Systä berättar att han kommer från Tammerfors dit föräldrarna flyttade när han var fyra år gammal. Sin skolgång har han haft i Tammerfors och sedan studerade han statskunskap vid Tammerfors universitet. Nationalekonomi studerade han som biämne.

– Jag har läst mycket facklitteratur när det gäller politisk ekonomi. I min avhandling pro gradu studerade jag finanspolitiska råd och deras teoretiska grunder. I Finland heter det motsvarande organet Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken.

Systä läste texter från olika håll i världen, särskilt diskussionen mellan internationella organisationer och akademiska experter gällande varför dylika råd behövs. De finländska texterna var från perioden innan Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken grundades.

– Som expert i ekonomisk politik är jag ansvarig för att forska i den ekonomiska politiken. Lauri Finér sysslar med skattepolitik som tangerar mitt område och det kan hända att vi gör någonting tillsammans. Mitt uppdrag är att delta i den ekonomisk-politiska diskussionen och annan verksamhet som har med ekonomisk politik att göra.

Enligt Systä finns det kvantitativt sett mycket diskussion om ekonomisk politik i Finland men den kunde vara mångsidigare.

– Diskussionen har dominerats av att man har talat om den offentliga skuldsättningen. En del säger att den finländska diskussionen präglas av skuldrädsla och jag förstår logiken bakom sådana påståenden, även om jag inte är säker på huruvida skuldrädsla är ett lämpligt begrepp. Man kunde tala mer om hur främja den gröna omställningen eller hur minska ojämlikheten. Hur kan vi utveckla välfärdsstaten? Länge har diskussionen dominerats av nedskärningar i den offentliga sektorn.

Som sitt eget och Kalevi Sorsa-stiftelsens uppdrag ser Systä att komma med nya diskussionsöppningar och medverka till att den ekonomisk-politiska diskussionen inte enbart handlar om vad som är fel med ekonomin.

– Diskussionen borde handla också om annat än hur man minskar den offentliga skuldsättningen. Vår uppgift i stiftelsen är att komma med nya förslag så att vi inte bara berättar vad som är fel i diskussionen eller ekonomin utan också ger konkreta förbättringsförslag.

När det gäller mätare för ekonomisk aktivitet, är Systä medveten om att bnp har problem och det är också allmänt känt.

– När vi talar om bnp, är problemet att mätaren inte tar hänsyn till huruvida den ekonomiska aktiviteten är gynnsam eller skadlig för samhället. Fast verksamheten utökar föroreningen, kan bnp växa som resultat. Ofta korrelerar tillväxt mätt med bnp med sysselsättningen, men vi kanske borde se på något annat. Det finns forskning om att bnp har korrelerat med utsläpp och förbrukning av naturresurser.

– Till exempel artikeln ”Onnistunut irtikytkentä Suomessa?” från 2019, där forskare från forskningsenheten BIOS medverkar, handlar om hur man kan koppla bort bnp-tillväxten och förbrukningen av naturresurser från varandra. Man borde sträva till att om tillväxt eftersträvas, vore tillväxten ekologiskt hållbar.

Enligt Systä har ECB:s penningpolitik ställt till med besvär. En högre räntenivå har inverkat negativt på ekonomin och sysselsättningen. När det gäller relationen mellan sysselsättning och inflationsbekämpning, förespråkar Systä en balansgång som tar sysselsättningsnivån i beaktande.

– Om sysselsättningsnivån går ner när man får bukt på inflationen, borde man tänka på andra medel för att stävja inflationen. Man bör se på båda indikatorerna. Om inflationen går upp, bör man göra något åt saken. Men när inflationen är utbudsdriven, är det inte så effektivt att minska på efterfrågan genom att höja räntenivån.

När det gäller de finanspolitiska reglerna i EU, anser Systä att man borde ändra på reglerna så att man lättare kunde investera i försvaret och i grön omställning.

– Det är en god idé att lämna försvarsutgifterna utanför de finanspolitiska reglerna och det samma kunde man göra med investeringarna som har med den ekologiska hållbarhetsomställningen att göra. Det skulle vara bra med några gemensamma investeringar på EU-nivån. Att bara se på en viss nivå gällande skuldsättning och budgetunderskott är kanske inte det klokaste i den nuvarande världspolitiska situationen. Om man tänker på coronaviruspandemin, då kunde man för ett ögonblick sätta reglerna åt sidan. Man stödde företag och medborgare mycket starkt utan åtföljande skuldkris. Det här berodde på att ECB köpte en hel del statsobligationer, vilket garanterade en efterfrågan för obligationerna och då kunde det inte uppstå problem med betalningsförmågan.

Enligt Systä kan man dra lärdom av den senaste kristiden att man kan genomföra den ekologiska hållbarhetsomställningen utan att det leder till en skuldkris.