Nikula är en nylänning med journalistbakgrund som har flyttat till Österbotten för åtta år sedan. På 1970- och 1980-talen jobbade hon på radio och TV, sedan ett antal år för Löntagaren.

– År 1998 kändes det att jag gick i väggen. Efter det tog jag en turistkurs och byggde upp Skencaféet på Sjundeå järnvägsstation som stod tom.

Efter en tid var Nikula verksam som företagare inom översättningsbranschen tills hon gick i sjukpension år 2011.

– Jag har en dotter född 1983 och en tio år äldre bonusson via exmaken Karl Henrik Nikula, berättar Astrid. Hon och Kalle hade dessutom en son, Hugo, som var rappare men inte orkade med verkligheten utan tog livet av sig 2009 bara 21 år gammal.

En viktig sak i Astrids liv har varit att handskas med förlusten av sonen. På Hugos födelsedag träffar hon hans gamla klasskamrater varje år och de tänder ljus vid sjön i Evitskog till hans minne.

De finlandssvenska rap-kretsarna är små, så sonen kände också en mycket ung Johan Kvarnström under sin tid som rappare.

Astrid Nikula engagerar sig för kulturen och säger att hennes tanke var att vara en allmän kulturtant i Jakobstad efter flytten till Österbotten. Politik och föreningsmöten föreställde hon inte som en del av vardagen.

– Men det gick inte att låta bli! utbrister Nikula.

I Evitskog hade hon grundat en barnträdgård i ungdomsföreningens regi. I Jakobstad engagerade hon sig för flyktingarna och startade Kulturkiosken.

– Sedan initierade och förverkligade jag en insamling av babykläder för flyktingar från det nedbrunna lägret Moria på Lesbos, berättar Nikula om sin mångsidiga aktivism.

Tillsammans med dåvarande mannen Karl Henrik Nikula gick Astrid med i Helsingfors socialdemokratiska ungdomsklubb 1980. De blev inspirerade av att ha läst Arbetarförbundets (nuvarande FSD:s) kongresshandlingar där de såg att tänkandet var progressivt.

I Kyrkslätt var hon en medlem bland andra i lokalföreningen men i Sjundeå blev hon ordförande för lokalföreningen Sjundeå socialdemokrater. I början av 2000-talet fick hon sedan skriva ut sig ur partiet för att bli av med ordförandeposten i en förening som inte längre fungerade. Föreningens andra styrelsemedlemmar var antingen avlidna eller utflyttade och det hade blivit svårt att hålla möten.

Efter den erfarenheten var Astrid bara medborgaraktivist och inte partipolitiskt aktiv men i  Jakobstad har hon hittat en socialdemokratisk förening som fungerar.

– Vi har en förening som diskuterar och mötena är relativt regelbundna, berättar Nikula.

Med sin brokiga livserfarenhet vill Nikula bidra till att åstadkomma förändring i Jakobstad.

– Det som bekymrar mig i Jakobstad är demokratiunderskottet. Man har utlokaliserat serviceformer och bildat aktiebolag inom ett flertal sektorer. SFP har varit pådrivande i utvecklingen och det innebär minskat demokratiskt inflytande, fastställer Nikula.

– Nu gäller det att jobba hårt och professionellt med barn och ungdomar efter corona. Här finns också knarkande ungdomar, våld och omhändertaganden. Det finns sådana i Jakobstad som saknar dusch och varmt vatten. Fattigdomen, utslagenheten och demokratin är viktiga frågor för mig. Miljö- och klimatfrågor ska givetvis finnas högt på agendan. Jag vill också kämpa för finnarna i staden och försöka överbrygga den mentala klyftan som har uppstått mellan språkgrupperna, berättar Nikula om sina politiska målsättningar.