Så här långt har Socialdemokraterna genomför ett viktigt och självkritisk förnyelsearbete. Det är ambitiöst och nödvändigt och har skett genom att tillsätta elva grupper med stort spelrum och mandat. Men fullgott analysarbete och självkritiskt granskande är en sak.

Långt viktigare att dock att göra verkstad och konkret handling och politik av sina analyser. Något annat borde inte vara möjligt, ty det vore ett stort och sannolikt mycket svårreparerat misslyckande om S fegade ur och inte vågade ta ut ”hela steglängden” (som Peter Hultqvist brukar säga).

Gör S däremot inte det, då är nog också nästa val 2026 sannolikt kört för Socialdemokraterna. Så resultatet av det arbete som nu pågår – och snart övergår i fas två med konkreta reformförslag – måste då med nödvändighet bli att S går till val 2026 som ett kraftigt förnyat parti med självförtroende. Något mindre duger inte om nästa val ska kunna vinnas! Mer av tidigare samma, alltför ängsliga politik duger inte; det borde vara omöjligt.

Varför? Jo, vill S bygga ett annat och bättre samhälle än nu allt mera klassojämlika och i välfärd och infrastruktur sönderfallande Sverige så krävs en helt annan politik. Helt annan än den S bedrev under sin senaste, väl ängsligt försiktiga regeringsinnehav under Stefan Löfvens och sista knappa året Magdalena Anderssons ledarskap.

Årets 1 maj-demonstrationer och budskap från talarstolarna var ett litet steg i rätt riktning. Men ännu återstår det mesta att göra innan svensk socialdemokrati har tagit ut ”hela steglängden”.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare från bl a riksdag och regeringskansli, flera fackförbund m m