Robert Joseph Dole föddes den 22 juli 1923 i Russell i Kansas. En annan blivande långvarig senator, Arlen Specter, växte också upp i småstaden Russell under mellankrigstiden. Specter var född 1930, så han och Dole kom att lära känna varandra närmare först senare som senatorer, men de hade bröder som var jämnåriga med varandra och nära vänner.

Det finns en missuppfattning om Bob Dole att han skulle på något sätt ha varit släkt med familjen Dole som koloniserade Hawaii runt sekelskiftet 1900 och gjorde namnet Dole till ett världskänt varumärke. Familjen Dole och deras plantager och vinstintresse var viktiga bakomliggande orsaker till varför USA annekterade Hawaii 1898. Orsaken till varför Bob Dole förknippas med ananas är att han åkte snålskjuts på det kända namnet.

Kampanjmedarbetaren Hank Booth har senare berättat att Bob Dole var rädd för att väljarna inte skulle känna igen hans namn och få för sig att han heter Dolie eller något annat. Dole var annars ett okänt namn när han 1960 kandiderade till representanthuset för första gången men ananassaften kände alla till. Från och med den kampanjen skulle medarbetarna dela ut ananassaft av märket Dole till väljarna för att namnet skulle fastna och hållas i det kollektiva minnet.

Att Dole sedan poserade invid en medarbetare utklädd till en jättelik ananas i samband med en presidentkampanj ökade missuppfattningen om att hans släkt skulle ha härstammat från fruktbaronerna. Men han var varken släkt med fruktbolagets grundare James Dole eller dennes kusin Sanford Dole som var president i republiken Hawaii efter den USA-stödda statskuppen på 1890-talet.

Bob Dole tjänstgjorde som officer i andra världskriget och sårades svårt i Italien i april 1945 då amerikanerna stred mot Nazitysklands trupper. Han var en av USA:s mest kända krigsinvalider och han lärde sig skriva med vänster hand när det inte längre gick med höger. Han försökte också tona ned omfattningen av skadorna så gott det gick i offentligheten när han gjorde politisk karriär. Att han till en början var helt paralyserad och långsamt kämpade sig till ett normalt liv och en framgångsrik karriär vann mångas beundran, när hela historien så småningom blev känd. Av prostatacancer drabbades han 1991, 30 år innan han skulle dö i lungcancer. Många andra hälsoproblem hann Dole tackla under sitt långa liv.

I USA:s representanthus var Dole i åtta år, från 1961 till 1969. Han hade erfarenhet av delstatspolitiken i Kansas innan han valdes dit. I senaten verkade han från 1969 till 1996 och var republikanernas ledare där från 1985 framåt. Av Doles tid som ledare var republikanerna i majoritet 1985-1987 och 1995-1996. Relationerna mellan företrädarna för de två stora partierna var helt annorlunda i mitten av 1990-talet än vad de hade varit i mitten av 1980-talet. Till hur stor del var det Bob Doles fel att den politiska diskursen blev alltmer förbittrad och Bill Clinton med familj utsattes för den ena häxjakten hårdare än den andra?

”Jag kommer att sakna min vän”, meddelade president Joe Biden efter att han hade underrättats om Doles död. Biden kände Dole som kollega och vän redan på 1970-talet då relationerna mellan de två partierna var mycket varmare trots att Watergateskandalen förorsakade redan då stora svallvågor. Senator Dole sade då i ett privat samtal till president Richard Nixon att han inte trodde att skandalen skulle intressera folk utanför Washingtons ringväg. Han hade fel och Nixon blev den första amerikanska presidenten som fick avgå.

En av följderna av Watergateskandalen var att Nelson Rockefeller blev vicepresident 1974 utan att ha varit vicepresidentkandidat i ett presidentval. Demokraterna hade majoritet i senaten och president Gerald Ford bedömde att ledaren av partiets liberala flygel lätt skulle få godkänt. Partiets högerflygel ville bli av med både Ford och Rockefeller. I primärvalen 1976 vann Ford knappt mot Ronald Reagan som vädrade morgonluft och som en eftergift till högerrepublikanerna nominerades Bob Dole som vicepresidentkandidat. Med den gesten ville man ena partiet efter den bittra striden mellan Ford och Reagan. Helt lyckades det inte, eftersom demokraterna Jimmy Carter och Walter Mondale gick segrande ur presidentvalet 1976.

Som Fords vicepresidentkandidat i valet 1976 blev Dole introducerad för en nationell publik. I republikanernas primärval inför presidentvalet 1980 var han ändå närmast chanslös. När Dole efterträdde Howard Baker som majoritetsledare i senaten 1985 nådde han kulmen av sin politiska makt. Baker var känd som en gentleman som respekterades av båda partiernas företrädare. Atmosfären var annorlunda när Dole lämnade senaten 1996.

I presidentvalet 1988 förlorade Dole republikanernas nominering mot George H.W. Bush. Han var en mäktig senator men uppfattades inte som en väldigt karismatisk presidentkandidat. Den tongivande republikanska ledaren i kongressen i mitten av 1990-talet var Newt Gingrich. Han bär den största skulden till att relationerna mellan de två partierna blev så förbittrade. Först var det i representanthuset som de två partiernas mest partitrogna företrädare knappt kunde hälsa på varandra och stämningen spred sig långsamt i senaten där ändå många hade suttit i årtionden och umgåtts med varandra i vad som kallas världens mest exklusiva klubb, som t ex de goda vännerna Joe Biden och Bob Dole.

Dole lät Gingrich ta initiativet när politiken blev ytterst konfrontationssökande och brutal. I presidentvalet 1996 ställdes Dole mot Bill Clinton. Han avgick som senator för att kunna fokusera på presidentkampanjen, hans sista chans på det stora priset. Clinton vann relativt lätt och Bob Dole fick stiga åt sidan som något slags äldre statsman. Som en av republikanernas främsta företrädare bär han sin del av ansvaret för utvecklingen att de två stora partierna kom så småningom att leva i två skilda verkligheter där man inte ens försöker förstå varandra. Gingrich gjorde sin karriär på den utvecklingen men Dole lät sig ryckas med av maktpolitiska orsaker. Ändå förde han en relativt saklig kampanj mot Bill Clinton och går till historien som en god förlorare.

När Donald Trump i slutskedet av valkampanjen 2016 kunde meddela att han hade den 93-åriga äldre statsmannen Bob Dole bakom sin kandidatur, agerade Dole som han alltid hade gjort. Partiets enhet var helig för honom. Han hade försökt släta över Watergate på 1970-talet, lät Gingrich förvandla kongressens verksamhet till en fars på 1990-talet och tolererade Trumps excesser på 2010-talet. Allt detta gjorde han för att skydda partiets institutionella makt. Den högsta personliga makten nådde han inte men i likhet med Mitch McConnell kunde han påverka partiets riktning under en längre period. Att riktningen var otroligt tydligt och långt högerut var knappast de ledande republikanska senatorernas främsta önskan, till skillnad från den ideologiskt motiverade Gingrich. Glidningen högerut var något som Dole lät ske av maktpolitiska orsaker.

Förra sommaren gav Bob Dole en intervju där han lät förstå att han hoppades att möjligheten att komma överens med varandra skulle komma tillbaka. Han tyckte att USA:s demokrati inte var vad det hade varit. Han yttrade sig uppskattande om Biden som hade kommit på besök med flera av sina barnbarn.

Doles första hustru Phyllis Holden träffade han efter kriget när hon gav honom fysioterapi på ett krigsveteransjukhus. De gifte sig 1948, fick en dotter och slutligen skilde sig 1972. Den nyblivna änkan Elizabeth Dole har haft en framgångsrik egen politisk karriär, både som minister och senator. Efter sin tid som senator fick Bob Dole anamma rollen som representationsmake åt senator Elizabeth Dole. Till en viss skillnad från Bill Clinton, som hade svårare att hålla sig till bakgrunden i sin roll som representationsmake, sökte Bob Dole inte strålkastarljuset utan lämpade sig väl för uppdraget. Det hjälpte förstås att han inte var före detta president utan hade förlorat 1996 års val mot Clinton. Elizabeth och Bob Dole hann vara gifta i 46 år.