Italien har fått en ny regering. Efter månader av förhandlingar står det nu klart att det blir de två antietablissemangspartierna Femstjärnerörelsen (M5S) och Lega som kommer att styra Italien. Trots olikheterna har ledarna för partierna, Luigi di Maio (M5S) och Matteo Salvini (Lega) förhandlat fram ett ”regeringskontrakt för förändring” och därmed lyckats komma överens om ett gemensamt politiskt program och en premiärminister, vilka båda, efter tveksamheter, godkändes av landets president Sergio Mattarella.

Landet kan äntligen andas ut efter valet den 4 mars, då inget parti och ingen koalition fick tillräckligt många röster för att kunna bilda regering. Men nu är de segdragna förhandlingarna äntligen över och landet undviker ett kostsamt nyval.

Det är den politiskt oprövade Giuseppe Conte, en 54-årig professor i civilrätt, som fram till utnämningen undervisade på universitetet i Florens, som ska leda arbetet i Palazzo Chigi, regeringshögkvarteret i Rom. Han var en av ministrarna i det drömlag som Femstjärnerörelsen presenterade redan inför valet.

Godkännandet av Conte som premiärminister föregicks av en mediegranskning som visade på tveksamheter till sanningshalten i hans curriculum vitae. Detta, men framför allt den nya premiärministerns bristande politiska erfarenhet, fick presidenten Mattarella att dröja en aning med utnämningen.

”Jag kommer att vara hela det italienska folkets försvarsadvokat”, sade Conte efter att ha fått klartecken att sätta ihop ett regeringslag.

Samtidigt underströk han också vikten av Europasamarbetet. Det var nämligen en kärnfråga för den italienska presidenten, och för hela EU, att ha en välvilligt inställd regeringschef i Europas tredje största ekonomi.

“Säger sig veta vad folket behöver”

Men om Contes moderata politiska hållning – han lär för övrigt fram tills nyligen alltid haft sympatier till vänster på den politiska skalan – är tillräckligt stark för att stå emot den EU-skeptiska och nationalistiska Legas partiledare Matteo Salvini, vars slogan är ”italienarna först” återstår att se.

Populistiska Femstjärnerörelsen och högerpopulistiska och främlingsfientliga Lega kommer tillsammans att få majoritet i parlamentet, vilket bäddar för en stark regering. Om det inte snart visar sig att olikheterna blir för svåra och intressekonflikterna kring sakfrågorna för stora att hantera.

Fram tills nu har partierna framför allt förenats kring deras antietablissemangsretorik. De är två partier som säger sig representera medborgarna och veta vad folket behöver, samtidigt som de slår uppåt mot den elitistiska och korrupta politiska kasten, som Beppe Grillo, Femstjärnerörelsens grundare kallar det politiska etablissemanget.

De är dessutom två partier som kommer från en underdog-position. Valkampanjen drev de framför allt på sociala medier, det vill säga utanför de stora mediabolagen, varav miljardären och politikern Silvio Berlusconi äger en betydelsefull andel.

I övrigt är likheterna mellan de två partierna relativt få. Femstjärnerörelsen som från början lockade till sig många miljövänner och liberala från vänstern, har i och med regeringskontraktet som Di Maio har tagit fram tillsammans med Salvini, gjort en rejäl högersväng. För även om Femstjärnerörelsen fick igenom sitt förslag om medborgarlön, en ideologiskt och symboliskt viktig fråga för partiet, så lär många av de andra förslagen som gäller människors rätt till rent vatten och omställning till och satsningar på förnybara energikällor, hamna i skymundan.

“Straffpopulism”

Detta då Legas partiledare Matteo Salvini, i egenskap av inrikesminister, troligtvis kommer att göra sig till huvudperson när han ska driva igenom sina vallöften om att ta kontroll över gränserna och utvisa de personer, närmare en halv miljon, som lever i landet utan uppehållstillstånd.

Till sin hjälp tänker han ta fler poliser, fler fängelseplatser och strängare straff. ”Straffpopulism”, var den radikala italienska politikern och tidigare utrikesministern, Emma Boninos, första kommentar till regeringskontraktet.

Den hårda tonen mot invandrare och de föreslagna politiska åtgärderna riskerar att göra sprickan mellan människor i samhället djupare och öka de sociala konflikterna, enligt forskaren Giorgia Serughetti.

På det familjepolitiska området föreslås gratis dagis, en mycket efterfrågad välfärdsservice, men den skulle bara gälla för italienska barn. Det skulle innebära att många av de barn, som kanske mest av alla behöver förskola tidigt i livet, inte får rätt till det.

Det finns skillnader mellan regeringspartiernas syn på familjen och kvinnors och minoriteters rättigheter. Lega stödjer pro life-organisationer och vill gärna se att abortlagen, som i år fyller 40 år, skrotas. Partiet är också emot samkönade partnerskap. Femstjärnerörelsen har ingen stark profil i frågan, men partiets borgmästare har i flera städer vigt gay-par och aborträtten vill de bevara.

Italien är idag euroområdets tredje största ekonomi, men landet har en svag ekonomisk ställning och tyngs av en stor statsskuld. Den italienska befolkningen åldras och minskar, samtidigt ökar utgifterna och skatteinkomsterna krymper. Arbetslösheten är hög och produktiviteten och investeringstillväxten är låg.

Ekonomisk oro inom EU

Den nya regeringens föreslagna politik för förändring handlar om sänkta skatter och höjda utgifter, bland annat skrotandet av en impopulär pensionsreform, samt införandet av platt skatt med fasta skattesatser och medborgarlön.

Tidningen Financial Times har räknat ut att regeringslöftena kostar minst 100 miljarder euro om året. Från EU har många uttryckt sin oro.

Men det är inget som tycks oroa partiledarna för Lega och Femstjärnerörelsen. Och kanske är farhågorna överdrivna. Kanske lyckas premiärministern Giuseppe Conte tona ned den inhemska konfrontationspolitiken mot EU. Hittills har Legas partiledare Matteo Salvini dock inte visat några tecken på en dämpad ton mot byråkraterna i Bryssel.

Samtidigt har regeringspartierna stöd bland befolkningen för sin EU-kritik. Euron, menar många, har gynnat länder som Tyskland, medan ekonomin i Italien bara har gått utför och sedan länge tycks ha stagnerat på en katastrofalt låg nivå.

Folket är även missnöjda med EU, eftersom de anser att EU och Bryssel har svikit Italien i hanteringen av migrationsfrågan. Framför allt handlar det om bristen på solidariskt ansvar för att omfördela och ta emot de hundratusentals flyktingar från den afrikanska kontinenten som landstigit på landets kuster de senaste åren.

Medborgarna kräver förändring och regeringen har nu utstakat den väg de tror ska kunna ge hoppet tillbaka till italienarna. De har också stöd bland folket. Enligt en opinionsundersökning publicerad i Repubblica, en av landets största dagstidningar, stödjer 6 av 10 italienare den nybildade regeringen.

Men det blir en utmaning att leverera politik och inte minst att hålla ihop landet. I valet fick Lega överraskande stort stöd i det ekonomiskt starka norr. Detta medan Femstjärnerörelsen fick flest röster från medborgarna i syd. Verkligheten och svårigheterna skiljer sig åt i de två landsändarna. Kanske blir kittet, som kommer hålla ihop landet, trots föresatserna just EU-motståndet.

Christin Sandberg