– Lagstiftningen och Valviras riktlinjer är tydliga: med en examen som samhällspedagog kan man arbeta i vård- och uppfostringsuppgifter inom barnskyddet, om uppgiften inte kräver lagstadgad yrkeslegitimation. Arbetsgivaren har möjlighet att också välja en samhällspedagog för uppgiften, konstaterar Werning.

I praktiken har rekryteringspraxis dock skärpts. Välfärdsområden och kommuner kräver allt oftare examen som socionom eller sjukskötare, trots att de allmänna befattningsbenämningarna inom barnskyddsinstitutioner, såsom handledare och socialhandledare, inte är skyddade yrkestitlar.

– Samhällspedagoger utesluts nu från uppgifter utan tydlig lagstiftningsgrund. Situationen är ohållbar: samtidigt råder det brist på arbetskraft i branschen, men kompetent personal släpps inte in i arbete, förundrar sig Werning.

Enligt Werning hänger problemet också samman med välfärdsområdenas finansierings- och styrningsmekanismer, som styr arbetsgivare att favorisera vissa examina. Detta begränsar i praktiken arbetsgivarnas prövning och försvagar samhällspedagogernas ställning på arbetsmarknaden. Dessutom varierar myndighetstolkningarna i olika delar av landet.

– Det är ett allvarligt problem att regionförvaltningsverkens och välfärdsområdenas praxis inte är enhetliga. Den oklara situationen ökar osäkerheten och försvårar både arbetsgivarnas verksamhet och arbetstagarnas sysselsättning samt förutsägbarheten i utbildningsvägarna, betonar Werning.

I sitt skriftliga spörsmål till regeringen frågar Werning hur den bedömer samhällspedagogers lämplighet för uppgifter inom barnskyddet, hur den avser att förenhetliga myndigheternas riktlinjer samt om den tänker se över de finansierings- och styrningsmekanismer som i praktiken utesluter vissa examina från uppgifter inom barnskyddet.

– Nu behövs tydlighet och konsekvens. Lag, utbildning och arbetslivets praxis måste motsvara varandra, understryker Werning.