Kalevi Sorsa-stiftelsens expert i ekonomisk politik Jussi Systä inledde med att berätta om vad forskningen säger om effekterna av att beskatta höginkomsttagare. Han utgick från rapporten Huipputuloisten asialla skriven av honom själv i samarbete med verksamhetsledaren Lauri Finér som stiftelsen publicerade i fjol.

Regeringen Orpo har sänkt marginalskatten för höginkomsttagare, något som Kalevi Sorsa-stiftelsens experter har kritiserat.

Systä tog upp hur forskningen kring beskattningen av höginkomsttagare har gått till, vad man vet och inte vet samt vilka skattepolitiska slutsatser det går att dra på basis av forskningsläget. En del av forskningen gäller helhetseffekterna, nämligen hur tillväxt mätt i bnp påverkas. Sedan finns det deleffekter som har med utbudet av arbete att göra där man har forskat i flexibiliteten av den beskattningsbara inkomsten. Enligt Systä är det främst de senare som man har diskuterat i den ekonomisk-politiska diskursen i Finland.

Systä påpekade att de som har forskat i helhetseffekterna inte har begränsat sig till beskattningen av förvärvsinkomster utan även kapitalinkomster och förmögenhet. Han hänvisade till en artikel av Enrico Rubolino och Daniel Waldenström som har publicerats i Journal of Economic Inequality som gäller tre skattereformer: Australien 1987, Nya Zeeland 1989 och Norge 1992. En till artikel som han tog upp var av David Hope och Julian Limberg. Den handlade om 18 skattereformer i olika OECD-länder mellan 1965 och 2015.

Systä påpekade att det saknas belägg för att skattereformerna skulle ha påverkat tillväxten positivt men ojämlikheten växte som resultat av reformerna.

När det gäller forskningen av deleffekterna, konstaterade han att effekterna på höginkomsttagare tenderar att vara större än för andra. Skatteplanering förklarar detta till en stor del men inte helt och hållet. Hur mycket man arbetar brukar ändå inte ändras som följd av skattereformerna. I den finländska diskursen brukar man ändå påstå att man kan uppnå en positiv effekt, att man får incitament att öka arbetstimmarna när skatterna sänks.

Enligt Systä baserar sig sådana slutsatser på teoretiska modeller snarare än vad som på riktigt har hänt när man har genomfört skattereformer. Ekonomen Henrik Kleven har formulerat en teori men detta har inte bevisats i praktiken. I modellen antar man att en ändring i skatterna leder till en effektivare arbetsinsats och detta syns i en högre lön när man byter jobb. Därför lönar det sig att vara effektiv och utveckla sig själv.

Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken har i den senaste rapporten kommit fram till en slutsats att det inte lönar sig att ta emot befordringar om marginalskattesatsen är alltför hög.

Systä tog sedan upp artikeln ”Optimal Taxation of Top Labor Incomes” (2014) av Thomas Piketty, Emmanuel Saez och Stefanie Stantcheva. De har tre delförklaringar för flexibiliteten av toppinkomsttagarnas beskattningsbara inkomster. Det ingår också empirisk evidens i studien som stöder deras argumentation.

Den första delförklaringen gäller arbetsinsatsen och dess effektivitet, den andra skatteplaneringen och den tredje förhandlingseffekten.

Just förhandlingseffekten skulle gälla höga direktörslöner. Sänkningen av marginalskatten ger incitament till att förhandla högre löner för direktörer och detta sker på bekostnad av låginkomsttagarna. Ojämlikheten ökar på det sättet fast man inte skulle se en högre tillväxt mätt i bnp.

Slutsatsen som Systä kom fram till var att man inte kan påstå att en sänkning av de högsta marginalskatterna skulle vara en effektiv tillväxtåtgärd. Det finns många osäkerhetsfaktorer för att en skattereform ska leda till högre effektivitet och därmed tillväxt och dessutom sådan tillväxt som gynnar hela befolkningen.

Reetta Varjonen-Ollus är skatteforskare verksam vid Helsingfors universitet. (Foto: Topi Lappalainen)

Efter Systä äntrade Reetta Varjonen-Ollus scenen. Hon är doktorand vid Helsingfors universitets toppenhet för skatteforskning FIT.

– Det finns goda och dåliga skatter. Hur vet vi vilka de är och vilka skatter som är de mest skadliga? frågade sig Varjonen-Ollus och påpekade att det behövs både teori och empirisk forskning.

Enligt henne är beskattningens viktigaste uppgift att samla pengar till den offentliga sektorn och den näst viktigaste uppgiften har med inkomstfördelning att göra.

Ginikoeffiecienten mäter ojämlikhet och Varjonen-Ollus visade hur ojämlikheten har minskat i Finland till en stor del tack vare inkomstöverföringarna och i mindre grad som ett direkt resultat av beskattningen.

Eftersom höginkomsttagare reagerar på beskattningen av förvärvsinkomst rätt starkt, varnade hon för en effekt där en skattehöjning riktad på dem kunde verka ensidigt. Ojämlikheten skulle minska men enbart genom en försvagning av höginkomsttagarnas ställning.

Varjonen-Ollus hänvisade till sin egen forskning i Finland, till forskning genomfört av Michael Grabers forskarteam i Norge samt till en studie av Henrik Klevens forskarteam i Danmark.

Hon argumenterade för att de dynamiska effekterna av att sänka marginalskatten för höginkomsttagare har att göra med intäkter som kommer från inkomstskatten och andra typer av skatter. Största delen av effekterna har med just inkomstskatten att göra.

När det gäller betydelsen av sänkningen av marginalskatten för tillväxten, hänvisade hon till nyare dansk forskning och till Klevens teoretiska modell.

Varjonen-Ollus menade att de positiva externa effekterna av en skattesänkning kan ha med innovationer att göra, eftersom höginkomsttagare tenderar att vara högutbildade och deras incitament till innovationer ökar. Hon noterade att det finns även negativa externa effekter.

Hennes svar på frågan om det lönar sig att höja beskattningen av höginkomsttagare var tudelat. När det gäller inkomstskatten menade hon att det inte är rätt verktyg, men däremot lönar det sig med skarpare beskattning av vinstutdelning.

Varjonen-Ollus hade också i slutet av sin inledning kommentarer till Systäs presentation som hon hade bekantat sig med på förhand. Hon trodde inte att förhandlingseffekten skulle vara väldigt stor. Hon underströk att på lång sikt beror den ekonomiska tillväxten på ökningen av produktiviteten. När ekonomin växer, ökar skatteintäkterna och det förutsätter att den offentliga sektorn är i skick.

Till sist fördes det ännu en kort diskussion och forskarna tog emot frågor från publiken.