, utan också till att minska ojämlikheten mellan och inom länder.

UNDP:s analys av inkomstskillnaderna i Afrika fokuserar på de 29 länder söder om Sahara – där 80 procent av kontinentens befolkning bor – och där det finns tillgängliga siffror om hushållens konsumtion. Studien visar att mellan 1991 och 2011 lyckades man i 17 av dessa länder minska inkomstskillnaderna. I övriga tolv länder ökade i stället skillnaderna under samma period.

De länder som upplevde högre – och stigande – inkomstskillnader återfinns främst i södra och centrala Afrika. Många av dessa länder ekonomier är beroende av olje- och gruvtillgångar som erbjuder ett begränsat antal arbetstillfällen, eller är tidigare bosättarsamhällen med stora markägare.

Länder där inkomstskillnaderna minskar ligger i första hand i Västafrika och domineras i första hand av småjordbruk där många gynnas när produktiviteten ökar.

Rapportförfattarna konstaterar att det i vissa länder har genomförts åtgärder för att bekämpa inkomstskillnaderna, medan liknande åtgärder har motverkats av den ekonomiska eliten i andra länder.

 

 

Diskussion

Migrationens positiva effekter sällan i fokus

Kuva: Foto: Pixabay

I den internationella debatten diskuteras sällan hur migrationen bidrar till världsekonomin. Detta trots att migranterna ofta är mycket viktiga både för mottagarländernas ekonomier och för utvecklingen i ursprungsländerna.

 

Nyligen hölls ett möte i Buenos Aires där internationella experter diskuterade på vilka sätt den internationella migrationen bidrar till handeln och världsekonomin.

– Migrationen behandlas i dag nästan som en polisiär fråga. Vi måste belysa behovet av att även lyfta de ekonomiska fördelar den har, framför allt för den internationella handeln, sade Aníbal Jozami, som är ordförande för den argentinska organisationen Foro del Sur Foundation.

Foro del Sur Foundation stod värd för mötet tillsammans med FN:s migrationsorganisation, IOM, och Genevébaserade International Centre for Trade and Sustainable Development. 

IOM:s Latinamerikachef Diego Beltrand presenterade siffror som visar att det finns uppskattningsvis 244 miljoner migranter i världen i dag, vilket motsvarar runt 3 procent av jordens befolkning. Antalet har stigit mycket snabbt under de senaste 50 åren. Enligt Diego Beltrand har många analyser visat vilka ekonomiska bidrag migranterna står bakom. Trots det lyfts sällan dessa resultat fram.

– Frihandeln har fått ett brett erkännande i olika delar av världen, men detsamma gäller inte för människors rörelsefrihet, slog han fast.

Enligt en studie från IOM står världens migranter bakom nästan tio procent av världens samlade BNP – och deras bidrag är mycket viktiga för deras hemländer genom de pengar migranterna skickar hem till nära och kära. Dessa pengaöverföringar är särskilt viktiga i kristider och i länder som El Salvador och Honduras överstiger summorna 15 procent av ländernas bruttonationalprodukter.

En vanlig uppfattning är att migranter främst har de minst kvalificerade jobben. Samtidigt hävdar Stefano Breschi, som är professor vid Bocconi-universitet i Milano, att den migration som har vuxit snabbast under de senaste två decennierna består av högutbildad arbetskraft.

 

”Vi måste ha tålamod”

I många länder i världen försöker samtidigt politiker att vinna röster genom att utlova hårdare restriktioner mot invandring. Marina Manke, som är chef för IOM:s avdelning för rörlig arbetskraft och mänsklig utveckling, påpekar att migration är en komplex fråga och att det gäller att tänka sig för när den diskuteras.

– Det är svårt att förklara att det kan finnas människor som kanske är arbetslösa i dag, men som i framtiden kan bidra med positiva kunskaper till samhället, säger Marina Manke.

Hon är själv från Ryssland, men är gift med en tysk man och är bosatt i Tyskland.

– Min tyska familj ser ett stort antal migranter i Berlin, och det oroar dem. Men vi måste ha tålamod. Kanske finns det kortsiktiga negativa effekter, men på längre sikt är migration till stora delar något positivt, säger hon till IPS.

Mötet i Buenos Aires var förlagt till ett gammalt emigranthotell, en byggnad nära hamnen som numera inhyser ett museum. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet erbjöds nyanlända migrantfamiljer härbärge här sig efter sina långa resor över havet.

Mellan 1881 och 1914 beräknas mer än fyra miljoner utlänningar ha flyttat till Argentina, och år 1895 utgjorde den gruppen mer än en fjärdedel av befolkningen i landet. De flesta kom från Italien, Spanien och andra länder i Europa.

I dag är läget ett annat. Nu är det Europa som är den destination som miljontals migranter hoppas kunna ta sig till, samtidigt som kontinenten försöker stänga sina gränser.

Martin Kahanec, professor i socialpolitik vid Centraleuropeiska universitet i Budapest, säger att ett stort problem i Europa är att de data som finns om migrationen sällan kommer till uttryck i den offentliga debatten.

– Det gäller exempelvis diskussionerna kring Brexit i Storbritannien, där narrativet om att migranterna tar våra jobb eller exploaterar vår välfärd inte har något faktamässigt stöd. Även om ekonomiska argument används i debatten så är det egentligen rädsla som styr debatten, säger Martin Kahanec till IPS.

 

ÄMNESORD

Diskussion